Perspektiv och tacksamhet.

Känns så tråkigt att inte uppdatera här inne regelbundet, för nu när jag väl skriver så måste jag alltid skriva "ikapp" om jag ska skriva något över huvudtaget, haha. Och det resulterar ju oftast i att inläggen kan bli lite för långa också..
 
Hur som helst. Dagarna rullar på här hemma. Ellie blev dock sjuk åter igen förra veckan. Feber åkte hon på så vi blev hemma torsdagen och fredagen, men som tur var blev hon lite piggare så vi kunde åka för att fira Eddie på lördagen. Vi sov även kvar där och rullade hemåt först vi sängdags för barnen på söndagen (eller ja, dom somnade vid 17 i bilen, fick äta en macka halvt gråtandes hemma - vi hade ju inte hunnit äta någon middag ännu - och fick fortsätta sova på direkten efteråt för dom var stentrötta. Haha.

Men trots att Ellie blev piggare så var vi hemma under måndagen då hon inte verkade tillräckligt pigg på morgonen då vi faktiskt höll på att göra oss redo att åka iväg till förskolan, men men, under dagen var hon pigg trots allt så på tisdagen gick vi tillbaka till vardagen. Resten av veckan har rullat på och i lördags så åkte vi till Norberg för att skifta däck på Sebbes bil då hans förra sommardäck var helt slut och sen spenderade vi resten av dagen och kvällen hemma hos mamma och pappa.
 
Emil har tjatat om att åka hem till farmor och farfar också, så planen var att åka dit i påsk. Men nu skulle ju tråkigt nog farmor jobba hela påsken så vi åkte dit idag istället. Så nu är Emil nöjd, haha. Ja, det var faktiskt riktigt längesen vi sågs nu så det var helt klart på tiden!
 
Men nej, nu har torktumlaren blivit klar så nu ska jag ta och hoppa i säng!
 
1. Elliebus! 2. Storebror "läser" för sin sjuka lillasyster ♥ 3 Husägare i ett år!
4. Fast i soffan under tre av fyra katter, haha! 5. Promenad med kvällsolen gassandes.
 
 
Och ja. Självklart så har jag ju inte kunnat missa det tragiska som hänt i Stockholm. Jag blir arg och glad på samma gång när man läser och ser alla möjliga artiklar och inslag på tv.
 
- Att någon idiot far igenom gatan och hjärtlöst klarar av denna vansinnesfärd trots det hemska hans ögon ser framför sig får gör att jag får ont i magen. Han har kört ihjäl ett 11-årigt barn och fyra vuxna där till, plus en hund (som jag vet i alla fall). Han har dessutom skadat 15 personer fysiskt och ännu fler psykiskt.
 
- Men så ser man alla människor direkt efteråt, ett helt Sverige som bara ser förbi den hemska händelsen och istället visar kärlek i överflöd. Vi ska helt klart vara tacksamma att vi bor där vi bor och att vi är så bra medmänniskor som vi faktiskt är!
 
Ja. Som många redan sagt så får man ett extremt perspektiv på livet när det händer något sånt här. Man ser blodiga bilder och vet att flera familjer har mist någon nära. Någon ha mist sin pappa, någon har mist sitt barn, någon har mist sin fyrbente vän, ja många har helt enkelt mist någon väldigt kär. Och här hemma sitter jag med tungt sovande (helt ovetande om allt det onda) barn och man.
 
Min familj och Sebbes familj och alla våra vänner är oskadda ur detta. Men där ute så vet vi också om dom som sörjer något så förjävligt efter detta. Man får lite slut på ord, vet inte riktigt vad man ska säga.
 
Mer än, Vila i frid för de som mist sina liv och med all kärlek så beklagar jag verkligen för alla som mist någon nära och till resten som var med om detta sinnessjuka, där på plats, all styrka till er. Det är helt ofattbart.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Ditt namn:
Kom ihåg mig!

E-postadress: (publiceras ej)

Din bloggadress:

Säg vad du vill säga:

Trackback
RSS 2.0