Katt + bebis :)

+ ful ballongbyxa, ångrar köpet stort! Haha..

Växer så det knakar..

Idag var det dags för BVC besök för vägning och mätning igen, var idag 12 dagar sen som vi var där sist.
 
Då;
Vikt - 3890g
Längd - 53,4

Idag;
Vikt - 4215g
Längd - 54,5
 
Vilken liten tjockis! :)
 
Efter BVC blev det kila in på Lindex och kolla finkläder till jul och nyår. Fick bli denna:
 
 
Hade velat ha en skjorta men minsta storleken var 62 på dom så det är ju för stort :(

En månad sen!

Idag har det redan gått en helt månad sen jag låg där och mosade ut våran lilla pojke! En hel månad.. så ja, det stämmer som folk säger, att tiden går fort..
 
Grattis till mig och älskade Sebastian som även firar in 2½ år som förlovade!  ♥
 
Dagen i ära så har han på sig samma kläder som han hade när vi åkte hem från BB. De börjar dock köra sista värsen här, lite tighta är dom allt ;)
 
Annars har vi även fått presenter! Vi åkte nämligen för att hälsa på på mitt jobb och visa upp skrutten. Han fick lite kläder och jag fick även en filt från cheferna som tidig julklapp. Mys :) Saknar mina fina jobbisar ♥
 
Men nej, håller just på med mat och Emil ska ha mat nu också så nu är det fullt upp. Hörs!
 
Jag och Emil med tungan idag på jobbet.

Klockan ett på natten

Det är något speciellt med min son (vår son). Han vill liksom inte somna för natten förrän typ nu, den här tiden. Lika varje natt. Varför? Hmmm..
 
Hur som. Sambon har somnat över halva soffan och Emil ligger i ett hörn och gnyler och grymtar. Han somnar nog när som helst. Men jag ska förflytta lillen till sin säng och sen får vi se om jag lyckas väcka storen för att få han att förflytta sig till våran säng. Annars får han sova på soffan, det brukar han få göra ;) Varför, jo för att han är så jävla dryg att väcka, svår att väcka!
 
Men men, time to sleep!
 
Detta ska föreställa första magbilden med Emil där i, vecka 15+4, haha vilken töntig!

6 år tillbaka

Förr hade man Bilddagboken om ni kanske minns? Jag har fortfarande min kvar, känns inge bra att ta bort den när det finns så mycket fina minnesbilder där! Hur som, när man loggar in visas bilder som lades uppp kring detta datum alla år man haft bilddagboken och såhär ser min story ut;
 
2006 - känns som ett helt annat liv, som om det var igår och samtidigt som om jag aldrig varit där
 
2007 - fina du, tänk vad långt vi kommit i våra liv sen dess!
 
2008 - detsamma gäller oss, old best friend
 
2009 - denna önskade jag mig i julklapp av fina sebbe, fick den inte ens... höhö
 
2010 - denna betydde att jag skulle flytta hemifrån, redan två år sen
 
2011 - fanns inte på bilddagboken men fann den här på bloggen
 
Har hänt en hel del sen alla dessa år gått, åhja!
 
2012 ♥
 

Inte jag!

Kollade precis lite bakåt i min blogg och såg inlägget då jag berättade att Emil hade kommit till världen. Det kändes på något sätt som om jag läste någon helt annans blogg. Jag minns liksom inte att jag varit med om en förlossning, det är sjukt overkligt!
 
När jag väl tänker på det så minns jag det såklart. Ont, men så underbart. Långt ifrån så ont som jag föreställt mig dock. Vilket är bra. Känns bra när blivande syskon till Emil ska ut, då har jag bara goda minnen med mig, eller nej inte bara. Men förlossningen i sig i alla fall. Resten får man helt enkelt stå ut med.
 
Jag älskar min son över allt annat. Trots att jag tidigare skrev att jag inte ens kan tro att jag är mamma och trots att det inte känns som om jag legat där och fött ett barn till världen.
 
Jag älskar min sambo för att han stått vid min sida sen dag ett och för att han fanns vid min sida då något så underbart som VI skapat kom till oss. Emil är ju hör och häpna - oss, mig och Sebbe - 50% mamma och 50% pappa ♥
 
Fan vad jag har det bra! Något så underbart och just jag har fått uppleva det?! Och just jag har sett till att jag fick göra det. Tillsammans med Sebastian, pappan till mitt barn! ♥
 

2012-12-16

Goddagens!
 
Har fått lite klagomål. Vilket kanske är rätt förståeligt, hihi. Hur som helst, vad har jag att komma med? Ni kanske undrar om det hänt något kul sen sist, om Emil lever sitt liv som bebis, vad vi gör om dagarna eller kanske undrar ni bara om vi lever?
 
Klart vi lever.
 
Emil lever sitt liv som bebis. Han sover, pratar, skriker, bajsar, äter, kissar, sover, sover, sover, bajsar, sover, äter, pratar, sover. Bebis. Just nu vaknade han precis bredvid mig på soffan här och ligger och viftar lite med armarna, grejar lite med tungan, som att han vill få ut ord och säga något, tittar in i soffkudden och börjar nog snart gnälla för att jag inte bryr mig. Fast jag bryr mig, ska ge han nappen nu ;) Han lär nog snart somna om, hans ögon liksom orkar inte hålla sig helt öppna, hihi.
 
Idag har vi vart på äventyr i alla fall, skitkul äventyr. Vi var till BVC för att väga och mäta. Första gången jag körde bil i snö, lite läskigt.. Men jag körde sådär fånigt sakta och ja, jag tog det lugnt helt enkelt. Så 10min till stan och 10min hem igen gick bra. Haha. Emil sov hela vägen så han godkände det nog han med. Hur som helst, sen vägningen sist har han gått upp 100gram på pricken så idag stannade vågen på 3890 och måttet blev 52 (komma (,)4 tror jag till och med att hon sa?!) Hur som helst så såg allt bra ut och hon säger så positiva saker och påpekar hela tiden att han är så söt. ♥
 
Annars gör vi inte mycket om dagarna. Sebbe har snart jobbat sin första vecka efter sina 10 lediga dagar. Han har klarat sig bra trots att veckan började riktigt kallt. Igår kom han dock hem runt 11 för att jobbet stängde ner för att det kom för mycket snö. En glad flickvän fick dom för det :) Alltid så skönt att ha honom hemma, saknar honom nu när han inte har sina 10 dagar längre.. :(
 
Men i stort sätt så sitter jag och Emil bara framför One tree hill hela dagarna, jag fastnar där och Emil sover ju ändå mestadels. Fast han börjar vara mer vaken nu för tiden, vilket är kul. Så man får se dom små blå ögonen lite mer. Vi får se om färgen kommer ändras sen, väntar med spänning :) På tal om att sova, inatt sov han över ett mål mat för första gången! Blev paff när jag vaknade och såg att klockan var fyra och han skulle ätit vid två, skönt. Får se om det fortsätter så eller om det var en tillfällighet.
 
Får frågan ibland hur det känns att vara mamma. Ja vad ska jag svara? Tyvärr så kan jag inte göra det. Klart det är underbart att fött ett barn till världen och att ha honom hos mig istället för inne i magen. Men än så tror jag inte ens att jag fattat det helt. Därför så kan jag inte förklara hur det känns. Så overkligt. Trots att han på lördag redan är tre veckor?! Tiden går.. fort.
 
Nåja. Jag mår människa nu igen i alla fall. Kan i stort sätt bete mig som normalt. Dock så är jag lite försiktigt med mig själv ännu eftersom att jag syddes och liksom har stygn. Vart vet jag inte, haha! Men men, jag kan sitta normalt. Lovely!
 
Nej, magen börjar kurra lite så ska värma på lite lunch och sen blir det mer OTH. Som jag sa så skulle han snart somna igen, han sover nu.
 
Jag och en vaken lill-älskling idag. Mysiga du ♥

RSS 2.0