Jag satt nyss och läste ett gammalt inlägg, det skrevs den 15:e September 2009 - alltså lite mer än ett och ett halvt år sedan. Ett bra tag sen, men ändå inte allt för långt tid? Verkar som om jag har svårt att bestämma mig.

Det som jag fastnade för var väl mest detta (nu blir det långt):

"Nu kom jag precis på en sak som nog kommer få dehär inlägget till världens längsta. I min värld så har jag de senaste månaderna tänkt "jag vill inte tycka om någon ny", "jag kan inte tycka om någon ny", "jag får inte tycka om någon ny". Allt för att jag inte vågade. Typ.. rädd för att folk ska tycka jag är knäpp som hittar en ny redan, rädd för att det är fel att hitta en ny så fort och självklart även rädd för att jag skulle få ett stor "det är slut" rakt upp i facet igen. Det är jag fortfarande rädd för. Det kommer alltid sitta i bakhuvudet. Men idag, just nu, känner jag att nej. Jag ska fan leva mitt jävla liv.

Mitt första steg var att låta mig själv få känslor för någon, mitt andra steg var att gå fram till honom, sitta med honom, vara helt jävla galen inombords men samtidigt sitta helt lugn och verkligen bara njuta av hans närhet, mitt tredje steg vad att nyss säga "jag tycker om dig". Det var inget jag sa för att jag bara vill gå vidare utan för att det är så jag känner.

Det är inte en inbillning att jag tänker på honom 24/7, det är ingen inbillning att mitt hjärta slå extra slag eller att min mage knycklar ihop sig. Det är ingen inbillning att jag skakade som ett asplöv när jag såg honom åka förbi i bilen med sina kompisar, det är ingen inbillning att jag gick runt i cirklar och hade ett hjärta som slog fort som attan innan jag tog modet att gå fram till honom. Det är ingen inbillning att det faktiskt är starka känslor jag har.

(Och Elin, nej jag är inte söt, jag är glad;))

Det är sant, jag satt där. Vågade inte se honom i ögonen. Varför? Jo, för att dom var så sjukt jävla fina så att jag inte vågade. Jag vågade knappt kolla på honom alls för jag visste inte vart jag skulle kolla. Det är jag lite arg på nu, för jag skulle ju tagit vara på varenda sekund att kolla på honom, men vi alla lär oss av våra misstag.

Mitt misstag kommer jag ta igen en dag.

Skit samma. Jag fastnade med att förklar känslor nu. Det jag skulle skriva var nog lite mer att.. Jag har låtit folk behandla mig lite hur som helst. Jag har låtit det gå för långt ibland. Jag har förstått det idag då en sanning fick en att sluta prata med mig. En som jag trodde var min bästa vän. En som jag trodde skulle förbli en vän. Men ja, så fel man kan ha. Så fel. Därav säger jag nu att jag inte orkar skriva mer. Kort sagt så skiter jag i vad ni (det är några speciella människor som hamnar under dedär ni:et) tycker när jag säger:

Jag är kär. På nytt. I en kille som bor långt bort. I en kille jag knappt sett i ögonen för att dom är så sjukt underbara. I en kille som kan få mig att le när som helst, oavsett om han sover eller är vaken. Jag är kär. Fatta. På riktigt. I en kille som får tillbaka den glada Evelina Fahlström. I en kille som jag saknar nu."
Jag kan knappt förstå det nu. Jag satt och läste inlägget nyss när Sebbe satt på sängen och räknade pengar. Tanken bara flög upp, tänk att det är killen som jag läser om som sitter där. Tänk att jag bor under samma tak som honom nu. Tänk att jag lever mitt liv med honom nu. Tänk att mitt liv egentligen är vårat liv - för det blir så automatiskt. Det är ju helt freaking amazing! (Jag bryr mig inte ett skit i om stavningen sög eller var rätt där, ni hajjar ju vad jag menar?)

Största grejen av allt är väl trots allt att jag inte kan tänka mig något annat än att sitta här hemma med min sambo. Tanken "vad hade hänt i mitt liv just nu om jag inte hade haft Sebbe" gör mig rädd. Jag kan nästan - till 100% - säga att jag hade suttit hemma fortfarande. Troligtvis hade jag inte haft någon praktik heller. Troligtvis hade framtiden känts ganska rutten och suddig. Men nu är allt bara bäst. Jag älskar dethär.

Att skriva sms till någon man aldrig träffat, aldrig sett eller aldrig ens hört talas om förr - kan vara farligt, men i mitt fal det bästa jag någonsin gjort. Jag är tacksam att jag har min Sebastian idag, vad vore jag utan honom liksom? Min underbara knasboll ♥

Jag vet att du kommer läsa älskling, därför säger jag att jag älskar dig. Att du är mitt liv bästa val. Alltid! ♥