Ord som dessa.

"Jenny om Now I don't know anything anymore..:
usch.. att behöva leva utan den man älskar är väl troligen bland det svåraste, eller kanske rent utav det svåraste som finns. har läst igenom dina inlägg de senaste månaderna nu, och jag vet egentligen inte riktigt vad jag ska säga.. mer än att du verkar vara en stark tjej. glömmer gör du nog aldrig, men någon gång går du nog vidare. visst, det tar tid.. men tillslut vaknar du upp en morgon och märker att det faktiskt inte är så svårt att andas utan honom längre. att världen har så himla mycket mer att ge. det gäller att ta en dag i taget och att inte tänka på det så mycket. jag vet, lättare sagt än gjort.

när det tog slut mellan mig och mitt ex så kände jag precis som du. jag VILLE inte ens gå vidare, för jag tänkte att "vad finns det att hämta i livet som är bättre än honom?" det är så himla svårt att se det när man är ledsen och olyckligt kär.. men det finns alltid mer att hämta. det tog faktiskt inte mer än ett halvår innan jag kommit över mitt ex, och träffat en ny kille. världens finaste, som jag nu varit tillsammans med i 1 år och 8 månader. och jag är fortfarande nykär!

det jag ville få sagt var väl att.. ge inte upp, håll inte fast för hårt vid det förflutna. för är det meningen att det ska vara ni två, då blir det ni två igen.. om inte, så finner du något bättre någon gång i framtiden. kram på dig och ta hand om dig!"

Gud vad glad jag blir när jag hör sånna här ord. Ord som liksom verkligen menar någonting. Egna erfarenheter = bättre ord. På något vis är det så i alla fall. Både Linneah och Jenny här har sagt alla ord utifrån egna erfarenheter. Dock vet jag inte vems fotspår jag kommer fastna i? Kommer det gå fort att komma ifrån dehär eller kommer det ta lång tid? Kommer jag kunna hitta någon ny och bli lika kär (ev. mer kär) igen? Eller kommer jag alltid vara fast vid att Dennis är rätt för mig. Även om jag inte är rätt för honom? Det är många frågor.

Det har gått en vecka idag, som sagt. Och jag går fortfarande lite upp och ner i känslorna. Jag lever i en berg-och-dalbana. Tror jag? Jag har aldrig åkt någon. Kanske ska jag dra med mig Dennis till Liseberg/Grönalund?

Min ekonomi stoppar mig.

I vilket fall, tack Jenny och lycka till med Daniel! :)

Kommentarer
Postat av: Jenny

svar: åh, två år.. det är ju rätt lång tid :/ och jag förstår att tanken på att det kanske tar så lång tid får dig att må.. ja, sämre? anledningen till att jag kom över teo, mitt ex, så fort var väl just för att jag träffade daniel. innan, när det nyss tagit slut med teo så trodde jag aldrig att jag skulle få uppleva kärlek igen. men nu såhär i efterhand har jag ju insett att då visste jag nog inte ens vad äkta kärlek var. eller visst, jag älskade honom, på riktigt.. det var ingen såndär tillfälligt fjortiskärlek där man säger att man älskar varandra och ska hålla ihop föralltid, och sen byter nästa vecka. verkligen inte, han var anledningen till att jag klev upp ur sängen varje morgon. men jämfört med det jag känner för dig daniel så.. nej, jag vet inte. det går inte ens att jämföra!



men jag hoppas att du slipper båda alternativen.. att dennis inser att du är the one för honom och tar tillbaka dig :) att ni fortfarande umgås som vänner är ju helt klart ett plus! det kunde ju varit mycket värre, att han knappt brydde sig om hur du mådde eller så.



ja, det är helt underbar! självklart har vi våra ups and downs ibland precis som alla par, men jag ser verkligen ingenting negativt i det. tvärtom så gör det bara oss som par, och min kärlek för honom starkare :) tack så mycket, och lycka till själv! håller tummarna för att allt ska ordna sig för dig. kram!

2009-07-06 @ 20:23:08
URL: http://cordell.blogg.se/
Postat av: Laila

Gud så tragiskt :(

2009-07-08 @ 00:21:04
URL: http://blog.lailaaziz.com/

Kommentera inlägget här:

Ditt namn:
Kom ihåg mig!

E-postadress: (publiceras ej)

Din bloggadress:

Säg vad du vill säga:

Trackback
RSS 2.0