Svar på kommentar:

Evy om Min kärlek ♥
Vad kul att de går så bra för dig ! Glad för din skull.
Tror mig ha sett att ett till litet knyte är på gång?
Vet man kön? :-) vad tänker ni kring namn?:-)
 
Svar: Tack! :) Det stämmer bra, vi vet dock inget kön på bebis så namn är inte heller något som är bestämt ännu. Sebbe gillar inte alla udda namn som finns idag så blir väl något mer "vanligt" som det blev med Emil ;)

Min kärlek ♥

Ibland förundras jag av att jag fortfarande sitter här. Alltså att jag lever just det liv som jag gör.
 
2009-08-23
"Jag är glad jag. Även om mycket har hänt den senaste tiden så ler jag idag. Hihi. Ni anar inte hur bra det känns idag. Det är fan underbart. Men vad vet jag, det kanske bara är idag. Men det tror inte jag. Går bara framåt :)

Jag ville bara berätta det, hihi."
 
Snart på pricken fem år sedan som jag skrev detta i min blogg. Då helt ovetande om vad framtiden faktiskt skulle visa. I ett lyckorus som i min hjärna just då lika gärna kunde ha varit en förvirring efter att nyligen blivit dumpad. Men dagarna gick och med tiden insåg jag själv att mina känslor inte gick att styra över.
 
Och en månad därefter så var han min. Killen som jag på något vis fortfarande inte förstår hur han kunde vilja ha just mig. Av alla snygga, roliga, extremt mycket bättre - så valde han mig. Trots att jag inte ens bodde i närheten utav honom för fem öre.
 
Jag är så sjukt lycklig åt vilka vägar mitt liv har valt. Att jag just nu sitter med en buffande busbebis i magen, en ring på mitt finger och dessutom även en stor pojke som går på förskolan! Det är helt sinnessjukt. Men ändå så underbart.
 
För allt i världen skulle jag aldrig byta ut denna människa, även om jag vissa stunder verkligen funderar vad som finns innanför hans pannben så kan jag inte låta bli att dras allt mer till honom, än idag. Trots att snart fem år har gått så är han det bästa som hänt mig och i mina ögon blir han bara bättre och bättre för varje dag som går, för allt som han gör för mig och för allt som han varje dag ger mig.
 
Det finns ingen människa i världen som jag hellre skulle ha vid min sida än just du Sebastian. Att dela resten av mitt liv med just dig är en självklarhet för mig och jag hoppas innerligt att du känner detsamma. Jag älskar dig så oerhört extremt jävla mycket så att jag inte ens kan sätta ord på det. Dag in, dag ut så kommer du alltid att vara min andra hälft som jag bara måste ha vid min sida. Aldrig utan dig mitt hjärta, du är allt och lite till och det kommer du att förbli. ♥
 
I think i've walked too close to love
And now i'm falling in

The first time that i looked into your eyes

Omtumlande helg

Just nu sitter jag hemma i soffan för att pigga på mig från en förkylning som varit lite mer än väntat. Strax måste jag dock knalla mot dagis för att hämta hem lillkorven.
 
Hur som helst.. I fredags vaknade jag upp med halsont, åkte till jobbet och kände att förkylningen blev värre, snuva och så kände jag mig matt febrig och bara allmänt förkyld i en liten värre variant. Mot kvällen var jag så pass matt att jag sa till Sebbe att jag inte skulle åka med till Uppsala på lördagen (vi skulle dit till American car show) utan istället stanna hemma och krya på mig lite.
 
Under natten hade jag värsta slemhostan man kan ha, rosslade värre än värst och att hosta hjälpte inte en sekund. Hostade så jag kräktes mellan varven så vissa stunder satt jag över toaletten och sa till mig själv att detta var ända stället att sova på (slemhostan lugnade sig dessutom när jag satt där).
 
Men efter mycket om och men fattade jag väl själv att jag inte kunde sova på toaletten och gjorde ett sista försök att somna på soffan, ja - runt fyra eller något - då somnade jag trots allt. Så en sisådär fyra timmar vaken mitt i natten var ju bra härligt.
 
När Sebbe sen kom ner runt sex på morgonen så höll sig slemhostan fortfarande borta men jag kände mig lite tungandad. Grabbarna rullade hemifrån utan mig och jag somnade om och sov tills klockan närmade sig nio tror jag. Vaknade upp och hade fortfarande tungt att andas men intalade mig att allt berodde på natten som varit.
 
Efter samtal med mamma och pappa så ringde jag tillslut 1177 och de gav mig en jourtid kl. 13.15 för att se om det kunde röra sig om en eventuell lunginflammation. Mamma rullade hitåt och så fort hon kommit så åkte vi in till sjukhuset.
 
Läkaren lyssnade, klämde och kände och sa tillslut att han inte visste vad han skulle kunna göra med tanke på att han inte har grejer för att kolla om lunginflammation var aktuellt. Men han vägrade skicka hem mig då min vilopuls var aaaalldeles för hög och skickade istället över en remiss och tid direkt på akuten.
 
Prover hit och dit och mycket väntan, en magnetröntgen för att utesluta propp i lungan och sen - fem timmar senare, ger de mig bara beskedet att jag måste ligga kvar över natten.
 
Så så blev det. Fler prover togs och andningen var fortfarande tung. Men, under natten och söndagmorgon lugnade sig andningen och när jag vaknat upp helt så kändes den i stor sett normal. Vid 12 kom doktorn in efter att ha stämt av med sjuksköterskan. Alla prover hade visat bra och pulsen hade lugnat sig, med andra ord fick jag åka hemåt igen men med orden "du har ju rätt att vara hemma hela veckan, så det tycker jag att du ska vara".
 
Så idag är jag hemma och vilar, kommer vara det även imorgon. Sen får vi se hur jag mår därefter :)
 
Men nej, nu ska jag nog vandra över till dagis och ta hem min lilla älskling! ♥
 
Tre senaste från instagram.

Vecka 28 (27+1) ♥

Igår togs det en ny bild på magen, en dag för sent men så kan det gå när man är ute på andra äventyr. Och plus på det så lägger jag till och med upp bilder ännu en dag försent, haha.
 
 

Tiden rinner iväg

Nu är vardagen igång igen. Emil går på dagis, jag jobbar och Sebbe jobbar. Blandade känslor faktiskt, såklart väldigt skönt att få komma igång. Men att våran sommar försvann så fort är tråkigt, att lämna Emil på dagis när han gärna myser sig kvar i min famn känns inte heller så bra.
 
Men, desto bättre känns det när jag hämtar honom och han skiner upp och kommer springandes mot mig när han ser mig. Älskade barn ♥
 
Annars då? Kissekatten trivs bra, busar runt, myser och är allmänt söt. Magen den växer på och bebis sparkas och buffas på som bara sjutton. Underbart som attan såklart! Dock har det börjat komma dedär med ömmande under brösten/i revbenen (hur fasen ska jag förklara) och i ryggen då jag sitter för länge, precis som med Emil. Dock kommer det lite senare den här gången tror jag, så det är ju bra ;)
 
Men nej. Nu ska jag runda av, ta någon chokladboll och bjuder på lite bilder från senaste instagramtiden.
 
   
Senaste från idag, busen stal en chokladboll när jag öppnade kylen, haha!

Vecka 27 (26+0) ♥

 

RSS 2.0