Det slog mig plötsligt att det har gått ett år. Sen när? JO, sen jag insåg att jag inte tyckte om Sebbe som vän utan lite mer. Ja, det var på crousingen i Uppsala för ett år sen.

Han åkte förbi i sin bil. Jag kände igen honom genom att se hans arm. Jag skakade som ett litet löv - då trodde jag visserligen att det var för att det var kallt, men sen kom jag på mig själv med att det faktiskt inte ens var kallt och kände mig genast väldigt dum genom att stå och skaka mellan mina bröder som stod där helt cool-lugna. Bilen försvann bortåt och jag fummlade med att skicka iväg ett mms till honom. Ja, till och med så hade jag svårt att skriva på mobilen. Då är det rätt illa.

Ett år sen var det i alla fall. Det betyder att det även snart var ett år sen som vi träffades för första gången (12:e) och viktigast av allt, snart ett år sen som vi blev vi. Den här tiden bara flyger förbi oss.. shit.

Kärlek på oss.