Så dålig

Jag har blivit så dålig på dehär med att uppdatera min blogg. Jag har visserligen inte mycket att skriva och det känns som att när jag väl är hemma från mitt jobb på eftermiddagarna och efter att vi har ätit våran middag, då har jag varken ork eller direkt stor lust att skriva någonting. Men men, jag försöker, ibland..
 
Hur som helst. Vi har börjat släppa ut våra katter lite på kvällarna när vi kommer hem. De uppskattar dom nog väldigt mycket då de nu för tiden alltid står vid dörren och vill ut, haha. Dock är jag fortfarande lite för feg av mig så vågar inte riktigt släppa ut dom ordentligt och utan att försöka ha koll på dom. Blir liksom lite nojig när dom faktiskt är borta utom synhåll ett tag.
 
Som här om dagen, då kommer Maya lita småspringandes och jamar - ser jag genom fönstret - så jag går och öppnar dörren och då kommer hon ynkligt jamande springades mot mig. Hon hade ju ingen koll på var hennes syster var! Så ja. Jag tog in Maya för kvällen och hoppades på att Burken skulle komma vandrandes snart. Maya gillade dock inte dedär med att vara inne utan att ha koll på syrran så hon gick bara runt och jamade, men men.
 
Men i alla fall, sen när Sebbe kommer och jag säger att Burken inte synts till på ett tag och Maya är "orolig" så går vi ut och kollar oss omkring lite. Inte det lättaste kanske med tanke på att det faktiskt vid det här laget var mörkt ute. Vi går i alla fall runt och kollar lite. Tillslut ser vi henne på en "gata" längre upp och jag sätter mig på huk och pratar glatt "där är du ju".. hon jamar och börjar springa mot oss men svänger sen av, fan. Så ja.. vi jagar runt lite på henne och det dyga var att det kändes som om hon kände igen oss, fast ändå inte. Hon liksom på håll jamade och kom mot en men så fort hon kom nära så svänge hon bort så man fick ju aldrig tag på henne..
 
Till slut hade vi lyckats få henne i rätt riktning så när hon sen satt i en buske som inte är långt ifrån dörren så öppnade vi våran dörr och höll oss reda på att försöka få in henne. (vi stängde in Maya på toaletten också så att hon inte skulle smita ut igen). Kanske var det tack vare det som Burken tillslut kom in. Maya satt ju där inne och jamade och när Burken gick runt utanför oss och liksom nosade på allt, så hörde hon ju Maya och blev nyfiken. Inte så att hon bara kutade in, utan hon var fortfarande osäker som om hon inte var säker på att det var hennes hem. Men tillslut var hon innanför dörren så då stängde jag den. Pust!
 
Ni kanske tycker det är lite löjligt, katten hittar väl liksom alltid hem tillslut. Men ändå, jag hade nog inte kunnat sova så lugnt om katten inte kommit in. Jag är som sagt inte så van, de har ju varit innekatter sen de föddes, haha. Men men, vi släpper ut dom mer och mer så snart så ;)
 
Men nej, nu ska jag nog tömma diskmaskinen sen tror jag faktiskt att jag ska lägga mig i ett bad. Känner att in kropp behöver det idag.
 
Nu blev det minsan långt...
 

Kommentarer
Postat av: Nathalie - mamma till världens finaste prinsessa

Har du inget att skriva så kan du ju alltid ta kort på något ointressant och slänga upp ;) så gör jag när det står still i huvudet. Blir ju lika besviken varje gång jag går in här och får läsa samma gamla inlägg varje gång ;)

2012-10-11 @ 09:39:28
URL: http://nathalieelfstrom.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Ditt namn:
Kom ihåg mig!

E-postadress: (publiceras ej)

Din bloggadress:

Säg vad du vill säga:

Trackback
RSS 2.0