Ja, nyss slog det mig vad som skedde i mitt liv för ett år sedan.

För ett år sedan.. I förrgår var det en perfekt dag. Då insåg jag att jag var helt fri. Fri till att göra precis vad jag ville! Sen gick det några dagar och ordet PUSS fick mig att le. Det skrämde mig.

Dagarna gick och sen la jag upp detta på bilddagboken

Det här betyder något. För det om Michelle och Tubbe tolkade den också då, haha. Jag kan ju påpeka att jag inte ens hade träffat Sebbe då. Det får mig i alla fall att minnas mina känslor i väntan på att det tillslut skulle bli vi. Visserligen hade jag inte en aning. Just då var han en kille att skriva "ragg"-sms med, vilket i sin tur ledde till något mer seriöst om vi säger så.

"Ragg"-sms lät dumt. Men jag var just då i ett stadie där jag skrev sms med flera killar. De flesta sms:en liknade varandra, förutom till Sebbe. Något stack ut i våra sms. Vi pratade mer seriöst tror jag. Än idag ställer jag fortfarande frågan; vad var det som fick han att falla för mig? Jag gjorde inte ett piss som var speciellt. Jag gjorde inte ett piss som kunde tyda på att jag skulle vara en bra flickvän. Kanske var det helt enkelt så att det var jag som fastnade för honom och han kunde inte bli av med mig? Ja, det är vad jag tror ;)

Fast det har nog ändrats med tiden. Jag glömmer inte första gången han sa vad han hade tänkt när vi satt i Strängnes, när vi träffades första gången. Han sa att det ända han tänkte va "fan vad söt hon är". Ja, nu kände jag mig lite mallig när jag skrev det där. Grejen är att jag tror att jag har skrivit det typ femtio gånger? Jag är bra på att upprepa allt som har med min kärlek till min kära fästman att göra. Haha, det låter bra fult alltså. Nöjer mig med att kalla honom pojkvän. Älskling duger bra det med. Sebbe. Sebastian. Snygg S. Snyggebastian. Min.

Skit samma. Tack för mig. Vet ni va? Jag saknar min bästavän. Elin Skogsberg :)