För ett år sedan.

 

För ett år sedan så gick jag just nu runt och väntade på att mina värkar skulle komma igång lite mer, jag väntade på att vi skulle få åka in till förlossningen någon gång. Vi tog oss en promenad och jag ringde till förlossningen för att förklara hur jag mådde. Jag fick direktivet att ta en Alvedon och hoppa ner i badet.

Sagt och gjort men ingen skillnad gjorde det utan snarare tvärt om, badet orkade jag liksom inte sitta i, det lindrade inte ett smack utan var istället värre att bara sitta där uppe och bara sitta. Eller ligga eller vad man nu säger.

 

Hur som helst. Dagen gick sakta, men ändå rätt fort. Vid fem åkte vi hemifrån med rejäla värkar och genom telefonen fick jag bara höra "jaa.. men du vet, är det inte tillräckligt så får du ändå åka hem". Tur att man kan känna sin kropp i situationer man aldrig tidigare varit med om, så sjukt det är. Öppen sex centimeter och ca 3½ timme senare hade vi vårat perfekta barn hos oss.

 

Klockan 21.32 för exakt 1 år sedan så föddes du Emil. John Emil Mikael Karlsson. Våran älskade pojke. Våran älskade son.

 

Det är så sjukt. Att man kan glädjas så enormt av att få upp ett barn i famnen, att få upp ett barn som man egentligen inte ens känner! Trots att man burit barnet i nio månader och att man alltså varit barnet så nära man kan vara, under hela dennes liv, ja trots detta så är allt så overkligt när barnet väl kommer ut. Ut till sin mamma och pappa som längtat som tokar.

 

Och nu är Emil hos oss, han har idag varit hos oss i ett år och än idag så känns allt så overkligt. Som att man kan dela upp olika delar till helt olika liv. Graviditet, förlossning, bebistid, osv.

 

Men idag, som 1åring så har han trots allt hunnit lära sig allt han kan, helt själv. Att vända sig om, att sitta, att krypa, att äta ordentlig mat, att resa sig mot saker, att härma och ta efter på vad man säger och gör, att stå korta stunder, att ta upp till 18 steg och att nu även självförvållat flytta sig från en sak till en annan genom att gå - om avståndet tillåter. Det är så mycket framsteg han gjort, på så kort - men ändå lång - tid.