Nu vill jag bara börja med att säga att; Jag är heeelt slut!

Gårdagen bestod av flytt (som jag nämnt tidigare) flytt och flytt. Började kl 8 med att plocka lite på gamla lagret, plockade och plockade tills S stack till stationen och hämtade P som skulle hjälpa oss med flytten. När dom kom tillbaka började vi med att lasta in kartonger i lastbilen, smockfullt vart det! Men vi fick i alla fall plats med alla kartonger i lastbilen, som tur var.

När vi väl hade packat den så stack vi bort och beställde lite käk, hoppade in i lastbilen och begav oss till nya lagret. Där började vi med att äta. Sen skulle vi ner till lokalen och börja lassa in men oj.... där var det ju inte klart! Det låg lister på golvet, det stod skivor mot väggarna och sladdar hängde lite här och var, hm? Som tur var hade vi snälla människor där borta som hjälpte oss och plocka undan allt och även sopa och skura golvet som var fullt av slipdam. Medans dom städade så åkte vi tillbaka till gamla lagret (med full lastbil) för att fixa med lite sånt som vi kunde.

Men efter en timme var det dags att åka tillbaka så då gjorde vi det, skjutsade in alla kartonger och sen när det var klart begav vi oss tillbaka till gamla lagret igen. Väl där hade vi hyllor, en bänk med lådor och plastbackar med kläder i, som vi skulle ha med oss - det var liksom ett prio att få med dessa igår eftersom att det var då vi hade lastbil. Så det var bara börja bära. Men eftersom att vi hela tiden var tvungen att ha någon som stod vid lastbilen så försvann en massa tid! Tillslut var S's lillebror snäll och kom och var lastbilsvakt! Mot slutet hjälpte han även till att bära lite grejor.

Vi det här laget så kan jag ju säga att vi alla tre var rejält slut, trötta i både huvud och kropp. Klockan var ju liksom runt åtta när vi började närma oss klara med att packa in i lastbilen. (det var egentligen tänkt att lastbilen skulle lämnas tillbaka då!) Kanske skulle vi vara klara runt halv nio? När vi kommer fram och öppnar "hissen" bak på lasbilen så upptäcker vi något som man egentligen bara ville dö utav - allt hade vickat! Liksom vad fan är det här? Ska vi aldrig få komma hem?! Tur var väl att bänken med lådorna stod längst bak i lastbilen annars hade alla hyllor och backar flugit ut över oss så fort vi öppnade.. not good!

Men men, vi fick göra så gott vi kunde, men helt själva kände vi att det inte riktigt funkade.. Den här gånger ringde S sin pojkvän som var snäll och självklart kom och hjälpte till så efter mycket om och men så lyckades vi stå där med en helt tom lasbil och utan allvarligt skadade människor, haha.

Kl nio, då skrev Sebbe till mig och funderade vart jag var? Jag skulle ju sluta runt åtta? När jag kom hem så sov han. Jag fick stoppa i mig en tårtbit innan jag begav mig in i duschen (egentligen orkade jag inte men det behövdes...) och äntligen fick slänga mig i sängen! Ååååh! Där låg jag, men kunde jag sova? Nej. Jag kände ontet i fötterna, i ryggen, i händerna, ja jag hade ont överallt! Men efter någon timme somnade jag. Och nej, jag sov inte så bra på hela natten trots allt.

Sen? Upp kl 7 igen!

Med andra ord är jag ännu inte utvilad. Jag har ont i fötterna, jag har ont i fingrarna, jag har ont i benen, träningsvärk här och var.. åh, inatt hoppas jag på att kunna sova.

Imorgon är det inventering som gäller, dags att trötta ut hjärnan rejält också.

Hoppas ni överlevde mitt långa intessanta inlägg, jag var bara tvungen!