Tjoba tjaba. Skolan är över för idag, igen. Haha. Jag förstår inte men jag tycker att varenda dag nu för tiden bara går så sjukt snabbt. Varför vet jag inte?

I vilket fall så har vi fixat lite med studentkryssning å grejs idag så nu är jag, Amanda, AnnIrene och Carro snart inbokade i en hytt. Och då fasen ska vi ha kul så det står härliga till. Runt 2000 stundenter - bara! Nicebajs säger vi om det då va ;)

Sista lektionen bestod av att jag, Emil och Amanda satt och försökte komma på frågor. Bl.a så kom vi på saker som "spelar storleken någon roll?" (eftersom att vi har några killar i klassen också så får dom tänka om brösten på en tjej spelar någon roll ;p), "är det okej med distansförhållande?" osv. Och på tal om distansförhållande.. hur långt avstånd kan man egentligen klara av? Jag och Dennis hade kanske 5mil mellan oss. Vilket jag då tyckte var jobbigt. Jag och Sebbe har 15..

Själv tycker jag nog att det är ett rätt bra sätt att se hur stark kärleken är. Klarar man av ett långt avstånd och klarar av att hålla ihop länge(föralltid?) så lär ju det vara ett tecken på att man verkligen tycker om/älskar varandra? Ja, vad vet jag. Jag tror i alla fall det.

En sak som är jävligt viktig då man har dessa "jävla" distansförhållanden är att man verkligen måste klara av att lita på varandra och även om både jag och Dennis gjorde ett varsit misstag - som inte borde fått hända - så klarade vi av att gå vidare och klarade oss tills hans känslor svanlade. Kanske var det dom 5milens fel?

Vem vet, kärleken kanske blir lättare och starkare om man kan ses varje dag?

Haha mjo, mycket tankar. Men jag tänker inte ta reda på det. Jag överlever lätt dessa 15mil mellan mig och Sebbe. För jag litar på honom och jag vet att jag alltid väntar på något bra när jag väl ska dit/han hit igen :) Mys ju.

Skit samma, Amanda skrev precis på msn så jag tror hon börjar bli otålig. Hejdå.