Mitt svar.

Tjena morsen!

Kul att så många ville svara på min fråga igår. Okej lite ironi. Kul att hela sex stycken människor var snälla och svarade på min fråga som jag så gärna ville ha svar på. Hade ju kanske vart snäppet roligare om alla jag skrev till kunde svara. Men ja, de kanske ansåg att mina "raggnings-komentarer" var reklam för min blogg? Svårt att veta. Jag som var desperat. Hm..

I vilket fall så skrev ni alla som svarade ett enkelt nej. För majoriteten av er så behövdes det visst också skrivas dit ett aldrig med stora bokstäver och utropstecken men så kan det vara, haha! I vilket fall så är jag tacksam för era svar. Alltid kul att se hur andra tänker och känner.

Tanken slog mig efteråt att jag skrev ju inte direkt vad jag själv tycker. Skulle jag kunna vara med på tv när det gäller ett sådant program?

Svaret blir ganska så lika som era. Jag skulle till en viss del kanske vilja ha en film på min förslossning. Även om jag kanske inte alls vill det. Ganska svår fråga för mig. Kanske är det kul att ha att kolla på men kanske är det också helt hemskt att kolla på? Haha. Men tillbaka till frågan. Vill jag nu ha allt på film så skulle jag ju hellre be Sebbe ställa upp en kamera som filmade allt lite på håll, jag skulle ju aldrig i min vildaste fantasi dra in ett helt kamerateam - även om dom lyckats få kamerateamet till en enda person. Jag vill inte ha en stod kamera som filmar och spelar in allt jag säger och gör och sedan visar det för hela svenska folket på tv.

Är det inte lite för privat? Är inte ens förlossning den vackraste stunden i ens liv? (även om den lär vara förjävla hemsk innan bebis kommer) Vill man verkligen dela den med alla? Kanske. Ja, vissa vill ju det med tanke på att programet finns, men jag skulle aldrig. Den stunden är min stund, min och min partners (wounderbara Sebastian ofc).

Men jag är på något vis tacksam att program som dessa finns. Man kan ju lära sig en hel del. Man kan få en annan syn på allt. Visserligen kan det få fler effekter. Kanske längtar man efter barn, ända tills man ser hur ont personerna har och blir rädd? Kanske tänker man knappt tanken på att skaffa barn, ända tills man ser hur lyckan bara sprider sig i allas ansikten när bebisen kommer ut - detdär vill jag också vara med om! Det kan med andra ord bli hur som helst.

Men mitt enkla svar. Jag är glad åt att det faktiskt finns folk som vill och vågar visa upp den stunden, men jag - jag skulle aldrig göra det själv.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Ditt namn:
Kom ihåg mig!

E-postadress: (publiceras ej)

Din bloggadress:

Säg vad du vill säga:

Trackback
RSS 2.0