Haha, kom på att jag aldrig förklarade den meningen i förra inlägget. Hur kan ett barn liksom, kanske ha ont i magen? Hur som helst. Det är sällan Emil är övertrött så i och med gnällandet kändes det som att det var någonting mer liksom, men nej, tänker jag efter så var det inget riktigt magont då han inte alls betedde sig så som han gjorde när han hade sin lilla släng utav 3-månaderskolik.

 

Då han liksom kl 20 varje/varannan dag fick ont och skrek otröstlig i en timme. För det om detta bara höll i sig ca 1-2 veckor och var extremt lidrigt om man skulle jämföra detta mot riktigt kolik (som min jobbarkompis, extremt på deras dotter å de liksom lite halft tappade suget på fler barn.. men det kommer ;))

 

MEN, att se han så ledsen och liksom inte kunna göra ett skit(!) det är hemskt.. Ibland dög det att pappa smekte sin hand runt på magen och ibland dög det att man höll honom på ett visst sätt och gick runt runt hemma här. Men inte alla gånger, då var det liksom bara ha honom i famnen tills han i princip somnad av utmattning.

 

Men idag har detta gett med sig så det är vi hemskt tacksamma för - för Emils skull! Klart det var jävligt jobbigt för mig och Sebbe, men det är något som hör till att inte alltid få det "som man vill". Det är ett barn och där är inte allt alltid perfekt. Det finns alltid positiva och negativa saker, men, för mig är allt på sitt sätt positivt. Ser ingen mening med att sitta och "beklaga" mig här på bloggen för att Emil är enormt ledsen och inte går att trösta någon gång - alla vet att detta hör till.

 

Så istället känner jag för att skriva upp dedär fina, som att han gav oss den fina natten lördag-söndag, för det är det jag vill se tillbaka på när jag kollar tillbaka och tänka "åh, var det så gammal han var när han sov egen säng första gången", "jahaa, var det så gammal han var när han sov sin första hela natt" osv osv, resten minns man lite halvt automatiskt för att man vet att det alltid hör till att bajsa ner hela ryggen, kissa bäst man vill när blöjan är borta, ibland vara otröstlig, kanske gnälla hela dagen för att man inte vill sova - fast man är hur jävla trött som helst, ja allt dedär som händer alla helt enkelt ;)

 

Men en sak är säker, i Emils "första år"-bok så kommer 3-månaderskolik att nämnas. Det kan tjäna till att veta om att mamma och pappa vet hur det är att ha en bebis som är otröstlig. Kanske kan det hjälpa honom den dagen han själv står med ett barn som inte går att trösta.