Soon I stand there, right there with you.

Varför ens vara nervös egentligen? Allt jag sagt och allt du sagt? Varför ska det vara pinsamt och blygt öga mot öga då? Oke, jag har känt att det inte är det enklaste i verkligheten. Men jag menar, varför? Fan.. Egentligen känner jag dig, i alla fall lite. Hjälper inte det? Nja, det verkar ju inte som det. Det är ca tre dagar kvar nu. Och jag känner redan pirret i magen. Hur ska jag då klara bilresan dit? Hur ska jag då klara stegen fram till dig? Hur ska jag då klara av att se dig i ögonen och säga ett hörbart ord? Hur fan kan jag ens sitta och tänka att "det här är lätt, det fixar vi". För det är inte lätt. Jag är blyg. Inte så lite heller. Även om det nu försvunnit lite med åren så ja, det sitter kvar en hel del.

Jag vill inte sabba allt. Ha överseende med att jag kanske kommer vara tyst. Alla älskar vi pinsam tystnad..