Jag kom på att jag undanhöll en hel den i förra inlägget, eller ja.. rättare sagt glömde jag nog bort det!

Först kan jag ju börja med att säga att våra kära katter skulle bo hos svärföräldrarna i helgen då vi var borta. De är ju inte det roligaste som finns att åka bil tycker dom, blir bara svårare och svårare att få in dom i kattkorgen - men måste man så måste man. I vilket fall så hade Sebbes pappa kommit med ideén att ha dom löst i bilen, kanske är det bara korgen som är så jobbig liksom? Så vi bestämde oss för att testa, bar in korgen i bilen och sen öppnade vi luckan så dom fick gå ut.

Ja, kanske hade allt varit bra om det bara var så att bilen kunde stå still. Liksom om dom pratar när dom åker i korgen så skrek dom nu. Jamade hela tiden, sprang runt överallt och det dög inte heller att sitta still i mitt knä. Lite kul var det att sitta i skuffen och titta ut (det var en kombi vi åkte i) men det varade inte så länge de heller. Burken fick till och med för sig att springa runt på instrumentbrädan så vi insåg efter att kommit någon kilometer att det inte skulle funka. Buken gick in i korgen under tiden vi körde så jag stängde in honom där tills vi kunde stanna och stänga in Maya också.

Så bara så ni vet, funderar ni på att ha katter löst i bilen när ni kör så är mitt svar; Inte så smart. Kanske funkar med vissa katter, men inte med våra i alla fall.


Maya på ryggstödet i baksätet - ja inte för att det syns så bra att det är en katt men..

---

 
Sen så, till det sista som hände under helgen. Vi begav oss hemåt i bilen (hade lånat Sebbes pappas då Sebbes var i garaget för fix med växellådan) och efter en stund så märker Sebbe att bilen inte har någon ork alls. Han får upp bilen i 70-80km/h och det är max. Vi inser att det kommer ta lååång tid att komma hem på detta vis om vi ens skulle komma hem med tanke på hur många mördarbackar det fanns på vägen.

Vi stannar till och Sebbe ringer sin pappa för lite hjälp på traven. Han kollar också efter om han kan se vad som är fel.



Det blir bestämt att Sebbes pappa ska komma dit och försöka hjälpa till och fixa det som var fel och ev. annars dra hem släpet med rallycrossbilen då det blir för tungt för bilen annars. (skulle ju bara ta tre timmar så skulle ju bli en kul väntan....) Vi bestämmer oss för att åka till någon bättre parkering och på vägen dit så orkar bilen som den ska! Sebbe ringer upp sin pappa och säger att vi testar att åka ett tag.

Tillslut insåg vi att det funkade ena stunden och ena stunden inte. Om det inte funkade så startade vi om bilen och då funkade det på något mysko vis igen. Så tro det eller ej men vi lyckades ta oss hem!

Men lite motgångar har väl aldrig skadat? Liksom Sebbe, hans bror och hans far är lite halft förföljda med otur när det gäller bilar och det menar jag verkligen!




Som jag nämnde igår så skulle det komma bilder så nu ska ni få se några (fick en ovan också om ni inte ser det ;))


Sebbe som kör, inte så jävla bra bild men jag såg till att mestadels filma så :)


En snygg mamma har jag!


Sebbe som fixar/kollar lite.



Nåja. Nu har ni fått massa bilder och massa text. Nu tänkte jag gå och fixa lite käk. Men innan dess;

Min stackars Maya har slitit av sig en klo!