Och så var även denna julen över. Emils tredje och Ellies första. Precis som förra året så samlade vi både min och Sebbes familj hemma hos oss - alltså; Mamma, pappa, mina bröder, min gammelmormor, Sebbes mamma, pappa och bröder. Alltså ganska fullt hus, men ack så underbart - att ha alla samlade och att vi alla passar så pass bra med varandra som vi gör. Vi är ju trots allt två familjer från helt olika ställen som levt helt olika liv egentligen.

 

 

Hur som helst. Emils tredje jul var så kul att se utvecklingen från tidigare, i år slet han upp alla paket vart efter han fick dom, förra året blev det ju så att jag fick hjälpa honom att öppna när alla klappar var utdelade, haha. Ellis jul var ganska lugn, hon sov mestadels i olikas famn och var så nöjd så. Klapparna däremot fick jag öppna ;)

 

Annars har väl inte mycket hänt, eller rättare sagt så minns jag väl bara inte om det är något speciellt som hänt. Förutom att Ellie redan sovit sina första hela nätter och att sjukdomarna börjar försvinna - den envisa hostan är dock kvar lite ännu.

 

Bjuder på lite bilder istället från julafton och annat.

 

 Ibland kommer jag på mig själv. Jag kommer på hur extremt lyckligt lottad jag är som står här idag, med två helt underbara barn som dessutom fått komma till världen helt utan komplikationer och är helt friska från alla tänkbara hemskheter.

 

Det finns så många som får börja det nya livet väldigt tufft. Antingen genom att barn föds för tidigt och drabbas eller så har det helt enkelt redan skett något under "bakningen" och barn kommer ut med alla möjliga sorters sjukdomar eller funktionsnedsättningar och dylikt. Tänk, det finns ju även dom som aldrig får gå hela vägen, än värre - de som aldrig ens får uppleva en graviditet, ett plus på stickan och allt där omkring.

 

Men här sitter jag, i mitt och sambons gemensamma boende, med oss här har vi tre vilda, dryga och mysiga katter och, dessutom, två extra hjärtan. Våra älskade barn. Tänk att jag fick chansen att uppleva detta. Ett plus, en längtan, en graviditet, en förlossning, en uppfostran med envishet - trötthet - irritation - kärlek - glädje - extrem jävla lycka. Och TVÅ gånger dessutom!

 

Fasen så glad jag är!

 

Jag kommer på mig själv ibland. Då när jag står där i köket och plockar undan disken, sambon står i duschen och Ellie ligger i babysittern - bredvid henne sitter en stolt storebror. Emil sitter och klappar henne på huvudet, pratar med henne, springer och hämtar kräklappen och torkar bort minsta lilla kräkdroppe som rinner ur hennes mun, "oj lamla" och stoppar i nappen så fort hon tappar den. Allt detta medans lillsyrran tittar storögt på honom. Jag blir så jäkla varm inombords så jag vet inte vad.

 

Att se våran trotsiga son helt plötsligt vara så fylld av kärlek och hjälpsamhet. Om du bara visste hur glad du gör mig, allt jobbigt du gjort under dagen flyger liksom bort direkt när jag ser dig visa dessa sidor - som du förövrigt gör flera gånger per dag.

 

 

Jaha, dagarna rullar på. I torsdags hade vi ett BVC-besök för lillskruttan inbokat. Väl där skulle det kollas att hon gått upp i vikt som hon skulle och sen en mätning på det. Från att på fredagen innan väga 3360g så vägde hon nu 3675g. Så hennes vikt hade ju spungit iväg rejält och hon var helt tillbaka på "normal-kurvan" vilket såklart var skönt att se :) Längden blev 53,4cm, så en liten ökning på 1,4 cm blev det allt under hennes två veckor utanför magen.

 

Sen kom fredagen och då kom min käre bror på besök. Busade med en övertrött och superenergisk Emil.

 

Som förövrigt har slagit lock för sina öron och med jämna mellanrum (läs mestadels) vägrar lyssna på vad vi säger, drar fram alla leksaker på golvet utan att ens leka med dom, gnälla om saker han vill ha som han kan hämta själv, säger nej till i princip allt man ber honom om (okej, kanske inte jämt - men när det handlar om att städa eller göra annan nytta ;))

 

Ja.. detta gav ett litet "straff" åt honom igårkväll då vi låg i sängen och han var helt hyper och typ skulle klättra/slänga sig på Sebbe konstant - ja det slutade med att han flög över Sebbe och landade på golvet bredvid sängen. Pojken blev ledsen men hajade grejen och sov sen gott hela natten, haha.

 

Sen kom lördagnatt - jag mådde pyton och kräktes mitt i natten och var beredd på att välkomna magsjukan. Men se istället så var jag matt och hade 0 matlust under lördagen och på söndagen så var jag frisk igen, vad hände där liksom? Så på söndagen blev det att ta tag i lilla Ellie-busen.

 

Eftersom att hon varit snorig sen hon var ca 1 vecka gammal och att det sen dök upp hosta för kanske ½vecka sen, som i princip blev värre bara. Ja då bestämde vi oss för att ringa 1177 och höra vad dom tyckte. Under tiden vi pratade kollade hon med barnakuten här i Enköping för att kolla om dom ville kolla till henne, men de tyckte istället att vi skulle rulla in till Uppsalas barnakut då hosta på små bebisar inte är bra så de tyckte den skulle kollas upp där.

 

Så sagt och gjort åkte vi dit och spenderade några timmar i väntan, men resultatet var ingen fara. Vi skulle helt enkelt återkomma om det skulle bli värre, men som det var just nu finns inget att göra utan bara vänta ut det. Skönt för oss var det ju såklart, att höra att allt trots allt är bra med henne, men jobbigt för henne de gånger hostan är som värst.

 

Förövrigt så vägdes hon när vi anmälde oss i receptionen och vad tror ni vågen stannade på? 3855g! Haha, snacka om att dra iväg på vikten på bara några dagar.. (tors-sön).

 

Men nej, nu ska jag ta och fixa lite käk till lilljäntan och sen kanske jag ska försöka knåpa ihop en ny header?

I torsdags så skrev jag ett ganska långt inlägg från mobilen. Var sen på väg att lägga in bilder och vips så klickar jag på tillbakaknappen och vad betyder det? Jo att jag backade tillbaka till förstasidan och hela inlägget försvann. Jag blev såklart såpass irriterad att jag inte orkade sätta mig och skriva det igen.

 

Nu sitter jag istället vid datan och får väl kortfattat sammanfatta det inlägget och bjuda på lite annat.

 

Förra onsdagen så hade vi Ellies första läkarkontroll, ni vet där de kollar hörsel och dylikt. Vikten togs också och hon hade gått ner några gram så vikten stannade på 3355 gram. Men hur som helst så var hon helt godkänd :)

 

Senare samma dag så kom min bästa vän med sambon och dottern (sonen fick allt stanna hemma då våra grabbar har en tendens att bli rätt galna tillsammans ;)) med presenter till barnen och för att hälsa på lillan såklart. Blev god mat och massa babbel medans Emil och Molly levde runt som galningar - måste jag nämna att huset såg ut som en svinstia på kvällen när jag och sambon ledsnade och gick och la oss? (Ja vi ledsnade eftersom att Emil vände upp och ner på en tom kakförpackning, som förövrigt var full med strössel då........., över hela köksgolvet)

 

Det känns lite sjukt ändå, att jag och min bästa vän nu har kommit så pass långt i våra liv att vi helt plötsligt står med två barn i var och att vi till och med lyckats få våra sambos att bli vänner som sitter och babblar konstant med varandra när de ses. Ja jag och Elin får till och med lite svårt att få deras uppmärksamhet, liksom hallå? Haha! Helt jävla underbart är det i alla fall. Min älskade bästa vän, tack för att du finns ♥

 

På torsdagen så fyllde våran lilla tös en hel vecka. Det firade vi med att ta hennes första bad. Hon njöt utav den lika mycket som Emil gjorde när han var liten. Så det är ju såklart väldigt bra, haha.

 

Annars då? Fredagen blev en snabbvisit hem till svärföräldrarna för att Sebbe skulle pyssla lite med sin rallycrossbil. Men efter några timmar rullade vi hemåt igen.

 

Sen på lördagen blev det att åka dit igen, först för att Sebbe återigen skulle pilla på bilen och sen för att vi skulle umgås lite med dom under eftermiddagen/kvällen.

 

Men sen har nog inte mycket annat hänt. Emil är tillbaka på dagis efter att han var hemma hela förra veckan pga. magsjukefall där (som jag nämnde sist). Så nu kanske vi kan börja komma in i lite rutiner här hemma, äntligen.. haha.