Även om jag är glad, glad för hur allt är. Så är ju sjukt förvirrad åt mina egna tankar. Jag skrev ju för några inlägg sen att jag inte ville förhasta mig in i något. Och nu är inte anledningen "det tog slut för 3månder sen" utan mer "jag behöver inte stressa". Och det är sant, jag är 17 år och jag måste inte ha någon. Även om jag självklart kanske vill så, ja, han kommer ju när han kommer.

Nu sitter jag här, överlycklig.. igen. Och tänker mig bort till grejer jag inte borde. Jag har ju faktiskt bara träffat dig en gång, mina tankar ska inte vara på dehär stadiet då. Jag tänker och jag är helt galen. Medan jag är helt galen, så ser jag dig sitta där, helt lugnt. Är det inget alls som stör dig? Är det inget alls som får ditt hjärta/din hjärna/mage att gå i högvarv? Är det inget som får dig att slå dig själv i huvudet och säga "sluta tänk så mycket"?

Men ja, jag vet hur du ser ut när du sitter där helt lugn och jag tycker om synen. Så fortsätt gärna vara lugn. Fortsätt gärna med allt du gör och allt du säger för det är det som får mig att bli såhär jäkla glad. Och ja, det är det som får mig att bli förvirrad också. Men det är det fan värt. Det är värt varenda sekund av förrvirran. Du gör allt så mycket bättre.. mycket bättre än vad jag trodde det kunde vara..

<3