Jag satt nyss och diskuterade en grej med Sebbe. Eftersom att han har fått ett tydligt tecken på att jag på något vis litar på honom, även om vi inte träffats.

Dedär med folk på internet. Hur många gånger är det inte någon som gjort misstaget att åka och träffa någon man bara pratat med på msn? Det behöver självklart inte alltid vara ett misstag, men om man inte tänker sig för så kan det ju faktiskt hända vad som helst.

Jag tänker mig alltid för. Jag är rätt noga med saker som ska finnas för att jag ska lita på en person. I vissa fall vill jag ha bevis på hur personen ser ut (genom cam), i andra så vill jag ha bilder, tecken på att han har vänner, ev. ex, osv. Asså just nu låter det inte som om det är så svårt att få dit mig men jo faktiskt.

Allt man säger, alla ordval, alla idéer, alla bilder, allt säger något i mitt huvud om hur personen är. Jag lär aldrig känna en person fullt ut. Men jag lär känna den på något vis. Ett vis som får mig att lita på personen eller inte.

Sebbe blev rätt förvånad tror jag, att jag litade på honom så väl som jag gjorde. Jag har fått min äkta bild av honom då jag sett honom på rallycrossen, med andra ord vet jag att det inte är en fet äckelgubbe som sitter på andra sidan skärmen. Jag har inte fått direkta påhopp om att vi måste ses och ett evigt tjat. Rättare sagt så har han aldrig ens nämt det, inte rakt ut i alla fall. Och han är bara allmänt normal. Eller normal å normal, haha. Men ja, han har ett annat liv än internet. Han har ett liv som bevisar vem han är. Även om jag långt ifrån känner honom, så fixar alla små pusselbitar faktiskt ihop lite tillit.

Jag har fler knep att "lära känna" er internet människor. Men tro inte att jag tänker skriva allt ;)

I vilket fall så tror jag att jag ska göra som Sebbe. Sova. Inte för att jag brukar göra det redan såhär tidigt. Men jag är faktiskt trött. Puss