Nu är jag där igen. Jag får mina svackor i detta så kallade blogg-skrivande. Just nu ville jag skriva, liksom så det kliar i fingrarna. Men jag har ju typ INGENTING att skriva.

 

Att skriva hur mycket jag älskar våran son och skriva hur fort allt gått och att det är overkligt börjar bli tjatigt. Okej, inte att jag älskar honom, det kan inte bli tjatigt. Men man kan ju skriva annat än "det är så sjuuukt hur fort det gått, tänkt att han redan...." blablabla.

 

Att skriva hur glad jag är åt min Sebastian, hur mycket jag älskar honom och allt det andra känns också lite same old, same old just nu.

 

Så, vad ska jag skriva? Nej jag ger upp. Bjudet på gamla bilder istället!