Trebarnsföräldrar
Ja, nu har tiden allt flugit förbi. Det har gått över två månader sen förlossningen och det tog ett tag för oss att komma fram till vad vår fina son skulle få för namn. Jag hade ett förslag sen jag var gravid trots att vi inte visste något kön, men båda barnen var lite skeptiska. Men så föll det ändå dit.
Det blev ett namn efter Sebbes pappa Per-Erik, han kallades nämligen Pelle utav sina kollegor på jobbet och därav tyckte jag att det skulle vara fint att ge vår son ett namn efter sin farfar. Som han tråkigt nog aldrig kommer att få träffa, men ändå större anledning kan jag tycka. Så nu heter alltså lillebror här hemma Pelle ♥ Och idag är det ju så självklart ♥
Nåja, som sagt. Tiden rullar på. På onsdag är det slut på barnens 10 veckor långa sommarlov. Emil börjar 3an och Ellie börjar 1an!? Vad hände? Helt sjukt vad tiden går fort! Och helt ärligt. Jag ska säga att innan sommarlovet startade så var jag faktiskt lite nojig över hur en sommar ensam med tre barn skulle bli (ja förutom under tiden som Sebbe hade semester då såklart) Eller nej, inte över att vara ensam med tre barn, utan att spendera hela sommaren hemma med dom två stora barnen..
Emil och Ellie kan verkligen tjafsa och bråka om allt och ingenting. Ena stunden leker dom toppen och snart vänder det om och dom fäktas och skriker på varandra. En typisk syskonkärlek såklart, men som kan vara extremt påfrestande då Emil är något testande mot mig och inte väljer att lyssna på mig alla gånger. I och med detta och att ha begränsad möjlighet att hitta på roliga saker under lovet så var jag helt klart inte jätte positiv inför sommarlovet. Men se, nu är hela långa lovet slut och jag har överlevt! Och det har även barnen ;)
Haha skämt och sido. Men ja, nog fan har dom haft många bråk och skrik under lovet, men vi har tagit oss genom det och det har även funnits stunder då dom varit sams och lekt fint, så jag är nöjd. Mest nöjd är jag dock över att barnen längtat under flera veckor till att få komma tillbaka till skolan, inte för att bli av med dom, utan för att det känns toppen - att båda barnen faktiskt längtar efter skolan. Det ska jag ju vara evigt tacksam för och får verkligen hoppas att det håller i sig ♥
Men Pelle då, hur funkar livet sen han kom? Ja, det är inte så stor skillnad egentligen. Eller det är klart att det är lite annorlunda att nu ha en bebis som måste vara med en hela tiden när man tidigare haft bara två stora barn som faktisk kunnat stanna hemma om man behöver dra en sväng till affären, som kan roa sig själva under dagarna så att jag kan pyssla med exakt vad jag vill och ta en dusch precis när jag vill. Men så är det ju såklart inte med en liten i familjen igen.
Men om man bortser från det vanliga bebisdonandet, alltså matning och blöjbyten osv. Så måste jag ju få lov att säga att jag faktiskt får extremt mycket tid över ändå. Det är helt sjukt, men änsålänge under hans nu 2 månader och snart 2 veckor långa liv, så bjuder han fortfarande på extremt mycket sovande tid och minimalt med skrik. Jag kan räkna på en hand hur många gånger han har varit lite kinkig. Och då menar jag LITE. Alltså att jag varit tvungen att hålla honom och vagga honom i famnen istället för att bara hålla honom stilla eller ha honom liggandes brevid mig.
Det är knappt så vi ens hört honom grina i riktigt ordentligt. Och nej, jag överdriver och försöker inte förfina någonting. Men jag minns att vid den här tiden så hade både Emil och Ellie haft vakna ledsna kvällar med gallskrik och att man var tvungen att gå runt med dom för att hålla dom nöjda. Men vår Pelle verkar hittils vara en mycket lugn och nöjd bebis. Återstår att se hur länge det håller i sig ;)
Men nej, bjuder på lite bilder från senaste tiden. Sen är det dags att sova.
Från dagen då Emil och Ellie hade skolavslutning.
Det har spenderats en hel den dagar här kan jag ju säga ♥
Glömde visst meddela också att det har tillkommit en liten katt också. Fru Jansson ♥
Stolt storasyster! ♥
Kommentarer
Trackback
