Ibland är det svårt att vara jag känns det som. Jag borde kunna släppa det nu. Det har gått så lång tid och jag har Sebbe. Men jag hade i alla fall ett hopp om någorlunda vänner. Men nej. Jag ställde frågan förut; Hur mycket är jag värd? I hans ögon - inte ett piss. I ögonen som bryr sig - mycket om inte allt. Nu sa jag det inte ur egna ögon, utan mina vänner och pojkvän är bra på att informera mig om att jag faktiskt är bra. Så jag tackar dom för att dom bryr sig och finns och inte ber mig vara tyst.

Om det inte vore för mina vänner så hade jag aldrig kommit såpass långt att jag vågat ta mig in i ett nytt förhållande. Om det inte vore för att det var just Sebbe som var detta "nya förhållande" så hade jag inte trott på kärlek längre. Nu kan jag ju bara informera er om att jag tror på kärlek mer än någonsin förr! Jag kan inte direkt säga att jag kommer dö med han vid min sida. För jag kan inte säga att jag tror på ett förevigt förrän jag upplever det själv. Så med andra ord, det återstår att se.

Folk kanske inte fattar ett skit just nu men ärligt talat så bryr jag mig inte. Som jag sagt många gånger förr, min blogg har jag för att skriva om mig, mitt liv och ja, mina känslor. Jag skriver om det som jag vill skriva om helt enkelt. Grejen är den att jag blev ledsen i ögat när jag läste "Jag trodde det var uppenbart när jag skrev 'sluta skriv'" - Tur att jag fick ett sms från min pojkvän precis samma sekund där det stod Jag älskar dig <3

För är det någon jag älskar så är det Sebbe. Och det är nästintill p.g.a. mina vänner som jag lyckats få honom. För det var dom som fick mig att kämpa mig förbi den tuffa tiden med Dennis. Ett speciellt tack till Amanda som faktiskt umgicks med mig i en hel vecka då jag kämpade för just att "sluta skriva". Antar att bara Amanda förstår dedär just nu. Men så är det. Hon var också med mig då jag fick orden "jag vet inte vad jag vill längre". Det roliga är att om jag inte hade tagit steget att tjata till mig skjuts till honom, ja då hade jag blivit dumpad över sms. Vore det inte nästan lite komiskt? När jag väl tänker på det. Varför har jag ens människan kvar i huvudet? Ja antagligen för att han ändå, oavsett vad, alltid kommer att vara min första pojkvän. Hm.. Glad är jag åt att jag har en ny nu i alla fall. Jag har den bästa. Han som bryr sig dag in och dag ut. Han som skriver sms dagligen. Han som skriver Godmorgon älskling <3 varje morgon. Varje sms är så jävla betydelsefullt från honom, det är nog mest eftersom att mitt ex faktiskt aldrig hade den riktiga orken att skriva.. det låter sjukt. Men så är det.

Sebastian, jag älskar dig så sjukt mycket och du ska bara veta hur mycket jag vill ha dig vid min sida just nu. Du är allt och lite till och jag är så sjukt förvånad över att just jag faktiskt fick JUST dig, den bästa man kan ha!

Vänner, jag har inte ord för er ♥