Don't stop beliving!
Egentligen har jag nog inte förstått än. Det blir nog inte förrän jag börjar jobba eller något.
Min student började i alla fall med att vakna och höra regnet slå mot backen. Där brast rätt mycket. Men hem till Adina for jag och där väntade även resten av klassen. Blev en frukost med champange och mackor och massa skratt. Evelina&Johanna var även så söta att dom hade skrivit ett rim om var och en i klassen ♥ Sist men inte minst så skrev alla även i varandras mössor innan vi sen begav oss mot skolan. Väl i skolan så blev det först att samlas i klassrummet innan vi sen begav oss mot aulan där rekton höll tal, delade ut stipendium och mycket mycket mer innan vi äntligen fick sätta på oss våra mössor!
Sen stack vi alla tillbaka till klassrummet. Vi gav lärarna en sista present så att de alltid kan minnas oss men vi fick även betyg. Som jag för övrigt är helnöjd med. Men sen då, jo då började klockan närma sig 11.49 så vi begav oss mot balkongen. Vi stod innanför dörren och väntade medans klassen innan oss var inne. Shit vilken känsla. Alla var helt hyper, ingen kunde stå stilla men samtidigt var jag helt stel. Det var en blandning av allt och allt var verkligen helt ofattbart. Rektorn ropar sen ut 3BFa i högtalarna och grabbarna rusar ut, vi tjejer stod kvar och väntade tills det small till i låten och grabbarna sköt serpentin-raketer eller vad man nu kan kalla dom. Jag stod där och kunde inte sluta le. Sjukt mycket folk men jag tänkte knappt ens på att dom stod där. Vi alla var helt överlyckliga och ja.. finns inga ord.
Sen fick vi gå ut till familj, släkt, vänner.. ja alla som var där helt enkelt. Efter presenter så var det dags att bege sig mot stan och hoppa upp på flaket och samma där, känslan var ofattbar. Vi skrek, vi sjöng, vi skrattade vi gjorde allt. Där efter var det bara att åka hem tillsammans med sina familjer och firas.
Ända tills klockan närmade sig kvällen. Amanda kom och hämtade mig och sen for vi över till Carro. Istället för en trevlig samling under det nu mer trasiga partytältet så blev det en så kallad "garagefest" men inte fan hindrade det oss. Vi hade lika kul där som resten av dagen och tiden sprang iväg innan det var dags för GM. Där bestod det av dans, sjungande, ännu mer dans och ännu mer dans. En helt underbar kväll. Även om det ibland blev så att jag faktiskt stod utan mina vänner, varför? Jo för att alla sprang runt lite fram och tillbaka. Men mestadels så satt jag på räcket tillsammans med vännerna och sjöng och hade det helt enkelt helt perfekt. Dansen blev aldrig uttjatad och inte heller musiken.
Vid hemgång hade jag dock så ont i fötterna så att jag har det än idag, två dagar senare. Men det är smällar man får ta och ärligt så skit samma, dagen var så jävla underbar och att jag efter tolv år fick fira denna otroligt stora och viktiga dag med just 3BFa och även lite med 3BFb, ja det är ju helt ofattbart. Dessa människor kommer jag alltid att minnas mer eller mindre. Ni är guld värda allihopa och tro det eller ej men ni gjorde min dag till en av de bästa!
Min student började i alla fall med att vakna och höra regnet slå mot backen. Där brast rätt mycket. Men hem till Adina for jag och där väntade även resten av klassen. Blev en frukost med champange och mackor och massa skratt. Evelina&Johanna var även så söta att dom hade skrivit ett rim om var och en i klassen ♥ Sist men inte minst så skrev alla även i varandras mössor innan vi sen begav oss mot skolan. Väl i skolan så blev det först att samlas i klassrummet innan vi sen begav oss mot aulan där rekton höll tal, delade ut stipendium och mycket mycket mer innan vi äntligen fick sätta på oss våra mössor!
Sen stack vi alla tillbaka till klassrummet. Vi gav lärarna en sista present så att de alltid kan minnas oss men vi fick även betyg. Som jag för övrigt är helnöjd med. Men sen då, jo då började klockan närma sig 11.49 så vi begav oss mot balkongen. Vi stod innanför dörren och väntade medans klassen innan oss var inne. Shit vilken känsla. Alla var helt hyper, ingen kunde stå stilla men samtidigt var jag helt stel. Det var en blandning av allt och allt var verkligen helt ofattbart. Rektorn ropar sen ut 3BFa i högtalarna och grabbarna rusar ut, vi tjejer stod kvar och väntade tills det small till i låten och grabbarna sköt serpentin-raketer eller vad man nu kan kalla dom. Jag stod där och kunde inte sluta le. Sjukt mycket folk men jag tänkte knappt ens på att dom stod där. Vi alla var helt överlyckliga och ja.. finns inga ord.
Sen fick vi gå ut till familj, släkt, vänner.. ja alla som var där helt enkelt. Efter presenter så var det dags att bege sig mot stan och hoppa upp på flaket och samma där, känslan var ofattbar. Vi skrek, vi sjöng, vi skrattade vi gjorde allt. Där efter var det bara att åka hem tillsammans med sina familjer och firas.
Ända tills klockan närmade sig kvällen. Amanda kom och hämtade mig och sen for vi över till Carro. Istället för en trevlig samling under det nu mer trasiga partytältet så blev det en så kallad "garagefest" men inte fan hindrade det oss. Vi hade lika kul där som resten av dagen och tiden sprang iväg innan det var dags för GM. Där bestod det av dans, sjungande, ännu mer dans och ännu mer dans. En helt underbar kväll. Även om det ibland blev så att jag faktiskt stod utan mina vänner, varför? Jo för att alla sprang runt lite fram och tillbaka. Men mestadels så satt jag på räcket tillsammans med vännerna och sjöng och hade det helt enkelt helt perfekt. Dansen blev aldrig uttjatad och inte heller musiken.
Vid hemgång hade jag dock så ont i fötterna så att jag har det än idag, två dagar senare. Men det är smällar man får ta och ärligt så skit samma, dagen var så jävla underbar och att jag efter tolv år fick fira denna otroligt stora och viktiga dag med just 3BFa och även lite med 3BFb, ja det är ju helt ofattbart. Dessa människor kommer jag alltid att minnas mer eller mindre. Ni är guld värda allihopa och tro det eller ej men ni gjorde min dag till en av de bästa!
Kommentarer
Trackback
