Dag 24 - Ett brev till dina föräldrar.

Ja vart ska jag börja.

Jag vill tacka er för allt som ni gjort/gör för mig och allt som ni gett/ger mig (pratar inte om saker nu). Jag vill också tacka för alla år då ni dag in och dag ut har gjort allt för att få era tre barn det bästa liv dom kan få. En har ju redan flyttat här ifrån och snart flyttar även jag. Det är rätt nära nu och det är dels tack vare er att jag kommit såpass långt som jag gjort i mitt liv. Det är ni som lärt mig det mesta som jag kan och det är tack vare det som jag idag är där jag är.

Jag vill tacka för de gånger då ni varit förstånde vid tuffa situationer och jag vill tack för de gånger då ni glädjts åt mina framsteg och glada situationer.

Kort sagt är det mycket jag vill tacka för - som ni märker.

Att jag snart flyttar kanske känns tomt för er(antagligen blir det väl så för alla föräldrar när ens "barn" flyttar?) men jag märker att ni innerst inne är glada för min skull. Vilket jag även där är tacksam för.

Jag kan egentligen inte uttycka i ord vad ni - mina underbara föräldrar, mamma&pappa - betyder för mig. Ni förstår antagligen själva att ni är allt. Utan er så hade ju varken jag eller mina bröder funnits, eftersom att det är ni som skapat oss. Men för att utväckla det mer så hade någon av oss/vi kunna varit borta trots det, men det är vi inte och det är tack vare att ni alltid har brytt er och att ni alltid har gjort allt för att vi ska få ett så bra liv som möjligt.

Vi i familjen har egentligen gått igenom en hel del. En del tuffa grejer som man måste vara stark för att kunna klara sig igenom och det har vi. Tack vare att ni dagligen visar era starka sidor. Det är antagligen ni som lärt oss alla tre att man måste kämpa igenom allt. Familjen ska väl alltid gå i första hand och här hemma så har den verkligen gjort det.

Det är tack vare eran kärlek mot varandra som jag ibland kunnat sett positivare på saker och ting. T.ex. så har jag aldrig tvekat på kärlek - inte innerst inne. Jag har sett er i jobbiga dagar och ni har ändå hållt ihop sen ni var yngre och jag har inte längre någon tvekan på att det finns evig kärlek. Det gäller väl bara att som skrivet ovan - kämpa. Lita på varandra och tro på varandra.

Ni har visat att ni litat på oss. Ni har visat att barn är barn men att dom ändå kan sköta sig själva (till en viss del). Ni har visat att familjen här hemma har varit det viktigaste. En dag kommer jag att skaffa mina egna barn och då hoppas jag att jag kommer kunna visa dom samma saker som ni visat oss. Lära dom sånt som ni har lärt oss och även få dom att växa upp lika bra som vi tre har växt upp.

Jag vill som sagt va tacka er, för en hel del. Och jag vill även säger att ni är dom bästa föräldrarna man kan ha och att jag (och självfallet mina bröder också) älskar er till 100% även om det inte sägs direkt ofta. ♥


Kommentarer
Postat av: evelina fahlström

ja du vännen vi älskar dig också

2011-12-05 @ 21:13:17
URL: http://fevelina.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Ditt namn:
Kom ihåg mig!

E-postadress: (publiceras ej)

Din bloggadress:

Säg vad du vill säga:

Trackback
RSS 2.0