I lördags så hoppade jag och ungarna in i bilen så åkte vi över till Norberg för att spendera dagen hos mormor och morfar. Blev en sväng ner på byn där också för att gå igenom marknaden som var, Emil var superduktig och gick in hela vägen själv trots att det var så mycket folk. Men han gick så fint och höll i vagnen hela vägen.

 

Sen när vi kom in till alla karuseller så hoppade han upp till mormor och gick runt med henne och kikade på alla snurrande saker. Mötte även några grannar till mamma och pappa där och de hade ett litet gosedjur som Emil fick och han blev så glad så (i efterhand i alla fall, just där och då rörde han inte en min utan funderade mest vad det var för folk ;))

 

Sen på kvällen så kom grannarna över och det åts mat och efterrätt tillsammans. Barnen slocknade och det slutade med att även jag sov kvar. Sebbe sov därför kvar hos sina föräldrar också.

 

Sen kom söndagen och innan vi åkte hemåt så fick Emil leka av sig lite i lekparken.

 

Men sen vettni. Sen skedde våran värsta handling någonsin. Våra barn brukar faktiskt sköta sig helt okej i affärer. Ellie sitter ju där hon sitter och har aldrig varit ledsen eller gnällt hittils. Emil brukar sitta i kundvagnen och brukar även han vara snäll, kan väl ha låtit för högt någon gång men inget som varit för mycket. OCH han har slutat när man sagt åt honom.

 

Den här gången blev allt bara kaos. Om det inte vore för att vi verkligen behövde handla då det var HELT tomt hemma på ALLT, så hade vi utan tvekan tagit ungarna under armarna och gått ut igen.

 

Det hela började när vi kom in, Emil ville ha en egen liten vagn men vi hade tyvärr inga mynt på oss. En snäll kvinna hade en smart grej som hon bara stack in och drog ut igen så fick man loss vagnen, så Emil fick sin vagn i alla fall. Han gick till en början fint och tog det jag gav eller det jag bad honom att ta och la i sin vagn. Men sen började det gå ut för, så fort jag tog något och la i stora vagnen så skulle han också ta samma sak och lägga i sin vagn (som var överfull). Vi förklarade om och om igen vad som gällde och han verkade inte höra ett dugg. Tillslut var det grinfest och ingenting dög åt honom mellan varven. Jag försökte vilseleda genom att säga "kom ska vi gå och hämta det och det" (saker han tycker om dessutom) och då funkade det, men sen blev han sur igen.

 

Tillslut ledsnade även Ellie ur, liksom varför då?! Och grinar på, nappen duger inte ens. Så där står vi i kassan, men en stor kundvagn överfylld till bredden och detsamma även på Emils lilla vagn som han tillslut vägrade dra med sig. Emil ska promt vara i mammas famn. Men se det går ju inte om jag ska kunna packa upp alla varor... så där står Emil på golvet och grinar så mycket han bara kan och i babyskyddet sitter Ellie och grinar minst lika högt. Kassorna vi står vid har båda kö och jag ville bara sjunka genom marken. Sebbe står och packar ner alla varor för fullt och jag packar upp för fullt samtidigt som jag om vartannat försöker ge Ellie nappen och prata med Emil.

 

Jag kan ju säga att detta verkligen var ett rejält test för mammanerverna. Herre min gud.

 

Men detta var sista gången, kommer Emil bete sig som han gjorde igår en gång till i affären så kommer vi släppa allt och gå ut. Antingen får en stanna kvar och handla klart själv eller så får vi gå ut tillsammans och prata med Emil och sen gå in igen. Det var inte alls okej och självklart så förklarade vi det för Emil när vi kom ut också.

 

Över till något mycket roligare. Idag ringde dom om att vagnen har kommit!! ÄNTLIGEN! Så imorgon medans Emil är på dagis ska jag och lillan rulla över till Uppsala och hämta ut den. Sååå spännande! Jag längtar :) Hihi.

 

Men nej, dags att hoppa i säng så jag orkar upp med mina busungar imorgon.