Åh. Jag kan "råka" läsa igenom min förlossningsberättelse lite då och då. Det känns så overkligt att det är mig jag läser om. Det känns så overkligt att Emil vuxit och skapats inne i min mage! Än mer overkligt att han även har kommit ut ur min kropp. Min lilla kropp liksom, haha.

 

Allt känns så overkligt. Samtidigt som jag minns allt som om det vore igår. Nu är våran pojke inte alls liten längre. Men gud vad jag längtar tills jag får gå igenom allt detta igen. En graviditet och även förlossningen såklart.

 

Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge som de brukar säga ;)