Young forever

Jag blev lite mysigt väckt imorse vid fem tiden. Och nej, inte såpass mysigt så att min pojk kom och pussade på mig men såpass mys att han ringde och väckte mig. Nu kanske någon tänker att det var elakt. Men jag höll honom vaken en timme extra igår så jag förtjänade det nog, för det om det inte alls kändes som ett straff. Det var ju liksom skönt att höra hans röst. Sen höra han säga att han älskar mig direkt på morgonen var ju rätt mys det med. Med andra ord blev jag glad. Sen somnade jag ju såklart om.

Men nej, jag har nog inget vettigt att skriva just nu så jag tror jag ska klicka mig ut härifrån. Lär kanske ta och ringa min jobbis nu och se om allt är som det ska eller ej. Bye!

Förresten, om det var fler som tolkade mitt förra inlägg (med rubriken "It's a draem, or at leats it was..") negativt, så gör inte det. Jag förstår hur ni tänker i sådana fall för det kanske lät lite negativt, men sanningen är att han inte är någon dröm längre, han är min verklighet om ni förstår hur jag tänker då? Alltså är det no problems :)

Bye, igen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Ditt namn:
Kom ihåg mig!

E-postadress: (publiceras ej)

Din bloggadress:

Säg vad du vill säga:

Trackback
RSS 2.0