Och så var det Emils tur att bli sjuk (jag tycker att det har varit grannarna/deras barn som fått alla sjukdomar, men nu kom den även hit ;))

 

Hur som helst. Emil är ju ledig på fredagar och tur var väl det, runt fyra på morgonen kom första kräken och strax där efter kom en till. Fram till klockan åtta på morgonen hade det kommit fem stycken! Han åt frukost (ingenting i jämförelse mot vad han brukar äta) och strax innan två ville han minsann gå ut.

 

Jag började klä på Ellie och kom på mig själv att fasen, hon måste ha mat innan vi går ut. Så jag började blanda mat medans hon låg halvt påklädd på golvet. Emil stod och skulle plocka fram sin mössa i byrålådan och då kom den. En fontän rakt ner i byrålådan och av ren chock ska han kolla på mig (samtidigt som han kräks alltså) så han kräks rakt över Ellie också...... Så jag lyfter undan honom för att sätta honom på en stol och då kommer resten av fontänen ut över golvet. Kul... var bara slänga in allt från lådan och båda ungarnas kläder i tvättmaskinen och börja skura golv och låda å allt. FYYYYY!

 

Sen får i alla fall Ellie sin mat och Emil går runt och säger att han vill gå ut, kan meddela att vi aldrig gick ut.

 

Till lunch (klockan 15, haha!) åt han en halv pannkaka (han brukar äta typ två och en halv) och tackade sen för maten. Annars var han precis som vanligt hela dagen. Först mot kvällen märkte vi att han tempo var liiiite segare än vanligt, han liksom satt tyst och lekte på golvet med saker istället för att springa runt och så.

 

Sebbe köpte hur som helst hem blåbärssoppa. Mitt i allt slår det mig att vad sjutton, kräks han nu då förstörs ju allt han kräks på?! Men som tur var, när han väl kräktes nästa gång så stod han på golvet. En fontän även denna gång och kanske 30minuter senare - ungefär halv elva på kvällen - kom nästa, även den på golvet.

 

Så ja, åtta gånger kräktes ungen. Men inga andra tecken på att må dåligt, hallå?!

 

Natten blev lugn, ingen kräk bara lite hosta. Han fick i sin frukost men fortfarande inte så mycket som förr. Nu sitter han och kikar på paddan här i soffan med hosta och snor som rinner konstant. Stackars lillen.

 

Vi får hålla tummarna att det är över nu och att vi andra slipper bli smittade utav någon, för fy och blä vad jag hatar magsjuka!