Idag kom Sebbe hem lite tidigare från jobbet för att han skulle förbi banken, jag och Emil följde med också eftersom att vi ville träffa pappan i huset lite extra när vi hade chansen. Vi tog även en sväng förbi soptippen idag igen, men de sista soporna, äntligen!

 

Det ända som är kvar nu är lite större kartonger som är från utemöblerna, dom tar jag nog in i bilen imorgon och kör iväg till en sopstation som ligger här i närheten. Så nu äntligen börjar det bli ordning här hemma igen. Saknas lite blomster ute i trädgården, men det får komma när det kommer.

 

 

Satt och läste tillbaka lite under den här tiden och sommaren 2012, så härligt att läsa om när vi gick i väntans tider. Känns fortfarande inte riktigt troligt att det faktiskt var just Emil som låg där, att jag födde honom till världen. Så sjuk känsla, än idag - snart 6 månader senare. Men se, det måste ju vara sant. Hur skulle han annars kunna vara hos oss? Haha.

 

Men än en gång vill jag bara säga hur mycket jag älskar min bästa fästman. Att han är det bästa som hänt mig har nog inte undgått denna blogg, men nu är det så att jag skulle kunna säga det om och om igen hur många gånger som helst, men det vore ju tröttsamt för er.

 

Men tänk, i sommar så firar vi tre års förlovning. Tiden flyger iväg och glad är jag att vi fortfarande är vi, tillsammans, bäst och ännu bättre. Jag älskar min fina familj - utan er vore jag ingenting ♥