Min fina vän.
(kanske) magont..
Erik Sebastian Karlsson ♥
Inte jag!
JAG ÄLSKAR DIG, SÅ SJUKT JÄVLA MYCKET! ♥
På grund av humör så skickade jag sms till Sebbe (istället för att ringa) och berättade hur det gick. Han ringde upp men jag la på och skrev att jag inte ville prata, men han sa åt mig och svara och kanske var det lika bra. Hans ord är alltid så behövliga, det vet jag ju. Att jag senare fick ett sms där han bara skrev att han älskade mig gjorde mig så mycket gladare. Han vet vad han ska säga för att få mig på rätt humör igen ♥
Jag tvekar inte på något så länge jag har honom hos mig. Han ströttar mig i alla lägen och alla ord han säger är så övertygande. Jag älskar känslan av att han bryr sig, av att han inte vill något annat än att jag ska lyckas med det jag vill.
All min kärlek till honom.
Det är andra gången nu som jag sitter och väntar på att få flytta tillsammans med honom. Vi bara väntar på datumet så vi kan börja flytta här ifrån.
(Vet att jag inte skrivit mycket om detta, allt pga. jag inte varit helt hundra på att allt varit klart. Men hur som helst så kommer vi att flytta till ett radhus i September. Sjukt glad är jag för det!)
Och jag kan säga att jag längtar så sjukt mycket efter detta. Detta gör vi för att vi alla ska få plats, han, jag och Bebis (och katterna), helt utan att behöva tänka på utrymme. Nu får vi plats, utan minsta lilla tvekan. Och att Sebbe längtar efter flytten gör mig så lycklig. Att han vill så mycket med mig, det är för mig helt otroligt. Som en helt underbar dröm!
Sebastian, jag älskar dig. Du är allt för mig. Kanske säger jag det inte varje dag, men nu vet du. Jag tänker aldrig mer leva en dag utan dig, från och med att du kom in i mitt liv, så är det du och jag - föralltid!
Jag älskar dig, jag älskar oss.
♥ The first time that I looked into your eyes ♥
Det här med att läsa tillbaka i bloggen är för mig ett sätt att minnas, minns på ett annat sätt än vad jag gör i vanliga fall. Jag har just suttit och läst vad som hände runt omkring mig under 2009, alltså för tre år sedan. Det året är för mig ett år som jag minns helt utan att läsa om det, men det är så mycket små detaljer som kommer tillbaka, som får en att glädjas på nytt.
Att året började väldigt upp och ner, med både snedsteg och tråkigheter är något som inte är lika starkt i mitt minne idag, det positiva väger liksom över.
Självfallet minns jag att året började med en helt annan person. På något sätt var det som ett annat liv, för ingenting där - var likt det jag har nu. Jag minns också att jag mådde sjukt dåligt då, då när jag fick besked om att känslor svalnat. Jag levde vidare min bubbla då, i hopp om att allt skulle komma tillbaka - i hopp om att allt skulle bli som det var innan. Men tiden gick och tillslut var beskedet - att det aldrig mer kommer bli som förr, att det från och med då skulle förbli vänner och aldrig någonting mer - väldigt glädjande för mig. Jag skrev mycket i min blogg om att Jag var inte ensam utan Jag var fri. Alltså vände allt inom en väldigt kort period.
Att bli dumpad var ju rena helvetet, vi hade ju varit tillsammans i strax över åtta månader. Allt var rena helvetet för mig, för jag visste inget bättre. Jag hade fått mina känslor besvarade av en person, som jag hade ett förhållande med, det var för mig väldigt stort. Sen tog allt slut. Klart det kändes jobbigt. Men tänker jag på det nu så, vad är egentligen åtta månader? Ingenting egentligen, allt som man vill ha - kommer senare. Den där första tiden är för ny, för osäker..
Samtidigt som jag fick besked om att vi skulle förbli vänner så hade jag redan börjat prata med mina fina Sebastian. För mig var han nog lite för långt bort egentligen, lite för långt bort för att det skulle kunna bli någonting mer än en person att skriva "flörtiga" grejer till. Jag var nog samtidigt väldigt osäker, liksom varför skulle han av alla människor ens vilja vara nära mig på det viset? Han visste ingenting om mig.
Men ja, jag har skrivit väldigt mycket nedräknande i bloggen också. Jag räknade ner till dagar då jag kunde få se honom, jag räknade ner till dagar då jag skulle få se honom och ja, jag räknade ner till dagar då jag skulle få träffa honom. Jag minns än idag hur bra jag mådde, men samtidigt hur jobbigt jag hade det i min mage. Så närvös man va.
En annan del av allt är väl att jag skrev ett inlägg där jag var så orolig, rädd och helt enkelt extremt förvirrad över vad som skulle ske med mitt liv efter studenten. Jag hade ju också drömmar i mitt liv. Att bilda en familj, att ha ett jobb, allt dedär som man liksom gör när man växer upp. Men vad skulle jag göra? Jag hade Sebbe, men samtidigt som jag mer än allt ville leva resten av livet med honom så hade vi just vid detta inlägg bara varit tillsammans i snart två månader, alltså väldigt kort tid för att ens kunna drömma om så lång tid framåt.
Det är det jag syftar på med detta inlägg. Även om tre år nu inte är så himla mycket, så är det ändå på något sätt som ett helt liv för mig. Jag fick som jag ville med att skapa allt i mitt liv tillsammans med just Han. Jag fick ganska fort en ring på mitt finger och så fort studenten var klar och jag satt där i mitt "vad-kommer-hända-sen"-tillfälle, ja då satt jag och letade för fullt, letade efter ett boende som skulle kunna få mig och Sebbe närmare varandra. 15 mil var trots allt väldigt jobbiga vissa dagar. Även om jag väldigt ofta tackar dom där milen, kanske hade vi inte varit där vi är idag om det inte vore för dom.
Tillslut lyckades vi få tag på en lägenhet. Men det var inte vart som helst utan ca 10mil ifrån våra egna vänner och våra egna familjer. Men trots detta fanns det aldrig ens en tvekan inom mig. Så fort vi hade chansen att ta lägenheten så tackade vi ja och några månader efter våran ett-års dag så flyttade vi ihop. Till vårat eget.
Det är ju rätt sjukt egentligen. Men idag sitter vi här, vi har bott här i över 1½ år med våra katter och vi har bott här genom både glada och sura dagar. Men det kanke är det som är så bra. Vi sitter här och väntar på något som vi skapat tillsammans. Vårat älskade barn.
Jag tackar dig Sebastian, för allt du gett mig under dessa år och för allt du ger mig varje dag! Din kärlek till mig kan jag aldrig tröttna på. Jag är lyckligt lottad som fått just dig att tillbringa livet med. Som alltid så kan man aldrig se in i framtiden, men har vi klarat oss hit så varför skulle vi inte klara mer? Du har gett mig den finaste gåvan man kan ge en annan person. Du har gett mig ett barn och det är inte bara mitt utan det är vårat. Jag kan inte vara annat än lycklig åt att du dagligen kan se på min mage och le, även om den blir större och jag inte längre ser ut som första gången du såg mig. Jag kan inte vara annat än lycklig åt att du varje dag säger att du älskar just mig. Jag kan heller inte vara mer lycklig än vad jag idag är, åt att du alltid påminner mig om att det är mig du vill leva ditt liv med och ingen annan. Aldrig skulle jag klarat mig hit om det inte vore för dig. Du har hjälpt mig med nästintill allt sen jag tog min student och sen du första gången sa att du och jag var Vi. Jag älskar dig!
Man brister i gråt av det han skrev för länge länge sedan
Vad tror ni att jag fann där?
Jo, lite sms som Sebbe tidiare skrivit som jag helt enkelt bestämt mig för att skriva upp och spara! Är det inte för underbart? Kan ju berätta att det första sms:et var det som skrevs då vi kom överrens om att 26:e var vårat datum, alltså närmare tre år sedan!
Vilken lycka det var att läsa dom få jag hade skrivit upp. Jag brast i gråt redan vi första sms:et.. vilken pojkvän jag har och vilken pojkvän jag hade redan då! Kan inte sluta känna lyckan för alla ord han gett mig.
Ett smakprov på ett av de korta;
Åh jag älskar dej. Skulle fan inte släppa dej för allt i världen <3
Intensivt
Hur som. Nu har jag fått okej från jobbet så nu är det klart att jag kan göra det. Jag ska alltså i slutet av sommaren ta en sån där underbar Intensivkurs! Underbar och underbar? Ja, kanske blir det skönt sen när den är över och jag sitter där med ett körkort i handen och faktiskt kan ta mig vart jag vill utan att någon kan säga någon / hindra mig. Det däremot kanske är underbart!
Så så var det med det.
Anledningen till att jag var tvungen att få ok från jobbet först var att det tyvärr inte fanns några intensivkursen just under hela Juli då jag är HELT ledig, surt? JA! Men det löste sig ju ändå.. kommer gå in i en vecka då vi börjat jobba men nu skulle det lösa sig ändå. Så nu kommer jag bli några kronor fattigare, men det är det nog värt.
Mest värt är det kanske för att jag kommer kunna åka till mina kära vänner som befinner sig så långt bort. Utan några problem alls!
Bara hoppas att jag lyckas sen också.. Men är ju ett tag kvar än :)
Tack för att du alltid stöttar och puschar mig älskling ♥
Älska mig
Jag kollade och jag kollade klart på alla delarna igår, eftersom att det ju som sagt var en film och man liksom fastnade i den.
"Filmen handlar om 15-åriga Alice som inte blir accepterad för den hon är, och om Josse som inte vågar bry sig trots att hon egentligen vill. "
Kanske låter detta rätt lamt och tist att se på. Men jag tycker verkligen att det är något att kolla på då det är ett viktigt ämne, mobbning. Jag minns att när jag skulle börja 7an, då visade de upp en film i Aulan för hela skolan, en film som skulle få folk att inse vad olika handlingar kan ge för följer. Detta är en perfekt sådan film.
Då visade dom filmen Hipp Hipp Hora. Så vilka filmer dom än visar på skolorna idag så tycker jag att dom ska byta ut dom mot denna! Det är verkligen en perfekt film att visa upp - eftersom att det tragiskt nog händer sådan här saker runt om i sverige hela tiden, utan att folk ingriper och utan att folk ens ser. Vilket är tragiskt och idiotiskt!
Del 1
Del 2
Del 3
Del 4
Del 5
Del 6
Filmen finns även att köpa här.
Your arms are my castle, Your heart is my sky
Att sitta och kolla tillbaka på tiden då jag precis hade börjat prata med Sebbe och att sitta och kolla under tiden då vi började träffas, då känslor började krypa fram. Ja då blir man som lite nykär igen, när man bara sitter här och känner samma känsla som fanns då. Inte för att samma känsla inte finns idag, för de gör det verkligen, ännu mer!
Men det är så underbart, att kunna sitta här och se små texter under någon bild och än idag kunna minnas min tanke bakom texten.
Det kanske är du.
I'm happy.
The days go by.
You've become a piece of me.
Ja och sen ska jag ju inte ens nämna alla dessa långa texter som verkligen beskriver varenda liten detalj, då när man likom officielt var ett par. Dessa texter kunde jag skriva dagligen och ändå skriva helt olika saker i dom.
Jag är så glad för att jag lyckas komma hit där jag är idag. Att jag lyckas fånga upp just Sebastian, just den här Sebastian och inte någon annan med samma namn. Det är ju den killen som bor här under samma tak som jag vill dela allt med. Det är ju den här killen som jag faktiskt föll för och såg framtid med ganska direkt. Trots alla mil. Ja, alla mil...
Kanske är jag glad för att dom fanns där i början. För att man skulle få känna all den där hemska men ändå helt underbara saknaden. För att man skulle få se fram emot något speciellt. Inte bara ännu en helg som man lär hitta på något i, nu visste man alltid. Han fanns ju liksom där. Den där Sebastian.
Så ja.. Jag tror ni har förstått min tanke med detta. Jag vill bara förklara hur glad jag är åt att jag fått just min kärlek funnen och att det faktiskt gått så bra som det gjort. Att vi ganska tidigt förlovade oss och ganska tidigt flytta långt ifrån alla vi känner för att skapa vårat egna, ja det kanske bara var ett tecken på att vi verkligen ville vara med varandra och jag kan ju inte vara mer lycklig åt att det är så vi känner än idag.
Jag älskar dig Sebastian. Du är mitt allt och utan dig hade jag varit långt ifrån där jag, vi, är idag. Du och jag ♥
Vad f*n är det frågan om?
Jag har ju inte den blekaste om vad detta handlar om, med tanke på att jag inte kan språket och inte heller har läst eller hört mer en vad en person skrev som la upp videon där jag hittade den;
"Enligt en tjej på min facebook så slår han barnen för att förklara för dom att män inte ska gråta. Enligt mig är det så fel det kan bli, självklart ska män kunna gråta lika mycket som kvinnor. Usch för barnmisshandel."
Jag blir bara så arg.. och ledsen
SOFIAS ÄNGLAR - Vad är egentligen värst?
♣ Första programmet jag såg handlade om en familj där mannen varit med om en olycka och blivit rörelsehindrad då han bröt många ben i kroppen och ja, vad räknar man med efter att blivit påkörd av en bil i 90km/h när man cyklar? Ja han hade nog egentligen mer tur än otur på ett sätt - tur i oturen är väl rätt ord. Men, han lever, han utveckas dagarna i ända för att ta sig tillbaka.
Länk till detta avsnitt.
♣ Nästa program jag såg var förra veckans. Något av det värsta enligt mig. Mamman i familjen lever med en obotlig canser. Alltså en sjukdom som gör henne helt medveten om att hon inom en (inte lång) framtid inte längre kommer att få se sina barn och resten av sin familj. Förstår ni själva grejen? Alla är ju medvetna om att vi kommer att dö, men när vi föder våra barn och ser de utvecklas så är vi inte oroliga på samma sätt att vi inte ska få se dom växa upp och att vi aldrig kommer få se barnbarn och dyligt. Kanske är inte barnbarn det man tänker på i Elisabeth's fall, men förstå vad hemskt att veta.. att veta att man inte kommer finnas där så länge som man vill... Pricken över i:et är väl att hon så gärna vill finnas kvar för sin yngsta son som dessutom lever med en CP-skada.
Länk till detta avsnitt.
♣ Sist med inte minst så har vi gårdagens program. Räcker nog med att säga som pappan säger under programmet. Jag brukar säga, att förlora ett barn är en sak men att orsaka det själv är en helt annan sak.. Ni förstår nog allt i och med detta. Jag vet inte ens vad jag saka säga om det här programmet, det är läskigt, skrämande.
Länk till detta avsnitt.
Vad tycker ni? Vad är egentligen det värsta tänkbara?
Söndag
I fredags när jag kom hem från jobbet så begav vi oss hem till mamma och pappa. Skulle nämligen låna deras träningscykel :) Vi beställde även med oss en varsin sallad som vi åt där hemma sen, mums. Blev kvar där till ganska sent på kvällen men det vad trevlans i alla fall.
Igår började vi dagen med att sova till tio - jag ville ha lite sovmorgon tack - sen hoppade vi in i bilen och åkte till spåret. Jag tog en rask promenad på mellan sträckan (3,1km) och Sebbe sprang den längsta (5km). Sen åkte vi hemåt, åt en lite större frukost och gjorde oss sen redo för att åka hem till Sebbes föräldrar. Väl där blev det lite fika och så eftersom att Sebbes lillebror fyllde tonåring!
När vi kom hem blev det Gladiatorerna och efter det film. Men i någon reklam blev det även situps och rygglyft plus att mina ben blev gele på cykeln.. guud vad jag är kass för jag satt inte där länge ;)
Idag så blev det samma start på dagen. Stack iväg och sprang/gick och sen frukost :) Skönt! Vad som händer resten av dagen vet jag inte, det återstår att se :)
Nyttigt?
Detta var gårdagens bra-sak. Sebbe sprang, men jag gjorde tyvärr inget! Skäms.. men jag var sjukt trött så det fick bli som det blev. Men grönsaker, frukt och annat bra för 400spänn är väl bra? ;)
Idag däremot så åkte vi iväg till en slinga (lite för långt att gå dit och även gå sträckan) och gick denna. Väldigt bra var den, men var lite synd att det regnat hela dagen för det resulterade i att det var väldans mycket is.. Alltså kunde vi inte gå på så mycket. Men bättre än inget :)
Idag!
När jag jobbade så var Sebbe ut och sprang en liten sväng. När jag kom hem så gick vi ut på en timmes promenad igen. Good work!
Det känns faktiskt bra! Jag mår så bra med min fina pojkvän som vill samma sak som jag. Han till och med peppar mig när jag ska göra situps/rygglyft, thats good ;)
Bäst av allt är ju att han sköter sitt fastän jag jobbar. Plus att mamma och pappa ska låna ut deras träningscykel, jiho!
Från och med nu..
Det slog oss att vi måste skärpa oss. Vi såg våra magar, vilken skillnad.. Det slog mig att enda sedan vi flyttade hit så har dagarna sett likadana ut. Jag jobbar, åker hem, datan ett tag, lagar mat, Sebbe kommer hem, vi äter, setter oss framför tv:n och sen går vi och lägger oss. Helgerna kanske blev lite annorlunda, filmkvällar med massa chips och gärna ett kilo godis. Varför inte 4 st cola flaskor på en helg också? Fast det som blev över fortsattes såklart att ätas/drickas under resten av veckan.
Inga nyttigheter alltså. Senaste tiden har vi köpt hem lite grönsaker, men det blev bara någon gång sen gled vi ifrån det igen. Så med andra ord har vi bestämt oss för att skärpa oss nu. Vi måste göra något.
Sebbe sa "det är det som är fel med att bo i lägenhet". Han har lite rätt, i alla fall enligt mig med tanke på att jag är en sån som undviker att gymma med massa folk eller springar mitt i stan.
Därför bestämde vi nu att vi ska försöka göra något åt det. Idag började vi t.ex. med en halvtimmes promenad till en butik för att köpa ett par bra skor till Sebbe som han kan gå/göra-vad-vi-nu-kommer-hitta-på i. Sen gick vi hem igen, blev alltså en timme lite drygt. Skönt sa vi båda när vi kom hem.
Så nu ska jag nog ta och slå en signal hem till päronen för att se om dom har några nyttiga saker vi kan ha nytta av, som dom inte använder. Sen till det roliga, att köpa massa gröna saker. Gurka, tomat, majs, paprika, sallad, frukt i massor och så vidare. Vad är egenligen bra frukt och bra grönsaker?
Nåja, ska nog ta med Maya ut också. Eller i alla fall behöver hon, enligt våran våg väger hon 5kg.. kan inte stämma?
Abort.
Skrev nyss en kommentar man det blev helt knäppt så allt försvann, helvete, för allt blev mycket bättre första gången jag skrev det, så är det väl alltid?
Alla har olika åsikter om saker, så jag tänker inte säga att DU är dum i huvudet - som vissa har sagt - för att du tycker som du tycker, jag kan bara säga att jag verkligen inte håller med dig.
Angående första punkten så kan jag kanske hålla med dig till en viss del, men ändå inte. Skulle jag bli gravid när jag inte skyddat mig så skulle jag på något vis känna att "fan nu har jag satt mig i sitsen nu får jag ta mitt ansvar" men samtidigt så kan jag inte känna att det ska vara förbjudet/straffbart.
Sen kommer vi till punkt två.. och tre... Big No No! Det är väl förfasen självklart att man vid dessa tillfällen ska få göra abort! Tänk så här; En liten duktig flicka på 11år blir gravid, trots att hon skyddar sig varje gång(!)(nu händer kanske inte just detta så ofta när man är 11, men alla vet att man i alla fall kan bli gravid även om man skyddar sig) och så har hon inget val? Hur tänker du nu? En elvaåring kan inte föda barn lilla du. Eller ja, kan kanske hon kan, men alla kroppar är inte alltid så mogna för det vid denna ålder. Du säger att hon kan adoptera bort eller låta hennes föräldrar ta hand om det tills hon själv kan, men det är just det, för att kunna göra detta så måste hon FÖDA barnet och när man är ett barn så ska man inte föda barn!
Och ärligt, tror du att dina föräldrar hade tillåtit - när du var ett litet barn - att du skulle föda det? Vem vill se sitt barn föda barn liksom?
Och angående våldtäkt... Så sjukt.. Du kan inte ens ha ett sådant argument! Blir man våldtagen så är väl det "straff" nog, inte ska man väl då även bli straffad för att man tar bort barnet om man lyckas bli gravid? Och du säger att man kan adoptera bort barnet om det blir för jobbigt med alla känslor, men ska jag vara ärlig så kan jag inte tänka mig att allt för många vill ha ett barn som kommit till på det viset. Vissa kanske tackar och tar emot men de flesta väljer nog hellre ett annat barn. Även dessa som verkligen längtar efter barn, de som t.ex. inte kan få egna, skulle nog sist av allt välja barn som kommit till på det hemska sättet som i en våldtäkt. Det lär du ju nästan förstå själv?
Så, nu har jag sagt min åsikt. Jag tycker det är skitbra att du vågar stå för din åsikt angående detta :) Speciellt när du antagtligen redan visste att folk skulle "hoppa på dig" så fort du skrev det..
Jag hade egentligen tänkt att inte lägga mig i detta, för jag gillar egentligen inte sånt, men ja, nu kunde jag verkligen inte låta bli :P
Detta blev mitt svar på Malins lilla inlägg angående Abort. Hon är totalt emot och då menar jag verkligen TOTALT. Egentligen brukar jag inte vilja kommentera och lägga mig i sånt där men nu kunde jag faktiskt inte låta bli.
Är det inte för typiskt det som står först förresten? Man skriver en skit bra och riktigt lyckad kommentar och så bara pang försvann det för att jag glömde fylla i min e-post? Fuck that nu vart inte allt lika bra... Men men, fick fram ungefär detsamma i alla fall.
Nog för idag. Tror detta räcker för idag i alla fall så, haha!
Jag har en bästa vän.
Hon heter Elin Skogsberg och hon är alltså bäst. Hon är en väldigt onormal människa. Men hon är en väldigt bra människa. Hon är en väldigt envis, udda, rolig och glad person. Att hon har en pojkvän sen mer än 7 år tillbaka säger ju ganska mycket - hon är underbar!
Hon väntar sitt andra barn, det säger också en hel del - väldigt kåt.. nej oj.... ; väldigt duktig och EXTREMT DUKTIG! Kan inte säga annat. Är ibland avundsjuk på hur bra hon lyckats. Min lilla skogsmulle.
Anledningen till att jag skriver detta är för att hon ska veta hur jag känner. Jag har vart vän med henne ända sedan slutet av 06 - alltså snart 4 år. Kanske inte så länge enligt alla och nej, det är väl heller inte så lång tid om man tänker på att vi snart är 20 år. Men hallå. Trots motgångar och fåniga "bråk" som varat någon månad max så har vi ju fortfarande varandra, det säger ju rätt mycket. Att vi är fast i varandra.
Jag skulle inte klara mig utan hennes glada humör och hennes dryga sms ibland. Och hon skulle inte klara sig utan min hjärna - det kan jag lova er!
Skit samma. Hon är bäst. Värt allt i mina ögon. Den som skadar henne skadar på något vis mig. Hon är ju trots allt min bästa vän - hur många gånger har jag sagt det nu?
Jag älskar dig Elin. Du är faktiskt någon som alltid kommer stanna hos mig, annars jävlar ;)
♥ 2 ÅR! ♥
Idag har jag och min älskade bästa vän, pojkvän, fästman och sambo varit tillsammans i ännu ett år! Alltså firar vi idag hela två år tillsammans - sjukt vad tiden tillsammans med han går fort.. himla fort..
Men mysigt är det. Han är fortfarande det bästa som hänt mig ;)
Jag älskar dig Sebastian Karlsson ♥
Bland de första bilderna som togs på oss, så hittar jag denna.
Vi hade varit tillsammans runt 1 månad här, haha sweet ♥
Men nej, nu är det dags för mat, blir lite lyx så som Lövbiff, klyftpotatis och bea-sås, MUMS!
Hejs!
Är det inte för underbart? ♥
Erkänn nu att det var många som trodde att det var bilder från insidan av min mage? Att det var jag som var gravid?
Men nej, så är det inte. Det är min fina vän. Som jag skrev igår så fick jag fina bilder i mms igår. För att virra bort er lite då för att hon inte hade gått ut med något ännu, så skrev jag att hon har söta hundar.. Smart va? ;)
I vilket fall så är det alltså så att min bästa bästa vän nu ska ha en lite skrutt! En andra skrutt med tanke på att hon redan har en Molly där hemma :) Helt underbart! Jag är så himmla glad för min väns skull! Vet knappt ens vad jag ska skriva :)
Kan ju i alla fall säga att det är så himla sjukt! Ni ser bilden till höger? Kanske ser ni att det sticker ut ben där med små fossingar på? Hur är det ens möjligt!? Den lilla varelsen i magen är liksom mm stor.. alltså extremt liten. Hon är i vecka 12 (+2 idag antar jag? Stämmer det Elin? Tror jag börjar förstå mig på sånt där nu ;)) nu så för er som kan lite om sånt här, ni vet att dom inte är så stora vid den tiden. Hur är det då möjligt att man kan se dom små små små små små fossingarna? Åh. Vad fint :)
Nåja. Nu får vi bara hålla tummar och längta tills det är dags ♥ Men nog om det för annars kommer jag aldrig att sluta skriva, haha.
Idag hade filmen kommit hem - Fast & Furious 5. Men när ska vi titta på den? Nu är det faktiskt så att det är Idol som gäller på kvällarna och innan det hinner vi inte och efter det sover vi oftast. Nåja, hinner säkert kolla någon dag :) Har ju trots allt väntat på den bra länge nu!
Vad mer då? Hm, ja.. har inte så mycket mer att skriva. Ville mest bara skriva om bebis :)
Så jag tackar för mig nu, hejs!
