Ibland kommer jag på mig själv. Jag kommer på hur extremt lyckligt lottad jag är som står här idag, med två helt underbara barn som dessutom fått komma till världen helt utan komplikationer och är helt friska från alla tänkbara hemskheter.

 

Det finns så många som får börja det nya livet väldigt tufft. Antingen genom att barn föds för tidigt och drabbas eller så har det helt enkelt redan skett något under "bakningen" och barn kommer ut med alla möjliga sorters sjukdomar eller funktionsnedsättningar och dylikt. Tänk, det finns ju även dom som aldrig får gå hela vägen, än värre - de som aldrig ens får uppleva en graviditet, ett plus på stickan och allt där omkring.

 

Men här sitter jag, i mitt och sambons gemensamma boende, med oss här har vi tre vilda, dryga och mysiga katter och, dessutom, två extra hjärtan. Våra älskade barn. Tänk att jag fick chansen att uppleva detta. Ett plus, en längtan, en graviditet, en förlossning, en uppfostran med envishet - trötthet - irritation - kärlek - glädje - extrem jävla lycka. Och TVÅ gånger dessutom!

 

Fasen så glad jag är!

 

Jag kommer på mig själv ibland. Då när jag står där i köket och plockar undan disken, sambon står i duschen och Ellie ligger i babysittern - bredvid henne sitter en stolt storebror. Emil sitter och klappar henne på huvudet, pratar med henne, springer och hämtar kräklappen och torkar bort minsta lilla kräkdroppe som rinner ur hennes mun, "oj lamla" och stoppar i nappen så fort hon tappar den. Allt detta medans lillsyrran tittar storögt på honom. Jag blir så jäkla varm inombords så jag vet inte vad.

 

Att se våran trotsiga son helt plötsligt vara så fylld av kärlek och hjälpsamhet. Om du bara visste hur glad du gör mig, allt jobbigt du gjort under dagen flyger liksom bort direkt när jag ser dig visa dessa sidor - som du förövrigt gör flera gånger per dag.