Jag börjar bli lite smått irriterad på att jag får kommentarer som faktiskt får det att låta som om jag ska sitta och jämföra Dennis och Sebbe.

T.ex som för ungefär en vecka sen, så skrev jag "jag tror fanimej att jag har världens bästa pojkvän!". Då fick jag direkt kommentaren "Var inte Dennis det? :( Eller var han dålig?". Vad fan..

Nej. Dennis var aldrig dålig. Aldrig på något vis. Jag älskade människan i typ 9månder hur fan ska jag då kunna komma nu och säga att han var dålig? Och ja, jag sa att Dennis var världens bästa pojkvän då. Då när jag var med honom. Varför? Jo, för att just då var han bäst för mig. Men jag har inte honom just nu. Det är Sebbe jag har nu. Nu är det Sebbe som är bäst för mig.

Och aldrig någonsin kommer jag sätta mig och jämföra dom, aldrig någonsin kommer jag sätta mig och jämföra minsta lilla grej. Jag älskade Dennis precis som han var. Och jag tycker om Sebbe för precis den han är. Sen även om det är mycket som skiljer om åt, så tänker jag inte sätta mig och säga "det var bättre med Dennis.." / "det här är bättre med Sebbe.." Varför? Joo, för att båda var/är bra på sitt jävla vis! 

Jag hatar att sitta här och tycka att det känns som om det är jag som dumpat Dennis. För det var inte ens så. Men när jag får kommentarer som "var det inte Dennis som var bäst?" så får jag en liten känsla av att jag svikit honom? Varför vet jag inte.

Sebbe är den jag vill ha just nu. Det är han som ger all den kärlek jag saknat. Det är han som ger mig värme och glädja dygnet runt - även om han inte är nära mig. Varenda sak han säger/gör stärker mig som person. Varje dag får jag MINST en komplimang från honom och därav kan jag säga att jag inte klagat på mig själv på ett bra tag nu (endast mitt hår ;p). Så tack till Sebbe för att han stärker mitt självförtroende som gick rätt nära botten när jag helt plötsligt poffpang blev dumpad.

Jag tror inte ens nån förstår riktigt vad det är jag vill säga med det jag skriver. Egentligen vet jag inte riktigt själv heller.. antigen vill jag förklara mina känslor för Sebbe eller så vill jag förklara min irritation mot "jämför-dem-orden". Eller så är det en ren blandning. En blandning som antagligen kommer sitta i ett tag.

Jag är sjukt glad åt att jag har Sebbe idag. Han är bäst för mig då jag känner att allt han gör, gör mig glad. Oavsett om han meckar med sina bilar eller om han ligger och självmant kliar mig någonstans på kroppen så är det jag som blir glar. Meckar han så blir jag glad av att han har något som han verkligen vill hålla på med. Jag älskar att se honom glad och jag vet att han hållt på med sina bilar en stor del av sitt liv - därav ser jag endast lycka i alla hans konstiga förklaringar till vad han precis gjort med bilen. Även om jag inte alltid fattar. Lite extra glad blir jag kanske då, haha.

Jag vet inte. Lycka är inte ens rätt ord att beskriva mig själv med just nu, eller jo delvis. Men det är så mycket mer än bara lycka. Jag älskar tanken av att det är han och jag. Tanken av att han ibland gör saker han inte ens tycker om så mycket, bara för min skull. Tanken av att han ibland till och med låter bli att göra saker han vill, för att han inte vill dra in mig i något.

Det är en kille jag snackar om nu. En kille jag skrev ett sms till en dag, jag visste inte ens hur han såg ut. Jag visste inte vem han var. Jag skulle bara fråga om han körde rallycross. Sen dess har jag pratat med honom. 5månder senare så blev vi tillsammans. 5 månder senare så var han en person som aldrig kommer försvinna helt ur mitt liv. 5 månader senare är idag. Det är snart ett halvår sen. Tro det eller ej.


Men fyfan vad jag tycker om dig Sebastian. Jag vet att du läser det här. Jag vet jag vill förklara dehär för dig, dagligen. Även om jag inte alls kan det. Jag hoppas verkligen att du känner detsamma för mig som jag känner för dig.

För i mina ögon så hör vi på något vis ihop. För du har väl sett hur bra min hand passar i din? Du har väl sett hur perfekt jag lite halft måste stå på tå för att kunna kyssa dig? Du har väl sett att jag skulle kunna ligga bredvid dig en hel dag utan att säga ett ord bara för att gå känna din närhet? Du har väl sett att alla jäkla smådetaljer gör oss till oss.

Älskling ♥