Kan ju börja med att skvallra om att min käre vän Orren idag fyller hela 19år. Dock känns dedär helt fel. Jag känner mig inte riktigt som i år fyller jag 19. Med andra ord fyller man liksom 20 nästa år. Systemet. Ja, det är det ända jag kan komma på som är speciellt med 20? Men ändå liksom, vad är så speciellt med 19 då? Jo, ingenting! Men grattis till henne i alla fall. Och på Onsdag är det Amandas tur - fast där ljög jag ju ;) (not)

I vilket fall. På sista lektionen idag fick jag lite sån där lagom ångest. Det såg ungefär ut såhär.

Idag är det vecka 2.
V. 9 är det sportlov.
V. 10-12 är det praktik.(Sista Fredagen firar jag och Sebbe även ett halvår ;o)
V. 14 är det påsklov.
Tisdagen v. 14 är det även studentkryssning.
Okänt datum är det bal(?)
V. 16(?) är det dags för mig, Orren&Cattis att ha vårat projektarbete.
V. 23. Den 12:e Juni 2010. Då tar jag - vi - studenten.

Ser ni vad detta innebär? Jo självklart att det ungefär är 18 veckor kvar tills jag tar studenten. Hur ska detta gå?!

Dessutom satt jag på bussen idag på vägen hem och jag hör hur busschaffören sitter och pratar med en passagerare och i backspegeln ser jag även att hon tittar en del på den hon pratar med (vilket man självklart ska men...), vilket gör att hon kör lite krokigare än vanligt. Liksom hallå, kan hon inte kolla på vägen och prata istället? Jag blev i vilket fall lite lagom nervös, antingen för att jag är lagom rädd för trafik i vanligt fall. Men vad spelar det egentligen för roll. Hon har(som jag råkade höra) ramlat in på detta jobb - som busschafför. Men om hon vill behålla det kanske hon ska se till och hålla ögonen på vägen så att hon även kan behålla livet på alla sina passagerare?

Jag kan i alla fall säga att jag aldrig skulle kunna vara busschafför(eller tåg/flyg/taxi och allt som finns, för den delen heller) för att man vet hur många liv man, just under den tiden, har i sina händer. Förstå själva vilken ångest att krocka och alla/någon skulle skadas/några ev. dö. Förstå vad dum man skulle känna sig. Eller man och man. JAG skulle i alla fall. Jag säger ju såklart inte att det är klart man kommer köra bort sig, krocka eller liknande. Nej nej. Det är inte säkert att det händer, men det kan hända och vad ska man då göra? Jo. Inte mycket. Ev. kanske byta jobb för att man inte kan vara kvar? Vissa kan väl såklart gå tillbaka till samma jobb, men jag vet inte jag om jag skulle klara av det.

Skit samma. Jag var i alla fall lite rädd-irriterad där. Glad att jag kom fram till Norberg utan att vi kört i diket en ända gång.

För övrigt så har jag en fråga. Varför förlova sig om man känner att ens förhållande inte är helt på topp? Jag är bra på att råka höra folk prata och idag på bussen var det just det jag hörde. Hm.. Alla bara förlovar sig hit och dit. Hur många ser vad det innebär? Men ja. Jag har ju sagt för att jag inte ska klaga på det, men att förlova sig när förhållandet inte är stabilt är väl kanske inte det smartaste?

Jaaaaa, nu har jag skrivit av mig så nu räcker det.