Jag tror att jag och Linneah är lite lyckligt lottade. Om jag ska vara ärlig. Jag tror faktiskt det.

De tuffaste tiderna som vi gick igenom, med killar ofc, är idag bättre än någonsin. Som jag sa till henne igår så ser jag mitt och Dennis förhållande som något som pågått en mycket längre tid än vad det har. Som då när vi har hans mammas lägenhet för oss själva, då vi får laga våran egen mat(dock är det sällan vi gör seriös mat), diska och göra allt dedär som man faktiskt måste när man bor någonstans. Ja, då känns det som om det är vi som bor där, som att det är min och hans lägenhet, som om det är vårat alltihopa.

Liksom jag diskar aldrig hemma. Men när jag är hos Dennis och han sitter och nördar vid datan så kan jag få något ryck att "jag måste diska" och när jag står där så kommer snart Dennis smygandes bakifrån och kysser mig i nacken. Ja, jag är lite kär bara så ni vet. Men bara liiiite.

Och varför jag började det hela med Linneah så är det ju för att jag önskar henne och Makke all lycka i världen just nu, hihi. Honey, you deserve the best <3

Och de mornar man vaknar ensam och har fått sms som "På tal om blå fåglar och rosa helikoptrar så, jag älskar dig Evelina <3" under natten, ja då är jag medveten om att han tänkt på mig och det stärker mina känslor ännu ett snäpp, för se hur lyckligt lottad jag är. Liksom jag älskar dehär.

På tal om annat så fattar jag inte vad min blogg håller på med. Jag skrev nyss dehär inlägget men texten blev typ FET med storleken 15 och det syntes inte när jag publicerade det, så jag fick skriva om allt. Suck. Jag är godissugen!