Emil har vart såååå krånglig hur många nätter som helst nu. Kanske är någon vecka till och med. Liksom, förr har vi kunnat lägga honom i sängen med flaskan och sen sover han.

 

Har kunnat göra det nu också, men efter en pyttestund så har han vaknat ledsen och det har inte funkat att bara ge napp och vrida igång mobilen utan då har han bara ställt sig upp och skrikit rakt ut så fort man vänt ryggen för att trippa ut ur hans rum.

 

Kanske ville han inte vara ensam? Det har oftast (läs, typ alltid) slutat med att han fått somna hos oss, jag har burit in honom i hans säng, han vaknar 2-3 timmar senare, ledsen, så får han komma tillbaka till oss och sova resten av natten.

 

Dumt, jag vet.

 

Jag måste tillägga att jag blivit lagom less. Jag är ju van att få min "egentid" då resten av min familj sover, men nu har det liksom inte funkat.

 

Jag måste också tillägga att jag provat att lägga honom till sängs och jag sitter i stolen bredvid medans han ska somna. Men nej, då ställer han sig bara upp och står och glor på mig.

 

En annan sak är ju om han är rädd för mörkret. Men det har inte heller stämt in då det inte har funkat att lägga honom under dagen heller. Då blir det i princip samma sak. Han somnar i min famn, jag lägger honom i sängen, han vaknar efter ett tag, ledsen, han somnar om i min famn och kan sen sova på soffan bredvid mig istället.

 

Så frågan är ju vad som varit fel. Vill han bara inte vara ensam? Eller kan det vara någonting annat..

 

Hur som helst. Idag somnade han i famnen i stolen i hans rum. Jag la ned honom och detta var nu för över en timme sen (sent jag vet). MEN, han sover fortfarande. Nu vågar jag inte säga mer för då vaknar han antagligen.

 

Vi får se vi får se. Men nu vet ni om jag är sämst på att blogga, vad anledningen är.

 

Nu ska jag kolla runt lite här innan jag också går upp och lägger mig. Godnatt.