Jag varnar mina vänner, inlägget är om/för min pöjk..

Ibland förstår jag inte själv vilken tur jag har.

Självklart syftar jag som vanligt på min pojkvän. Tanken av att någon 16mil bort dagligen tänker på mig och dagligen ler åt att ha mig. Jag kan inte förstå själv att det faktiskt finns just en sån person. En sån person som kan tänka på mig och få ett leende på läpparna. Liksom vem tänker så om mig? Ja lyckat nog så gör ju i alla fall Sebbe det. Men det är inte bara att han tänker på mig, tyvärr skulle inte det räcka om han bara tänkte på mig och log. Men som tur var så är det ju mycket mer än så som han gör för mig.

Linn visade ett sms i onsdags som hon fick av sin pojkvän. Ett sms som fick mig att tänka på Sebbe. Sms:et förklarade vad han kände och hur mycket han ville ha Linn i sitt liv. Linn blev superglad och jag var förstående och vi började diskutera att sådana sms som dessa faktiskt behövs. Speciellt då vid distansförhållanden, eller förhållanden över huvudtaget där man inte träffas allt för ofta. Jag nämnde även mitt ex. När jag hade Dennis fick jag aldrig sådana sms. Jag kunde kanske få något enstaka kort "jag älskar dig" eller "jag saknar dig" eller liknande, men det var väldigt sällan. Jag sa till Linn att kanske var det en utav anledningarna till att otrohet en gång kom in i bilden? Kanske var det för att jag inte hade nog "bekräftelse" från honom om hur mycket jag verkligen betydde och hur mycket han verkligen ville ha mig. Idag har det ju dock redan visats att han inte ville ha mig nog mycket med tanke på att det tog slut. Men jag sa att sms:en som Sebbe skickar, sätten han dagligen visar kärlek på, orden han säger, allt han gör, allt detta är nog en svag anledning till att mina tankar inte ens ramlat åt "jag vill strula!" på en fest. Visst jag har kramat killar sen jag blev tillsammans med Sebbe, men aldrig någonsin tänkt en tanke på att kyssa någon, eller tänkt på någon annan över huvudtaget. Mina tankar kretsar runt Sebbe idag. För han är såpass bra på att visa hur mycket han vill ha mig.

När jag var hos Elin och firade hennes 18-års dag. Då fick jag helt plötsligt ett sms från Sebbe där det stod:

Evelina!
Det är du som får mitt hjärta att slå, det är vid din sina jag föralltid vill gå. Det är du som får mig att skratta och le, det är dig jag all min kärlek vill ge. Jag vill att det ska vara DU och JAG och det är med dig jag vill leva alla mina dar. Jag vill bara säga att jag älskar dig Evelina <3


Säger inte det ganska mycket? Jag har sparat det här sms:et tillsammans med några andra. Jag kan ibland ligga i sängen innan jag sover och klicka in på Sparade Meddelanden och le för mig själv innan jag sen somnar gott. Kanske finns det någon där ute som förstår precis hur jag känner, men samtidigt så känns det som att nej, det kan inte finns någon i hela världen som känner precis som jag gör. Jag är överdrivet lycklig och fortfarande, efter åtta månader helt nykär. Jag kan inte fatta att vi bara har några få månader kvar tills vi har ett helt år att fira in. Jag kan inte fatta att vi faktiskt har pratat i över ett år.

Jag kan heller inte fatta att Sebbe valt att gå hand i hand med mig, jag kan inte fatta att han kunde falla för mig, så som jag är. Jag är egentligen ganska svår tror jag. Känner man mig inte så kan jag nog vara svår att förstå sig på. Jag skickade ett sms till honom och alltså fick han ett sms från en främmande person, det skulle nästan skrämma mig om jag hade varit Sebbe i den situationen men tydligen så blev det inte så. Utan mitt sms "Kör du rallycross?" fick inte honom att fundera så mycket mer än "Vem är du?". När jag sa "Evve" så var det inge mer med det. Och trots mina tråkiga motgångsdagar då det mesta går ut över honom, då det slutar med att vi måste be om ursäkt innan vi somnar, annars blir morgondagen inte bra, eller ja så känns det, trots dom dagarna så håller han fast i mig. Visst någon gång har vi till och med skrivit "Ska vi sluta med allt då?" och svarat ungefär "Just nu vet jag faktiskt inte riktigt". Men det är ord vi idag ångrar. För något jag aldrig skulle vilja, det är att skilja mig ifrån honom och det håller även han med om enligt vad han sa i ett annat sms då han skrev saker som att han måste vara dum för att ens säga en sån sak, att vi vet hur mycket vi båda älskar varandra så vi ska inte ens behöva tveka minsta lilla. Han har fått lika mycket skuldkänslor som jag för att säga sådana saker så det är inte direkt något vi vill. Men det är inte allt, ord är inte allt. Man måste handla, handla rätt för att få saker att funka.

T.ex. så var jag töntig nog att börja gråta sist han var här då jag gjorde illa mig. (Okej kanske var mitt humör bara extra känsligt just då för så ont gjorde det faktiskte inte) Det var första gången han såg mig gråta och för mig kändes det nästan som om han fick lite småpanik över att se det. I vilket fall vet jag hur han reagerar nu och jag älskar det sättet. Nu låter allt konstigt men, jag låg på golvet då jag gjorde illa mig och han låg i sängen. Han såg bara att jag vände ner huvudet i golvet och som ni kanske vet är det svårt att dölja snyftningar. Han frågade om jag grät men jag ruskade på huvudet. Tillslut såg han dock en tår som smet sig fram och han torkade genast bort den och la armarna runt mig. Han sa åt mig att komma upp i sängen så vi kunde mysa, kanske låter det som ett fel tillfälle men för mig var det helt rätt, jag kröp upp i sängen och han la genast armarna runt mig, hårt och samtidigt så fortsatte han torka mina tårar. Och ja, jag vet att allt dehär fortfarande låter helt fånigt, men vi alla kan ha dåliga dagar. I vilket fall var det hans sätt att hålla om mig, hans sätt att ta hand om mig som fick mina tårar att sluta rinna, han sa saker som fick mig att skratt och tillslut var jag glad igen. Dock blev inte han så glad över att se mig gråta men det är väl nästan förstående för vem vill se någon man älskar gråta? Ja inte kan det vara många i alla fall..

Skit samma. Det jag vill å fram är att min pojkvän är den mest underbara jag någonsin haft och tro det eller ej men aldrig någonsin att jag skulle välja bort honom. Han är seriöst mitt allt och det är utan att överdriva. Utan honom skulle allt se annorlunda ut idag. Jag älskar dig Erik Sebastian Karlsson ♥





Kommentarer
Postat av: John

GILLA!

2010-05-30 @ 15:17:15

Kommentera inlägget här:

Ditt namn:
Kom ihåg mig!

E-postadress: (publiceras ej)

Din bloggadress:

Säg vad du vill säga:

Trackback
RSS 2.0