Min underbara pojkvän har gett mig alla möjliga fina ord genom året som gått. Hittade nyss ett block där jag hade skrivit ner ett litet smakprov..

"Det kändes så bra när det bara var du och jag"

                                                                                                     "Det är du som är min älskling"

                    "Men då kanske du gör illa dig och det vill jag inte vara med om"

"Åh jag saknar dig som fan"

                                                                                       "Jag är så jävla glad att jag har dig"

                                      "Du är bäst för mig"

     "Du är den enda för mig det vet du va? Älskling"

                                                                "Jag älskar dig så jag vet inte vart jag ska ta vägen"

 "Det är du som fått mig att inse hur fin kärleken är"

                                                                                                          "Du <3 Jag"

Jag älskar dig Sebastian Karlsson. Aldrig utan dig ♥ 

Med andra ord kom lastbilen alldeles för fort för att hinna bromsa - han försökte - och fick istället sladd och fick lov att köra rakt över refug nr ett och sen även refug nr två. Frågan är bara; Vad hade han gjort om vi hade haft bilar bokom oss??

För er som inte minns datumet så firar ju jag och Sebbesnygg 14 månader idag ♥

Idag så skrev Amanda på facebook att hon hade fått två trevliga och bra nyheter. Jag frågade vad och det ena var att hon hade fått en lägenhet (inte fått men ni förstår, den blev hennes av dom som var med och kollade). Skitkul ju!

Det roligaste av allt är att det är på samma dag som jag är säker på att vi på måndag också ha en lägenhet. Vi får självfallet inte flytta in på måndag men på måndag så är antingen nr1 eller nr2 våran. Vi har ett val, ifall dom två innan oss på nr2 säger nej så väljer vi den istället eftersom att den är lite större. Men säger någon av dom ja, då blir det nr1 som blir våran. Och det är antagligen till 100% haha, finns inget som skulle hindra nu :)

Så det är så bra det kan bli. Så när mamma kommer hem ska vi bege oss ner till Johns kompisar och hämta två soffor som dom snällt GER bort till mig eftersom att dom var tvungna att bli av med dom idag. Sen får vi se om Sebbe gillar dom eller ej annars får vi ta Mickes gamla istället. Men det är ju bättre med två soffor än en ellerhur?

Sen efter det kanske det blir å åka över till pappas jobbarkompis och hämta en gammal tv eftersom att jag inte har någon och eftersom att Sebbes är kass. Den är ju som sagt var gammal. Men vi kommer inte ha råd med att lägga ut massa pengar på tv och soffor och sånt. Kommer nog blir nog mycket ändå skulle jag tro. Är ju trots allt mycket som kommer behövas såhär i början. Är tur i alla fall att vi har Johns gammla köksbord och även Sebbes jobbarkompis sängstomme + lite andra skåp typ.

Åh, det känns så bra så :) Haha. Var bara tvungen att skriva av mig lite om det nu..

Jag och Linn på studentbalen :)
(och hennes pojkvän/sambo/fästman i bilen bakom ;))

Jag och pappsen kom lite väl tidigt till Enköping imorse. Visningen var kl 13 och vi kom dit redan kl 11! Men men, skadade inte oss. Vi åkte ner och kollade vart lägenheten låg, sen åkte vi runt och kollade lite så man vet hur det ser ut där ikring. Lägenheten låg liksom lite "utanför" eller vad man ska säga. Fast ändå inte, kanske 5 min med bil till stan och till de större affärerna så som Lidl, ICA maxi och Willys o.s.v. Det är helt perfekt enligt mig.

Lägenheten då. Ja den är ju i min smak fullt ut, det har jag självfallet sett redan på bilderna. Men ja, kändes ändå helt perfekt när man gick runt där och kollade. Sebbe tyckte även han att den var skitfin. Så nu håller vi bara tummarna för att det blir något bra av detta (att vi får den såklart! Inte får.. men ni fattar).

Amanda är snäll och håller tummarna åt hos hon med, det gillas. Med tanke på att det vore lite hemskt om mina vänner blev arga om jag flyttade ifrån dom, haha. Men ja, nu är det väl bara vänta och se då. Får höra mer i veckan.

Imorgon blir det i alla fall till å umgås lite med pändy. Ska baka kanelbullar, mumma! Sen hoppas jag verkligen att A hör av sig angående praktik imorgon också, vore riktigt jobbigt om jag måste vänta och fixa ALLT på tisdag.. hm? Får se hur det blir.

Förresten, tack till brudarna för en trevlig kväll igår ♥

Idag har jag och min älskling varit tillsammans ett helt år. Fyfasen vad tiden kan gå fort ibland alltså. 

Jag älskar dig Sebastian Karlsson ♥

Jag satt och läste i en blogg nyss och självklart nappade jag i det som stod. Det handlade om hur saker och ting har blivit den senaste tiden, jämfört mot när vi(dom i min ålder typ) var små.

Jag läste bland annat att idag är en hel del av de trettonåringar som finns sugna på att ha sex, bara för att bli av med oskulden så fort som möjligt liksom. Jag minns inte ens vad jag tänkte på när jag var tretton. Ska jag vara ärlig så kanske inte jag är den som mest tänkt som de flesta tonåringar gör. Men jag kan nog säga att jag inte ens tänkte på killar på det viset vid den åldern. Det skrämmer mig att det faktiskt är som det är idag.

Jag läst t.ex också att det är pojkar i tio-års åldern som vet det mest om brott, alltså är dom experter på att krossa rutor på bilar eller varför inte bara slanga lite bensin? Ja, det var vad jag läste. Bl.a. Självfallet håller jag fortfarande med.

De flesta unga idag ska vara så "vuxna" för att de tror att det är så det ska vara nu för tiden. För att de tror att det är coolt. Ja, vad är det som är coolt med det. Precis, precis.. ingenting.Med vuxna så menar jag att göra saker som älder oftast gör. Att förlora oskulden när man är tretton är inte ett måste enligt mig. Varför skynda?

Jag kan inte påstå att jag led av att vänta tills jag var sexton (skulle fylla sjutton någon månad senare). Visst kanske det kändes lite udda när vännerna pratade om det när jag själv inte gjort det. Men som sagt, jag led ändå inte. Jag kände inte att jag behövde stressa med något sånt. Killen jag var med, var såklart även min första pojkvän - seriösa. Vi hade varit tillsammans ltie över en månad, ja nästan två månader då vi tillslut hade sex. Inget stress för mig, vi fick ta allt i min takt och det hände när jag var redo. Med andra ord har jag nu, som arton (snart nitton) haft sex med två olika killar. Som om ni har med det att göra ;) haha.

Nej men på riktigt. Tror jag skulle kunna hitta många vid tretton-fjorton års ålder som redan haft sex med en-två eller varför inte mer till och med? Finns ju faktiskt dom som föder sitt första barn vid fjorton-års ålder så. (Ja, jag läser en blogg med en två barns mamma, som fick sitt första vid 14 års ålder. Dock är ju hon en toppen mamma, så jag tänker inte börja klaga på det. Men hon säger ju själv att hon inte uppmanar någon annan att skaffa barn vid fjorton, kanske ganska logiskt?)

Och hur många är det inte som supit sig själva fulla redan vid tolv-tretton-års ålder(tidigare också) i dagens samhälle? Ja, det är tyvärr rätt många det med. Jag nekar inte att jag började dricka när jag var rätt ung. Jag nekar inte att jag supit flera dagar i rad, tills jag spytt, tills jag inte längre kunnat gå normalt eller tills jag helt enkelt bara ramlat omkull för att det blivit lite för mycket. Alldeles för mycket om jag tänker till idag men.. Det skrämmer mig egentligen. Att en dag var jag den som gärna drack ofta, i alla fall ganska ofta. Dock fanns det ju dom som drack varje helg, kanske till och med i veckorna. Så extrem blev jag aldrig. Tacksam är jag för det.

Jag kan erkänna att jag gjort mycket dumt. En del saker jag inte ens vill prata om för att de är så fåniga, idiotiska, skrattretande, sorgliga. Ja allt. Jag kan tänka tillbaka och skämmas. Men på något vis är jag väl ändå stolt, åt den jag är idag. Jag har trots allt detta alltid haft förmågan att förstå vad jag håller på med, ja, låter kanske del med tanke på att det gått lite för långt ibland. Men sanningen är att utan mitt förstånd hade jag nog inte heller setat här. Utan mitt förstånd att säga nej när det räcker, så hade jag nog inte varit som jag är idag. Kanske hade jag varit partyprissen som är ute varje helg och super tills jag inte minns vad som hände, strular med killarna som kommer i närheten och sen blir allt bara knas dagen efter och man ångrar allt. Ja kanske hade jag blivit sån om jag inte hade haft förstånd nog att första när det räcker.

Idag är jag en liten motsats till vad jag var för tre-fyra år sen. Jag tackar gärna nej till att festa. Någon gång ibland duger väl. Men att sticka ut på krogen, att dricka tills att grejer man säger blir sluddrigt är inte längre någon hitt för mig. Jag trivs bättre när allt runt omkring mig står stilla och inte snurrar. Självfallet finns det något som heter drick med måtta, men ja.. jag gissar väl bara på att jag tröttnat på dedär med alkohol, festande och ja, det som hör där till. Och ja, hur sjukt tråkig låter jag inte nu, men tro det eller ej så finns det hur mycket annat kul som helst att göra plus att det är ju roligare att minnas sina kvällar än att vakna dagen efter med frågan "vad fan hände igår?".

Jag vet, jag ska ut imorgon. Men nykter. Folk ställer frågan om jag är gravid, men too bad, jag valde bara att stå över alkoholen denna gång. Ooops.