Back again!

Jag minns att jag tänkte på något under dagen som jag skulle ta upp här i bloggen, det var något som vi pratade om i klassen med barnen idag, men jag minns verkligen inte vad det var. Men det var något intressant, det vet jag!
Tråkigt att jag inte minns bara, men tar väl upp det någon annan dag om jag kommer på det då då.

Jag minns i alla fall att vi snackade om ögonfärg. Vilket också är rätt coolt. För asså jag diggar sånna människor som faktiskt kan ha två olika färger på ögonen. T.ex ett blått och en grönt. Eller som en lärare sa att hennes pappa eller någon hade. Ett brunt och ett blått. Haha, mysigt! (Fel ordval, men ja vad ska jag säga då?)

En annan sak jag tänkt på. Förhållanden, som vanligt. Liksom hur många är det som tror att förhållanden blir bättre av bråk/tjafs och hur många är det som tror att det blir värre? Själv tror jag faktiskt att det blir bättre, dock beror det självklart på hur grovt ett bråk/tjafs är. Men liksom tänk er själva. När/om jag tjafsar med Dennis så är det något som får mig att inse hur jävla mycket jag behöver honom! (Ursäkta språket.) Dock händer det sällan att vi tjafsar, men det har hänt och jag vill att det ska ske så få gånger som möjligt.

Jag är själv medveten om att jag inte skulle klara av den dag då han skulle säga att det var slut mellan oss. Jag skulle heller aldrig klara av att en dag känna att fan, jag orkar inte. Det är inget som får hända. Inget som kommer att hända tror jag heller. Det har snart gått ett halvår. Vi älskar varann såpass mycket att vi tar oss igenom saker och ting. För ingen av oss vill mista varann. Men hur många är det som tänker som vi då?

Hur många är det som egentligen ser att man behöver varann, att man har ett behov av att ha varandra. Ett stort behov. Hur många är det som känner i dom där minutrarna efter ett tjafs - "jag behöver honom/henne, varför låter vi det bli såhär?". Hur många är det som sen försöker att få det tillbaka till som det var innan? Det kanske är många som bara låter tiden läka såret och sen pratar man aldrig om något som har med det att göra.

Själv känner jag alltid att när jag bråkat/tjafsat med någon. Så låter jag dom vara, dom får komma till mig. Detta är något jag alltid gjort. För jag har tyckt att jag alltid har varit den som först tagit steget till att säga förlåt, innan. Men egentligen är det nog inte så. Jag tror att jag har tagit lika få "förlåt-steg" som mina vänner/pojkvän har gjort. Jag kan ju inte sätta mig och kasta över allt på dom. Jag inser ibland att jag gör det. Att jag lägger mig tyst efter ett tjafs, tills dom andra kommer och säger förlåt. Detta gör jag nog mest för att få ett bevis på om dom ångrar sig. Själv är jag ju redan medveten om hur jag känner. Så jag behöver ju inte, det är så jag tänker. Men det gör kanske den andra personen med. Så jag måste lära mig själv, att ta detta "förlåt-steg" under de tillfällen de behövs. Inte alltid, det kommer jag inte göra. Men ibland.

Ja, jag vet inte alls varför jag tog upp dehär. Eller jo, jag läste i Linneahs blogg. (Som alltid skriver hon något som jag nappar på.) Hon skrev en sådan sak "tjafset fick mig att inse hur mycket jag verkligen tycker om honom". En sån sak. Ja, jag tror, i min egen lilla värld. Att mindre bråk/tjafs. Förbättrar. Att ha ett helt förhållande, och att aldrig komma i en konflikt med sin partner. Jag tror inte ens det går? Vissa bråkar rejäla bråk, andra tjafsar om små saker. Vissa sitter i situationen ofta, andra upplever den max 1gång på 3månader.

Ja, jag kan väl inte exakta siffror, det var exempel. Jag tror ni förstår hur jag menar.

Ja, jag behövde bara skriva av mig. Jag har inte skrivit här på ca en vecka ju. Ha lite överseende. Höhö!
Hoppas alla har det bra, nu ska jag kolla runt lite på bilddagboken istället. Har ont i fingrarna(a) ♥ 

Kommentarer
Postat av: linneahhh

haha du nappar alltid på mina grejer ;)

men du har så rätt!

2009-03-03 @ 07:09:13
URL: http://linneahs.devote.se/
Postat av: sara

tills det kommer till den punkten att man inte vet vad man ska prata med varandra om och hur man ska vara mot varann..

2009-03-03 @ 22:17:54
URL: http://www.saaraaas.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Ditt namn:
Kom ihåg mig!

E-postadress: (publiceras ej)

Din bloggadress:

Säg vad du vill säga:

Trackback
RSS 2.0