Jag har precis setat och tittat igenom massa gamla bilder. Eller egentligen är dom inte gamla, men ibland så känns det som det var 100 år sen. Det har varit bilder på mig&Elin, mig&mitt nötgäng, dagar med Dennis och mycket mer. Och bland bilderna på Dennis så fann jag en bild som jag tagit på hans mamma och vet ni va? Jag saknar henne också!

Ni vet inte hur hon är. Hon har varit jättegullig mot mig. Alla gånger då det varit osäkert mellan mig och Dennis så har hon alltid kramat mig innan jag åkt hem, sagt att hon hoppas vi ses snart igen, sagt att jag får ha det så bra. Efter att det tog slut nu sist så lyckades jag vara där på hennes födelsedag i alla fall och hennes kommentar till det var "det var verkligen guld på min födelsedag!" Och ni ska bara veta hur mycket hennes ord värmt mig. Hur mycket allt hon säger betyder.

Och dagen då Dennis sa "Hon har gråtit varje gång det hänt något mellan oss" då visste jag inte vart jag skulle ta vägen. Idag sitter jag här. Nästintill 100% säker på att jag inte kommer vara där igen. Aldrig mer träffa henne. Det svider. Sant.

Jag saknar Dennis också. En del av mig kommer alltid att sakna honom. Även om jag går vidare. Jag älskade honom(vilket jag gör fortfarande fast på ett annat vis) och han var min bästavän. Ingen kommer kunna ta den platsen han hade hos mig så är det bara.

Och på tal om att sakna. Vart fan är mitt liv?