Välkommen till världen!

Idag för exakt en vecka sen, alltså den 5e juni, så bestämde sig vårat tredje barn att göra entre. Alltså tidigare än beräknat! Det hade jag inte alls väntat mig, haha.
 
Ut kom i alla fall en till liten pojke, en pojke som faktiskt ännu är namnlös då vi inte har bestämt oss för något namn än 
 
Självklart så ska ni ju här få en förlossningsberättelse även för Lillebror. Även om det egentligen inte finns jättemycket att säga, om vi säger så ;)
 
Det började i alla fall med att Sebbe hade planerat att åka iväg med sina bröder och Emil till Ludvika för att dom skulle kolla på en bil till Jonas. När jag vaknade till vid den tiden då han åkte så kände jag i samband med en sammandragning att det kändes lite smått i ryggen också. Funderade direkt på om jag skulle ringa hem Sebbe igen utifall att det skulle dra igång redan nu? I och med hur fort allt gick med Ellie så hade vi ju i baktankarna hela tiden att vi denna gång skulle åka redan vid första värken, för att veta att vi faktiskt skulle hinna in. Trots att jag kände av ryggen vid varje sammandragning så valde jag aldrig att ringa hem Sebbe.
 
Men dagen gick och jag förstod med tiden att det var små förvärkar som jag hade. Det var aldrig något jag hade med Ellie, så det gjorde det lite svårt för mig att avgöra hur jag skulle tänka kring allt. Vid tolvtiden så kom grabbarna hem, men utan bil, så dom hade planerat att åka iväg till Trosa också. Vilket jag lät dom göra, eftersom att jag som sagt bara hade förvärkar som kom väldigt sällan och inte gjorde ont alls. 
 
Vid fem tiden, så ringde jag till mamma. Tänkte att det kanske skulle vara bra om hon kom över, OM det skulle visa sig att något skulle dra igång under natten eller nästkommande dag. Så vi bestämde att hon skulle komma över. 
 
Runt 18 tiden så var Sebbe hemma igen och strax innan 19 så kom även mamma. Från och med nu så började känningarna faktiskt komma lite oftare, men fortfarande inte alls något regelbundet eller allt för smärtsamt så än var det inte så allvarligt utan jag började väl tänka att det var tur att mamma kommit om det skulle ske något under natten.
 
Men sen vände allt och tillslut så började jag förstå att det var på gång. Så vid 20.40 åkte vi hemifrån samtidigt som jag ringde till förlossningen och meddelade att vi var på gång eftersom att det gått så snabbt vid förra förlossningen. Hon välkomnade oss så hjärtligt och därefter så drog värkarna igång allt mer. Sebbe är ett proffs också, så trots att han koncentrerade sig på körningen så märkte han av att mina värkar kom allt tätare och det blev åter igen till att köra rally in till förlossningen. 
 
Så fort jag hade klivit ut ur bilen så tog jag en värk lutandes mot bilen, sen hann jag gå dom få 10 metrarna till porten och fick lov att ta en till värk där medans Sebbe ringde på dörren. Sen när Sebbe ringde på dörren in till förlossningen (alltså ytterligare 10 meter senare) så tog jag nästa värk mot en vägg där. I detta läge hinner jag bli lite irriterad för det är aldrig någon som svarar och öppnar dörren och jag känner ju att mina senaste värkar inte är vanliga värkar utan helt enkelt krystvärkar!
 
Tillslut så öppnas dörren och där börjar dom med att säga att vi måsta tvätta händer och sprita oss och ta ett munskydd. "Jag också alltså?" säger jag. "Ja, till en början i alla fall" säger hon medans jag tar nästa värk (nej jag har inte hunnit sätta på mig något munskydd) åter igen mot en vägg där i väntrummet på förlossningen medans Sebbe lydigt tvättar sina händer. Under värken så säger jag "men alltså den här vill ut nu!" och samtidigt så känner jag att huvudet är ute, där - ståendes mot väggen i väntrummet. Då kommer helt plötsligt barnmorskor från alla håll och jag läggs ner på golvet och i det ögonblicket så gled bebisen ut helt och lades upp på mitt bröst.
 
Alltså, där - på golvet, direkt innanför dörrarna i väntrummet - så kom det ut en liten pojke. När jag väl hade fått komma upp i en säng och rullats in i ett rum så ställde jag frågan om det var någon som hade kollat på klockan? Men det var faktiskt ingen som hade gjort det. Dom fick utgå från tjejen vi mötte i dörren för hon sa att hon hade kollat på klockan 21.16 då hon precis skulle gå hem. Så vi räknade på att plutten är född 21.18 
 
Vår lillla lillebror kom ut med en vikt på 2940g och 48 små cm. Så en liten plutt visade det sig att vara. Våran underbara lilla son. Vårat tredje lilla hjärta.
 
Vi fick sen spendera natten där men strax innan lunch på söndagen så valde vi sen att åka hemåt för att få komma hem och för att få komma hem till storasyskonen där hemma 
 
Så nu, efter denna väldigt lyckade förlossningen, så är nu vår lilla familj komplett 
 
För ja, det är trots allt känslorna jag har efter våra tre förlossningar. Emils var mest långdragen, men inte alls lång och jag minns än idag min tydliga känsla när han var ute "var det allt?". Självklart så hade det gjort ont, det kan man ju inte neka till, men jag hade förväntat mig något så mycket värre. Sen kom Ellie, som efter 20 minuter inne på förlossningen bara "gled ut" och då minns jag att jag skrattade. Och så den här, snabbast av dom alla och ja, även denna gång så kunde jag ju bara skratta när jag fick upp honom på bröstet. Men jag vände mig också om till Sebbe (som fortfarande stod bakom mig på typ samma ställe men som i alla fall hade hunnit få på sig munskyddet ;)) och sa direkt "nu blir det inga fler barn i alla fall" - för då kommer vi inte ens att hinna in till förlossningen! Haha!
 
Jag är så tacksam för att jag fått ha dessa förslossningar, där jag med dom två sista klarat av krysvärkarna helt själv. Att jag sluppit ligga i timmar med smärtsamma värkar och kämpa. Jag är också oerhört tacksam åt Sebbes förmåga att se vad som sker med mig i bilen utan att jag säger någonting till honom. Att han på ett snabbt men ändå säkert sätt kunnat ta mig in till förlossningarna i tid. Jag är kort och gott i dagsläget så enormt jävla tacksam åt livet och vad det gett mig. En underbar sambo och tre fullt friska barn. Som jag älskar er 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Ditt namn:
Kom ihåg mig!

E-postadress: (publiceras ej)

Din bloggadress:

Säg vad du vill säga:

Trackback
RSS 2.0