Jag drog nyss med mamma till ica för att handla lite godis innan det stängde. Står i kön och ser gubben som alltid är inne på ica, eller sitter utanför. Som alkisar brukar vara, även om han inte är alkis. Han hjälpte till att ställa bort kundkorgarna från kassan till ingången. Med andra ord väldigt snällt gjort.

Jag kan faktiskt inte låta bli att tänka tanken att det är synd. Synd att det kommit till det stadiet att ens sysselsättning är att hjälpa till inne på en affär eller sitta utanför. Vad har resten av hans liv bestått av och vad är det som gör att han kommit dit? Jag får många tankar. Tänk att det faktiskt finns folk som får leva med det. Leva med att inte må så bra jämt.

Jag tycker synd om han. Och om alkisar. Och om överviktiga. Och om underviktiga. Jag tycker synd om många. Dom som inte hamnat där dom är med avsikt. Världen är orättvis. Buhu.