Some feelings just can't go away..

Hur långt det än går, så har jag insett att vissa känslor faktiskt kan stanna förevigt. Eller i alla fall otroligt länge.

Som jag skrev i torsdags så var det då ett år sedan som jag och Tubbe började snacka. Ni vet ju inte ens vem han är, för han har inte nämnts så mycket i min blogg, pga mig själv.

Det började i alla fall då. Jag hittade han på bilddagboken och han hade operatören tre, precis som jag. Så därför började vi smsa med varandra. Det tog mindre än en månad för mig att falla för honom, och detsamma för honom. Vi blev störtkära på en gång. Han är den första personen som fått mig att känna såpass starka känslor, känslor som liksom svämmade över inom mig, jag kunde inte hålla allt inom mig utan jag pratade hela tiden om honom och med honom. Jag skrev om honom och med honom. Mina känslor växte för varje dag.
Utan att vi ens träffades..

En dag bestämde vi att vi skulle träffas. Han beställde tågbiljetter hit. 23e Juni skulle han sitta på tåget hit, 23e Juni skulle jag möta honom sent på kvällen i västerås, sent på kvällen 23e Juni 2008 skulle vi ha träffats. Men så blev det aldrig.

Mamma och pappa körde av vägen i maj och jag fick mycket att tänka på. Allt handlade om dom då, jag glömde bort Tubbe lite där i ett hörn. Även om han varje dag sa att han fanns för mig och han bad mig ringa om jag ville prata. Men jag klarade det inte. Jag satt bara för mig själv istället och såg allt springa ifrån mig. Tillslut vågade jag inte träffa honom längre.
Mina känslor hade verkligen inte försvunnit ännu, men jag kände att nej. Jag är inte redo för dehär. Självklart var jag ledsen den dagen, ca en vecka innan han skulle ha kommit, då jag sa att han inte längre borde komma. Han blev ledsen och det gjorde så sjukt ont i mig.
Men några få dagar innan den 23e så frågade jag honom om han verkligen ville komma fortfarande. Om han verkligen ville, så skulle han ändå få komma. Jag klarade inte av att stå emot mina skuldkänslor för vilken skada jag gjort emot honom. Men han sa nej. Han tyckte det var för jobbigt. Jag förstår honom.

Sen var den den 23e. Jag tänkte på honom hela dagen och det gjorde ont. Hans tåg skulle ha varit framme ca tio på kvällen. Vi skulle vara hemma hos mig ca elva på kvällen. Jag var medveten om att NU kunde jag ha haft honom här, NU kunde jag ha träffat min största kärlek någonsin. Men det var mitt eget fel att jag aldrig fick det.

Mina känslor är inte såhär starka för honom idag. Men jag älskar honom, vi har snackat i ett år. Han fick mig att känna starka känslor, han fick mig att inse mycket. Men jag älskar honom som kompis. Han är en bästavän för mig idag. Det hade varit mer om jag inte hade backat den dagen, det vet jag. För det hade nog blivit vi och det hade inte tagit slut än. För de stunder då jag pratar med honom, så är allt annorlunda. Vi blir aldrig sura på varandra, inte på något sådant vis som skulle göra mig rädd i alla fall.

Men Tubbeliten, även om jag svek dig och backade den dagen (jag ångrar det ibland sjukt mycket) så älskar jag dig.

Ja, idag har jag en pojkvän. Jag har Dennis. Jag älskar Dennis. Jag är kär i honom.
Men att jag ser tillbaka och minns andra tider är väl ändå inte konstigt? Jag saknar ingenting idag, men jag funderar ibland på hur mitt liv hade sett ut nu om jag någon dag i mitt liv, valt en annan väg en vad jag gjorde. Gör inte ni?

Och Dennis om du läser det här och tycker att det känns fel att jag skrev dehär om "min andra pojkvän"(han kallar honom för det) så gör inte det. Jag älskar dig, du är min pojkvän och du har gjort stora avtryck i mitt liv du med. Du har gjort annorlunda avtryck och dom kommer att betyda sjukt mycket för mig, resten av mitt liv. Du är han som jag vill mysa med, kramas med, pussas med, allt som en pojk&flickvän gör. Det är det jag vill göra med dig. Med Tubbe ser jag bara att jag vill ha kompis-kul, prata och skoja. Ja, det vill jag självklart göra med dig också, men jag vill mer med dig. ♥



Kommentarer
Postat av: amanda

sv: jasså, är den brao? (;

2009-04-05 @ 00:53:34
URL: http://aaamandab.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Ditt namn:
Kom ihåg mig!

E-postadress: (publiceras ej)

Din bloggadress:

Säg vad du vill säga:

Trackback
RSS 2.0