Idag började ju dagen med boxning. Vilket inte var det roligaste när jag mådde lite halvilla. Men men, jag gjorde så gott jag kunde och lite duktig var jag faktiskt. Och Cattis&Amanda som höll i lektionen var ju superduktiga ;)

I vilket fall så slutade dagen nu med bodypump. Så idag blev det kämpigt och imorgon kommer jag ha träningsverk. Om jag känner min kropp rätt. Men tro mig, det gör jag. Min lilla otränade lata kropp :) Men det är kul å få ta i lite ibland, men det resulterade även i att jag och Amanda fick stressa till bussen. Så egentligen borde jag duscha just nu, inte sitta här. Men men. Ibland måste kroppen vila också.. för det gör ju ALDRIG min kropp. Nejnej, den håller igång hela tiden!

(Amanda så du vet) På bussen föressten så satt ju Pändy och hennes Victor framför mig och så bara för att Amanda lägger sitt huvud på Victors axel och dom sitter å skrattar en massa, ja då börjar ju jag självklart sakna Sebbe en jävla massa.. Ibland är det jobbigt med 15 mil. Ibland.

Just idag har jag nog inte tänk på det så mycket. För det är inte alla dagar jag "kan" tänka på att jag saknar honom. Som idag, boxningen och bodypumpen har tagit all min koncetration (just då) och just under dom timmarna, så saknade jag inte Sebbe, i mina tankar i alla fall. Haha. Men när jag sen slutade så poff ville jag bara vara med honom på en gång igen. Inte lätt alla gånger. Men jag vet ju att dom här 15 milen inte är ett smack egentligen. Eller jo, men alltså jag känner inte av att det är 15 mil. Han ger mig så sjukt mycket kärkek genom ord och annat varje dag. Så jag tänker inte alltid så mycket på det.

Shit att jag alltid ska börja skriva om sånthär. Nu vill jag att maten ska bli klar. Sen vill jag duscha. Sen vill jag egentligen väldigt gärna sova men..

Sebastian Karlsson <3