Linn och jag sa idag att detta med att säga någonting till någon, som exempel nu att en bebis sover hela nätter, ofta kan få det att vända. Har du väl sagt (eller i vissa fall skrivit) det så börjar bebisen sen vaknar och vilja ha mat. Ni kanske förstår hur vi menar?

 

Hur som helst. Detta blev alltid med Emil, han somnade fint klockan 20 kanske tre nätter i rad förr när vi kämpade med rutiner. Sen kommer den där tredje dagen, jag skriver "Emil har förresten äntligen börjat somna klockan åtta på kvällarna nu!" och sen slutade han...

 

Så detta är en chansning. Jag nämnde ju i förra inlägget att han somnade kvart i sju här i soffan. Ellie hade somnat på mig som vanligt, så jag fick försiktigt flytta henne till vaggan och sen bära upp Emil till sängen. Tanken var i princip, han vaknar väl om en timme eller två och vägrar somna om, men att somna sju är ju rena drömmen för mig så jag hoppades väl innerst inne.

 

Klockan blev halv nio och Sebbe kom hem, och Emil sov fortfarande! Klockan blev kvar över nio och Sebbe gick och la sig, och Emil sov fortfarande! Klockan blev halv tio och jag gick upp och la Ellie i sin säng, och Emil sov fortfarande! Ja, klockan är nu tjugo över elva och han sover. Tänk, ikväll gick det bra :)

 

Men nej, jag vet att han inte kommer somna redan kvart i sju imorgon. Men för ikväll är jag nöjd och glad. Nöjd åt att han somnade tidigt idag, nöjd åt att han somnat tillslut de senaste dagarnas rutin-fightande. Nöjd åt att han helt enkelt är lite snällare mot mig, haha ;)

Men vet ni, nu tänker jag gå upp och lägga mig. Pussa på mina alla tre älskade och sova gott bredvid dom. Fyfan vad jag är glad åt detta!