Varför låter jag alltid mina tankar övervinna min kropp? Varför låter jag alla tankar gå ut över dig? Jag vet ju att du ändå inte vill höra dom. Inte när dom är på det viset.

Av alla personer i världen så är det dig jag litar på mest, ärligt. Jag vet att jag kan säga vad som helst till dig, jag litar på att alla ord stannar hos dig. Jag kan säga vad jag vill. Du kommer ändå hålla kvar det hos dig, inte din omgivning.

Så varför säger ja hela tiden saker som sårar dig? Ja, jag vet inte. Allt går upp och ner. Vissa dagar säger jag mer än jag borde. Igår var en sån dag. Jag har sagt förlåt och det är glömt. Men oavsett om jag nu redan sagt förlåt, så känner jag mig dum idag. Jag mår bra idag så idag kan jag tänka klart. Det kunde jag inte igår. Allt går upp och ner.

Hade allt gått vägen så hade jag kommer och bett om ursäkt öga mot öga idag. Så att du förstått hur ledsen jag var över min dumma tvekan. Att säga förlåt över sms är långt ifrån samma sak. Jag skulle kunna se dig i ögonen och säga förlåt för mitt beteende som kommer och går ibland.

Men precis som man inte kan styra över dina känslor så kan man inte styra över mina tankar. Dom är fast.

Du är en bästavän för mig. Du är mitt allt. Älskade du. Jag älskar dig än idag för den du är. Oavsett om det är kärlek eller vänskap. Du är allt.

Och tro mig när jag säger det, de stunder du får höra en tanke som sårar dig, försök att inte ta åt dig. De gånger jag säger dumma saker är de gånger jag inte kan tänka klart. Jag skulle aldrig såra dig medvetet.

En tanke jag har nu är att allt jag vill och allt jag någonsin velat, är att ha dig i mitt liv. Alltid.

På vilket vis? Just nu är det skit samma.. Bara du finns <3