Välkommen till världen!

Idag för exakt en vecka sen, alltså den 5e juni, så bestämde sig vårat tredje barn att göra entre. Alltså tidigare än beräknat! Det hade jag inte alls väntat mig, haha.
 
Ut kom i alla fall en till liten pojke, en pojke som faktiskt ännu är namnlös då vi inte har bestämt oss för något namn än 
 
Självklart så ska ni ju här få en förlossningsberättelse även för Lillebror. Även om det egentligen inte finns jättemycket att säga, om vi säger så ;)
 
Det började i alla fall med att Sebbe hade planerat att åka iväg med sina bröder och Emil till Ludvika för att dom skulle kolla på en bil till Jonas. När jag vaknade till vid den tiden då han åkte så kände jag i samband med en sammandragning att det kändes lite smått i ryggen också. Funderade direkt på om jag skulle ringa hem Sebbe igen utifall att det skulle dra igång redan nu? I och med hur fort allt gick med Ellie så hade vi ju i baktankarna hela tiden att vi denna gång skulle åka redan vid första värken, för att veta att vi faktiskt skulle hinna in. Trots att jag kände av ryggen vid varje sammandragning så valde jag aldrig att ringa hem Sebbe.
 
Men dagen gick och jag förstod med tiden att det var små förvärkar som jag hade. Det var aldrig något jag hade med Ellie, så det gjorde det lite svårt för mig att avgöra hur jag skulle tänka kring allt. Vid tolvtiden så kom grabbarna hem, men utan bil, så dom hade planerat att åka iväg till Trosa också. Vilket jag lät dom göra, eftersom att jag som sagt bara hade förvärkar som kom väldigt sällan och inte gjorde ont alls. 
 
Vid fem tiden, så ringde jag till mamma. Tänkte att det kanske skulle vara bra om hon kom över, OM det skulle visa sig att något skulle dra igång under natten eller nästkommande dag. Så vi bestämde att hon skulle komma över. 
 
Runt 18 tiden så var Sebbe hemma igen och strax innan 19 så kom även mamma. Från och med nu så började känningarna faktiskt komma lite oftare, men fortfarande inte alls något regelbundet eller allt för smärtsamt så än var det inte så allvarligt utan jag började väl tänka att det var tur att mamma kommit om det skulle ske något under natten.
 
Men sen vände allt och tillslut så började jag förstå att det var på gång. Så vid 20.40 åkte vi hemifrån samtidigt som jag ringde till förlossningen och meddelade att vi var på gång eftersom att det gått så snabbt vid förra förlossningen. Hon välkomnade oss så hjärtligt och därefter så drog värkarna igång allt mer. Sebbe är ett proffs också, så trots att han koncentrerade sig på körningen så märkte han av att mina värkar kom allt tätare och det blev åter igen till att köra rally in till förlossningen. 
 
Så fort jag hade klivit ut ur bilen så tog jag en värk lutandes mot bilen, sen hann jag gå dom få 10 metrarna till porten och fick lov att ta en till värk där medans Sebbe ringde på dörren. Sen när Sebbe ringde på dörren in till förlossningen (alltså ytterligare 10 meter senare) så tog jag nästa värk mot en vägg där. I detta läge hinner jag bli lite irriterad för det är aldrig någon som svarar och öppnar dörren och jag känner ju att mina senaste värkar inte är vanliga värkar utan helt enkelt krystvärkar!
 
Tillslut så öppnas dörren och där börjar dom med att säga att vi måsta tvätta händer och sprita oss och ta ett munskydd. "Jag också alltså?" säger jag. "Ja, till en början i alla fall" säger hon medans jag tar nästa värk (nej jag har inte hunnit sätta på mig något munskydd) åter igen mot en vägg där i väntrummet på förlossningen medans Sebbe lydigt tvättar sina händer. Under värken så säger jag "men alltså den här vill ut nu!" och samtidigt så känner jag att huvudet är ute, där - ståendes mot väggen i väntrummet. Då kommer helt plötsligt barnmorskor från alla håll och jag läggs ner på golvet och i det ögonblicket så gled bebisen ut helt och lades upp på mitt bröst.
 
Alltså, där - på golvet, direkt innanför dörrarna i väntrummet - så kom det ut en liten pojke. När jag väl hade fått komma upp i en säng och rullats in i ett rum så ställde jag frågan om det var någon som hade kollat på klockan? Men det var faktiskt ingen som hade gjort det. Dom fick utgå från tjejen vi mötte i dörren för hon sa att hon hade kollat på klockan 21.16 då hon precis skulle gå hem. Så vi räknade på att plutten är född 21.18 
 
Vår lillla lillebror kom ut med en vikt på 2940g och 48 små cm. Så en liten plutt visade det sig att vara. Våran underbara lilla son. Vårat tredje lilla hjärta.
 
Vi fick sen spendera natten där men strax innan lunch på söndagen så valde vi sen att åka hemåt för att få komma hem och för att få komma hem till storasyskonen där hemma 
 
Så nu, efter denna väldigt lyckade förlossningen, så är nu vår lilla familj komplett 
 
För ja, det är trots allt känslorna jag har efter våra tre förlossningar. Emils var mest långdragen, men inte alls lång och jag minns än idag min tydliga känsla när han var ute "var det allt?". Självklart så hade det gjort ont, det kan man ju inte neka till, men jag hade förväntat mig något så mycket värre. Sen kom Ellie, som efter 20 minuter inne på förlossningen bara "gled ut" och då minns jag att jag skrattade. Och så den här, snabbast av dom alla och ja, även denna gång så kunde jag ju bara skratta när jag fick upp honom på bröstet. Men jag vände mig också om till Sebbe (som fortfarande stod bakom mig på typ samma ställe men som i alla fall hade hunnit få på sig munskyddet ;)) och sa direkt "nu blir det inga fler barn i alla fall" - för då kommer vi inte ens att hinna in till förlossningen! Haha!
 
Jag är så tacksam för att jag fått ha dessa förslossningar, där jag med dom två sista klarat av krysvärkarna helt själv. Att jag sluppit ligga i timmar med smärtsamma värkar och kämpa. Jag är också oerhört tacksam åt Sebbes förmåga att se vad som sker med mig i bilen utan att jag säger någonting till honom. Att han på ett snabbt men ändå säkert sätt kunnat ta mig in till förlossningarna i tid. Jag är kort och gott i dagsläget så enormt jävla tacksam åt livet och vad det gett mig. En underbar sambo och tre fullt friska barn. Som jag älskar er 
 

Vi är med pool!

Igår för ett år sedan så hade Emil tid för sin öronoperation, som ni kanske minns? En fem timmar lång operation som resulterade i en mycket tråkig sommar för Emils del som inte fick bada och under en viss tid även leka väldigt försiktigt. I och med den operationen så lovade Sebbe att vi till nästa sommar skulle ha en färdig pool hemma - som en kompensation för missat bad under den sommaren. Och nu är det så, poolen är klar!
 
Det kvarstår ett staket runt altan, men den fnular vi lite på än och kommer dra igång med det tids nog :)
 
Sebbe har i alla fall jobbat på grymt bra. Han har haft hjälp vid vissa moment men överlag så har han som vanligt jobbat på själv och jag är så jäkla nöjd med resultatet - och ja, det kan jag säga att barnen är också ;) 
 
Jag tänker att jag slänger in lite bilder istället så ni får se resultatet för hur det ser ut idag. Börjar med några bilder som en påminnelse om hur allt började ;)
 
 
Älskar detta! Och tänk att just denna sommar så ska barnen få spendera exakt hela sommarlovet hemma, alltså inget fritids! Hur passande?! 

Gissning av BF

Ja, nu är det verkligen inte lång tid kvar utav denna graviditet. Dagarna rullar på allt för fort och i måndags så jobbade jag min sista dag! Egentligen så skulle jag ha gjort det redan i fredags, men förra veckan spenderade jag hemma för att jag var förkyld och veckan innan dess så var det vab för att Ellie var förkyld. Så jäkla tråkigt och typiskt att mina två sista arbetsveckor spenderades så.. Ingen utav oss har i alla fall blivit smittade utav Corona då bådas test varit negativa - så alltid något positivt.
 
Men nåja, idag är det 9 dagar kvar till BF. Men frågan är ju när h*n bestämmer sig för att komma ut? Blir det tidigare, på dagen eller senare? Ja, det är ju inget man vet. Så vi får spänt vänta lite till. Idag har jag i alla fall mitt näst sista barnmorskebesök inbokat, så får vi hoppas att allt ser bra ut även denna gång. Men det tror jag :)
 
Jag gjorde i alla fall som jag gjort under både Emil och Ellies graviditet och körde ett litet gissningsrace. Alltså att folk har fått gissa allt från födelsedag, kön, vikt och längd. Så nu får vi se om någon lyckas gissa rätt på detta ;) Jag tänker att jag slänger upp listan här - så får vi se hur det kommer att gå. 
 
Ellies lista vet jag blev skittråkig, eftersom att alla datum kom och gick och sen gick jag ju liksom över 14 dagar, haha! Men det vet jag i alla fall inte kommer ske denna gång, för idag så säger dom att efter 7 dagar över tiden så kommer det sättas igång mer eller mindre. Så det är ju skönt i alla fall. Men sen håller jag självklart alla mina tummar och tår åt att vi inte ska behöva bli igångsatta utan att det faktiskt kommer igång utav sig självt.
 

5/6 Orsida
6/6 Michaela (flicka, kl 06:37)
8/6 Jennie (flicka, 3720g, 51cm), Gudrun (pojke, 3230g, 51cm), Carro (flicka, 3420g, 50cm), Josefin (flicka, 3240g, 49cm), Mia (pojke, 3550g, 49cm)
9/6 Rebecka, Linda (flicka, 3368g, 49cm)
10/6 Maria (flicka, 3478g, 48cm), Rickard (flicka, 3533g, 50cm), Leffe (flicka, 3950g, 52cm), Tilde (flicka, 3632g, 49cm, 09:43)
11/6 Emil (pojke, 3400g, 50cm, 08.00)
12/6 Sinikka, Mamma (flicka, 3400g, 51cm), Karin (pojke, 06:53), Elin (flicka, 3357g, 51cm, 09:47)
13/6 Amanda (pojke, 3680g, 52cm, 22:15), Sandra (pojke, 3660g,, 50cm)
14/6 Emma (pojke, 3560g, 51cm), Linn P (pojke, 3789cm, 51cm), Linn D (pojke, 3450g, 51cm)
15/6 Susanna (flicka, 3600g, 51cm), Lisa (pojke, 3510g, 50,5cm)
16/6 Cattis, Jag (pojke, 3420g, 51cm, 20:48)
17/6 Magnus

Det är ju alltid lite kul att se detta tycker jag, men som det ser ut idag så tror ingen att jag kommer att gå över några sju dagar, så det kan vi ju hoppas att dom har rätt med. Sen är det flest personer som gissar på den 8/6. Och fördelningen mellan pojke/flicka är ju väldigt jämn. Nu har inte alla skrivit det, men utav dom som har gissat kön så är det 12 flickor och 11 pojkar. Alltså väldigt jämnt, haha! Så nu får vi helt enkelt vänta och se. Bjuder på den senaste bilden på magen också, tagen igår 

 
 
Slänger snart upp ett nytt inlägg angående byggandet här hemma också!

 


RSS 2.0