Idag hade vi BVC på det första hembesöket! Emil låg och sov medans vi pratade lite och sen vaknade han upp utav att pappa hans höll på att klä av honom, så elakt ;) Vågen stannade i alla fall på 3790 så han växer på :)

 

Sen har även bästavän Elin och hennes Jocke varit på lite besök så Elin fick gosa med bebis. Som välkommen-till-världen-present fick Emil Eddies gamla babysitter så istället för att skriva massa tråk bjuder jag på en bild där han provsitter den, vilket han verkade gilla bra ;)

 

De är killarna i mitt liv. Vad vore allt utan er?

Jag tyckte mitt liv förändrades och blev underbart bäst 09-09-26, alltså då Sebbe blev min pojkvän, helt och hållet. Men sen kom lördagen för snart två veckor sen, 12-11-17, då blev allt ännu ett snäpp bättre!

Jag delar det finaste man kan dela med någon. Vilken lycka det ger.

Jag älskar er! ♥

Tänkte berätta lite hur allt gått till då skrutten kom till världen. Dock ingen riktig förlossningsberättelse med alla klockslag och så då jag tyvärr inte har alla klockslag!

---

På fredagkvällen satt jag och pratade med en tjej på Facebook om att det började närma sig och så pratade vi lite om hennes förlossning och om alla trevligheter som kan ske under förlossningar, ni vet man pressar ju rätt hårt så finns alltid risker att det kommer grejer ur andra hål också ;)

 

När jag sen stängde av datan för att gå upp och lägga mig så kände jag att ja, magen kanske höll på att förbereda sig lite, mer än så behöver jag inte säga. Gick upp och la mig och klockan var runt halv tolv. Vaknar sen till (osäker på tid) runt tre på natten till lördagen och misstänkte att jag hade värkar, kände i ryggen och det var så jag hört att det brukar kännas. Låg ett tag och försökte sova, funkade mindre bra så tog sen fram mobilen och provade klocka bara för skojs skull.

 

Insåg att det faktiskt var värkar för de kom med ca 7minuters mellanrum och höll i sig ca 50sekunder. Fortsatte att försöka somna, vilket aldrig ville funka. Gick upp och tog en alvedon i hopp om att det skulle kännas mindre så jag fick sova lite. Halv sex på morgonen ringde Sebbes väckarklocka då han glömt att stänga av den. Informerade honom om att jag tog en alvedon av honom. (haha varför ens nämna det? Inte direkt så det är hans bara för att han är den enda som har ont i huvudet och käkar sånt där, haha) Han frågar såklart varför och jag säger att jag har lite värkar, som just då varierar mellan 6-7minuter. Säger att det inte är någon fara alls ännu, de gör inte ont och kommer inte så ofta så han behöver inte oroa sig.

 

Vi båda gör försök att sova men efter kanske 10 minuter säger Sebbe "fan nu kan ju inte jag somna om ju" så då var den dagen körd, haha. Vi låg kvar och försökte, men ingen kunde. Kläckte ur mig att det var typiskt att vi inte ens hade någon frukost hemma. Måste ju äta något innan om man måste åka in. Sebbe bestämmer sig då för att åka iväg till statoil och köpa några smörgåsar, han ville ju även ha något han kunde stoppa i sig på förlossningen då alla pratar om att killarna aldrig får något att äta. Så medans han åkte iväg och handlade passade jag på att ta en dusch.

 

När han kom hem igen så slog vi oss ner framför tv:n. Åt våran frukost och kollade lite på tv. Sebbe sa åt mig att försöka sova, jag hade ju trots allt bara sovit kanske två timmar innan allt satte igång och alla vet väl att kroppen lär vara mer eller mindre utvilad innan man ska föda barn. Så jag la mig tillrätta och blundade men somna gjorde jag nog aldrig.

 

Provade klocka igen och varierade nu mellan allt på 5-8minuter, vilket var väldigt störande.

 

Klockan gick och vid 13.30 bestämde vi oss för att gå ut på en liten promenad i hopp om att få igång det mer. Vid det här laget hade värkarna kommit igång lite mer i smärttröskel, men än var det rätt lugnt. Vid 15 ringde jag in till Förlossningen för att kolla lite vad dom tyckte. De sa dock att jag skulle vänta till tätare värkar så än var det ingen ide att göra något annat än att stå ut här hemma.

 

Så vid 15.30 tog jag mig ett bad för att se om det skulle lindra lite. Vilket det inte gjorde och tålarmod hade jag inte heller så låg inte där långa stunden alls. Gick ner till soffan igen och tog ytterliggare alvedon då de började bli värre. Provade sen klocka lite igen och nu jäklar började vi inse att ja, det kanske är dags nu?! Enligt värkklocksappen så var det i genomsnitt ca 3minuter mellan verkarna och de höll i sig allt från 50sekunder till mer än minuten och kan ju också säga att de började göra laaagom ont vid dehär laget.

 

16.45 ringde Sebbe in för att informera men då ska de tydligen ha massa jäkla information och en massa frågor så jag får ta över telefonen, sitta med mina värkar och svara tålmodigt. (blev lite lagom irriterad inombords, jag ville ju bara åka - skulle ju trots allt ta 40minuter till förlossningen också!) Svaret från barnmorskan blev sen "alltså du vet att om det inte är tillräckligt så kommer ni bli hemskickade igen" Vem fan bryr sig? Jag ville gärna in, typ nu! Så ja, 17 åkte vi hemifrån.

 

Efter vägen andades jag genom värkarna med en hand om dörrhandtaget och en i Sebbes hand, man måste ju liksom klämma på något när värkarna gör så ont. Väl på plats så möttes vi upp av en barnmorska. Vägdes och kollade blodtrycket och fick sen vänta på två andra barnmorskor som skulle kolla värkarna och hjärtljuden på bebis. Fick såklart vänta typ 20 minuter på dom också då... när de väl kom så satte alla grejer på magen så fick jag sen bara ligga där i 30minuter och andas genom värkarna. Sebbe masserade lite i svanken och på ryggen plus att han fick hålla en hand då värkarna kom och sen när dedär värkarna som man höll på att skita på sig i kom, ja då var det jobbigt alltså..

 

När morskorna kom tillbaka så kollade hon hur öppen jag var och det var tydligen hela 6cm, så ja, det var helt rätt tid att åka in för oss minsan. Fick alltså ett rum direkt.

 

Här ifrån har jag inte alls koll på någon klocka.

 

Jag böt om och la mig i sängen i väntan på lite smörgås och saftsoppa. Jag sa också till om att jag nog ville ha ryggmärgsbedövningen så medans vi fick in fikat så gick dom för att fixa grejerna för att ge mig bedövningen. Sebbe försökte sen inta fotöljen som sägs vara så skön, haha. Dock hann han inte sitta där speciellt länge. När fikat kom in så fick han sätta sig på en pall bredvid sängen och hjälpa mig att få i mig lite gottis.

 

Blev dock inte så mycket äta för min del. Värkarna kom tätare och gjorde jävligt ont och mitt i allt skulle de försöka sätta den där grejen som de kopplar droppet på sen (minns inte vad det heter). Blev sen ensamma en liten stund och tänkte att jag skulle testa lustgasen genom värkarna så att jag kom in i det lite innan allt kom igång ordentligt. Sebbe hjälpte mig på traven och när jag sen blev helt väck men ändå klar i huvudet så avskydde jag den. Så nej, gasen var inget för mig och i den stunden bestämde jag att jag inte alls skulle köra med lustgas, usch.. Gillade inte alls känslan.  

 

Varje värk blev sen bara värre och värre, min ena hand pressar Sebbes och den andra pressar en barnmorskas. Tillslut kommer en värk som får mig och tro att bebisen är på väg ut mer eller mindre. Jag säger i värken att "alltså nu kommer någonting ut!", barnmorskorna tolkar det nog lite mer som att det nog bara gjorde väldigt ont för de svarade bara "jaa, du är så duktig Evelina" med en pluttinutt-tycker-synd-om-dig-röst. Men när jag sen förklarar lite mer att det verkligen kändes som att någon/något kom ut, då kollade de efter och se där - där fanns en hel blåsa med vatten! Så ja, mitt vatten gick inte så som det brukar göra utan det kom ut i sin lilla "förpackning". Vilket ingen var riktigt beredd på kändes de som. De stack hål på den och bestämde sig sen för att kolla hur öppen jag var. Fullt!

 

"Nu hinner vi tyvärr inte ta den här bedövningen Evelina" Nej, skitsamma då, min unge vill ut! Vid dehär laget var värkarna ordentliga och bebis tröck verkligen på för att komma ut. Fick dedär värkarna som man bara vill trycka på allt man har i och det sker mer eller mindre automatiskt också. Hittils har de haft mig liggande på sida men nu var det dags att lägga sig till rätta så bebis kunde komma ut - vilket var på rygg. Vid varje värk säger de nu åt mig att trycka hakan mot bröstet, stänga munnen och trycka hela värken igenom, allt vad jag har liksom och det gör jag.

 

Jag minns att jag pressar allt vad jag har, det är helt enkelt skitsamma hur det känns. Mindre kul är det när värken tar slut och bebisen liksom ligger i gången så det svider på rätt lagom, måste den ligga där? Kan den inte bara åka ut... Sen säger de att den har mycket hår, vilket känns bra. Då är den jäkligt nära!

 

Sen kommer dendär värken. "Fortsätt tryck, fortsätt fortsätt" och kl 21.32 så sa det bara poff så kom bebisen ut! Redan?! Ungefär så kändes det - det var första känslan "var det inte värre?". Fick sen upp min älskade son på bröstet och har knappt fattat än att det faktiskt har hänt just mig! Moderkakan kom sen ut, det minns jag dock inte mycket av, den var bara ute helt plötsligt, haha.

 

Sen var det "efterarbete" - att sy bristningar som blev. Just nu minns jag det som värre än själva förlossningen. Helvete när folk ska grojsa runt där när man precis fött ut en hel bebis! Usch...

 

Vi åkte hem från BB dagen efter, alltså på söndagkväll.

 

Hur som helst. Jag har nu fött ett barn till världen, ett barn som jag och min älskade Sebastian har skapat. Ett barn som jag hittils varit så overkligt för mig, trots att jag burit honom i nio långa men snabba månader. Det är sjukt vilken känsla detta bär med sig, en overklig känsla helt klart!

 

Vill även tillägga att Sebbe var helt underbar under hela tiden. Från början till slut och nej, han är det fortfarande. Han skötte sig perfekt under förlossningen, han tog hand om Emil's blöjor helt på BB då inte barnmorskor gjorde det, eftersom att jag bara ville ligga still, att röra sig minsta lilla var ju en mardröm. Han har fixat mat och blöjor här hemma då jag inte heller har velat röra mig mer än nödvändigt.

 

Två nätter har Emil haft lite ont magen också och verkligen gallskrikit sig igenom dom. Jag har då varit vaken mer eller mindre hela natten med tanke på att jag ändå inte kunnat sova - det kan Sebbe. Men sen på morgonen och dagen så har Sebbe alltid haft full förståelse och tyckt så synd om mig, låtit mig sova bäst jag kunnat och det är ju mer uppskattat än något annat!

 

Nu börjar jag dock bli människa och kunna röra mig någorlunda normalt så nu börjar vi kunna komma in i jämnställda rutiner, haha, vilket ska bli underbart :)

 

Kan tyvärr inte bjussa på mer detaljerat eftersom att jag inte minns allt och inte har allt på papper. Ska kolla upp om jag kan få tag på det och återkommer med det om det skulle vara något speciellt som missats. Nu vet ni i alla fall hur älskade barnet kom till!

 

Då kom våran lille Emil!

 

Allt har gått bra och vi mår bra. Tänkte bara informera, mer kommer senare :)

 

 

Magen känns lite ibland, lika så gjorde den det inatt när bebis låg och hade maraton där inne. Men det är inget som håller i sig tydligen så det är väl bara magen som försöker förbereda mig på vad som komma skall.

 

Hur som helst. Enligt vad dom sa på ultraljudet så ska ju beräknat vara idag som ni förstår. Helt fel med tanke på att det är 40+1 men skit samma. De flesta på listan gissar på den 17e. Har min käre mor som gissar på dagen idag, kanske eftersom att hon fött två av tre på dagen. Eller jag är i alla fall född på dagen, är inte 100 på om äldsta bror är det, man vet aldrig med mammas minne ;)

 

Sen har jag ju min kära äldsta bror. Han fyller år på måndag och han hoppas bebis ligger kvar till dess. Vem vill inte bli morbror i födelsedagspresent egentligen? Hihi ♥

 

Men nej. Nu ska jag kolla om någon katt vill gå in/ut (en är ute och en är inne) och sen ska jag bänka min framför mitt kära One tree hill igen. Har jag sagt förresten att sambon gav mig alla säsonger av One tree hill för att han tyckte jag skulle ha något att göra på dagarna? Det var en perfekt födesedagspresent så är i mammaledighets-tiden! Fina hjärtat ♥

 

30 Linn
5 Elin S, Adina
6 Annirene (pojke)
7 Linn
9 Lisa (flicka)
10 Josefine, Svärmor (pojke), Tubbe, Ella
11 Lisa (pojke), Ulrika, Elin S
12 Linda, Cattis (pojke 51cm 3800g)
13 Amanda
15 Sabine
16 BF Mamma (51cm 3340g)
17 Emelie (pojke 50cm 3340g), Rasmus, Josefine B (pojk 50cm 3478g), Theresa (pojke 50cm 3450g) Putte
18 Ann-Sofie, Elin K
19 John
20 Pauliina (pojke), Frida (pojke)
21 Jocke, Sara
22 Nathalie
23 Zelin
24 Frida (pojke)
25 Kim (49cm 3560g)
26-27 Jelena
2 Pauliina

Kroppen: Förlossningstidpunkten är nådd och värkarna kan nu förväntas att börja. Det är vanligt att man som förstagångsföderska går över 40 veckor, man anses inte vara överburen förrän efter vecka 42. Skulle det dröja längre övervakas fostret noga och man blir ofta igångsatt. Exakt vad som gör att förlossningen startar vet man inte. Det är troligen barnet som sätter i gång den. Många funderar över om det är möjligt att sätta i gång förlossningen själv genom att springa i trappor eller äta speciell mat. Det finns dock inget sätt att själv tvinga i gång förlossningen, utan barnet kommer när det är klart. Förlossningen sätts bara i gång på sjukhuset om det finns någon medicinsk anledning, till exempel att du har högt blodtryck. Trycket från barnets huvud mot livmoderhalsen kan påskynda förlossningsstarten. Trycket gör att det utsöndras oxytocin, ett hormon som signalerar till livmodern att den ska dra ihop sig. När livmodern drar ihop sig allt oftare och starkare, trycks barnets huvud ännu mer ner mot livmoderhalsen. Den ger efter så småningom och börjar öppna sig.
Det kan hända att trycket blir så stort att fosterhinnan riskerar att spricka, vilket gör att fostervatten börjar rinna ut. Kontakta då alltid förlossningsavdelningen för vidare information och omhändertagande. Om man mår bra och inte fått värkar än kan man få åka hem igen.

Barnet: Fostervatten byts ut var tredje timma och produceras på nytt ända tills barnet är fött. Om det däremot finns mekonium i vattnet kan det vara en signal om att barnet är stressat eller inte mår bra och då får man stanna kvar för att kunna övervaka barnet.
Barnet är redo att möta omvärlden, 92 procent av alla barn föds mellan vecka 38-42.

 

 

Egna tankar: Ja, enligt veckorna är det ju bebisens dag idag, men till oss på UL så sa de den 16e så nu är vi inställda på det. Dock känns det väl inte längre som om någon bebis vill komma nu när h*n "ska", hihi. Men det återstår och se det. Hur som helst. Det boxas på där inne, vrider och har sig så det ilar på rätt lagom "där nere" vilket h*n gärna får sluta med, om h*n vill alltså ;)

Annars då? Dagarna knatar på. Jag mår bra och har inga specilla saker att klaga på, vilket jag inte haft under hela tiden typ. Måste på tal om det säga att jag är sjukt glad åt att jag haft sådan tur med min graviditet. Inga komplikationer och ja, egentligen inga speciellt gravidkänningar ALLS. Ganska sjukt att det kan vara så olika för folk.. Men men, nu bjussar jag på en uppdaterad lista för dagen och sen får vi se vad nästa update kommer att innehålla ;)

 

30 Linn
5 Elin S, Adina
6 Annirene (pojke)
7 Linn
9 Lisa (flicka)
10 Josefine, Svärmor (pojke), Tubbe, Ella
11 Lisa (pojke), Ulrika, Elin S
12 Linda, Cattis (pojke 51cm 3800g)
13 Amanda
15 Sabine
16 BF Mamma (51cm 3340g)
17 Emelie (pojke 50cm 3340g), Rasmus, Josefine B (pojk 50cm 3478g), Theresa (pojke 50cm 3450g) Putte
18 Ann-Sofie, Elin K
19 John
20 Pauliina (pojke), Frida (pojke)
21 Jocke, Sara
22 Nathalie
23 Zelin
24 Frida (pojke)
25 Kim (49cm 3560g)
26-27 Jelena
2 Pauliina

30 Linn
5 Elin S, Adina
6 Annirene (pojke)
7 Linn
9 Lisa (flicka)
10 Josefine, Svärmor (pojke), Tubbe, Ella
11 Lisa (pojke), Ulrika, Elin S
12 Linda, Cattis (pojke 51cm 3800g)
13 Amanda
15 Sabine
16 BFMamma (51cm 3340g)
17 Emelie (pojke 50cm 3340g), Rasmus, Josefine B (pojk 50cm 3478g), Theresa (pojke 50cm 3450g) Putte
18 Ann-Sofie, Elin K
19 John
20 Pauliina (pojke), Frida (pojke)
21 Jocke, Sara
22 Nathalie
23 Zelin
24 Frida (pojke)
25 Kim (49cm 3560g)
26-27 Jelena
2 Pauliina

---

Jaa, ingen bebis på min födelsedag och inte heller någon så Sebbe fick en farsdag att fira.

I lördags när Sebbe kom hem från sina päron så begav vi oss till Norberg för att spendera kvällen på 30-års fest eftersom att bror och hans kompis slog ihop en fest då de båda fyller 30 nu med jämna mellanrum. Var kul att få komma ut en sväng för troligvis dröjer det ett tag nu innan något sånt här kan göras igen. Haha.

 

Men nej, nu ska jag bege mig. Behöver nämligen damsugas här hemma.

 

Ett år äldre men ingen skillnad märker jag för det. Inga bebiskänningar heller. Men om vi säger såhär, max 20 dagar sen borde h*n vara här. Då har jag nämligen gått två veckor över tiden och då sätter dom ju igång en om det inte sätter igång själv. Haha. Så ja, kanske ska räkna på det istället?

 

20 dagar kvar ;) haha..

 

 

Ännu ingen bebis. Får snart styka Lisas "måste ju vara lite taktisk"-datum som är idag, alltså den 9e.

 

Tidigare när jag och sambon diskuterade barn och hur gamla vi max ville vara vid första barnet, vad sa jag då? Jo, jag sa 21. Imorgon fyller jag 21 så tyvärr tror jag inte att jag lyckas ;)

 

Men men. Ville bara skriva någon liten rad så ni vet att bebis inte kommit ännu. Men det är en vecka kvar nu ♥

Kroppen: Bestäm dig för att du är klar att föda ditt barn! Nu är du klar med förberedelser och du är redo. Känslomässigt känner man ofta blandade känslor, man är otålig samtidigt som man kan känna rampfeber.
Livmodertappen har i regel börjat mogna och mjukats upp för att underlätta förlossningsarbetet, i vissa fall försvinner den helt. Slemproppen kan lossna, men det är ingen garanti att förlossningen är på gång. Om den lossnar i tidigt skede kan den till och med återbildas. Slemproppen bildas i vecka fyra för att skydda ingången till livmoderhalsen. Den kan vara alltifrån genomskinlig i en geléaktig konsistens till brun-, röd- eller grönfärgad. Den kan även komma ut i små omgångar och vissa märker inte ens av den.

Barnet: Det duniga hår som hittills täckt barnets hud försvinner och hudens rynkor är utslätade. Barnets avföring "mekonium" som samlats i tarmarna består av en blandning av lanugohår, gallpigment, utsöndringar från matsmältningssystemet och celler från tarmväggen. Barnet förbereder sig att födas genom att samla på sig extra mycket energi för att klara sig under förlossningen och de första levnadsdygnen innan mjölkproduktionen kommit igång.

Taget från familjeliv.se

Egna tankar: Mm mycket trevligheter i veckans text. Vår bebis har börjat gilla att pressa på mot revbenen. Kan säga att jag inte gillar det lika mycket.. Bjussar på bild från idag och en uppdaterad gissa-datum-lista.

30 Linn
5 Elin S, Adina
6 Annirene (pojke)
7 Linn
9 Lisa (flicka)
10 Josefine, Svärmor (pojke), Tubbe, Ella
11 Lisa (pojke), Ulrika, Elin S
12 Linda, Cattis (pojke 51cm 3800g)
13 Amanda
15 Sabine
16 BF Mamma (51cm 3340g)
17 Emelie (pojke 50cm 3340g), Rasmus, Josefine B (pojk 50cm 3478g), Theresa (pojke 50cm 3450g) Putte
18 Ann-Sofie, Elin K
19 John
20 Pauliina (pojke), Frida (pojke)
21 Jocke, Sara
22 Nathalie
23 Zelin
24 Frida (pojke)
25 Kim (49cm 3560g)
26-27 Jelena
2 Pauliina

På jobbet säger dom alltid att jag nog inte är gravid. Det är bara en ballong under tröjan. Så säger dom för att jag har haft det så lugnt, inga känningar och inga problem. Men, när jag idag tog en promenad så jag kan ju avslöja att jag känner att jag är gravid om vi säger så ;) Inte direkt den snabbaste promenaden jag tagit i mitt liv.

 

Hur som helst. Tog en lite promenad, gick igenom ett villaområde och där stannar en kvinna mig och frågar om jag vill ha en barnstol. Matstol alltså. Hon visar den och säger att jag får den annars kommer hon ändå kasta den. Hur snälla är folk egentligen? Självklart tackade jag och gick hem för att hämta bilen. Så ja, nu har vi en barnstol till senare också, alltid bra :)

 

 

 

 

 

 

Nu är det två till som stryks från listan (snart även Annirene för dagen och Linn för morgondagen, tror inte det kommer hända något så snabbt, tyvärr tjejor ;)). Bästis-Elin ändrade dock sitt datum nu så en uppdaterad lista kommer här :) Har lagts till lite andra personer också. Spännande dehär ;)

30 Linn
5 Elin S, Adina
6 Annirene (pojke)
7 Linn
9 Lisa (flicka)
10 Josefine, Svärmor (pojke), Tubbe, Ella
11 Lisa (pojke), Ulrika, Elin S
12 Linda, Cattis (pojke 51cm 3800g)
13 Amanda
15 Sabine
16 BF Mamma (51cm 3340g)
17 Emelie (pojke 50cm 3340g), Rasmus, Josefine B (pojk 50cm 3478g), Theresa (pojke 50cm 3450g) Putte
18 Ann-Sofie, Elin K
19 John
20 Pauliina (pojke), Frida (pojke)
21 Jocke, Sara
22 Nathalie
23 Zelin
24 Frida (pojke)
25 Kim (49cm 3560g)
26-27 Jelena
2 Pauliina

---

En annan kul sak är denna kommentar jag fick nyss, blev väldigt överraskad då jag alltid sagt att ingen läser min blogg + att ja, vem vill läsa den? ;) haha!

"Hej Evelina! Till att börja med vill jag säga Grattis till dig och Sebastian för er bebis! :)

För några år sen hittade jag din blogg på bilddagboken av en slump. Jag tycker det är jätte roligt att följa din blogg och det lyser upp vardagen lite att få läsa om dina framgångar och allt som väntar dig.

Jag tror att ni kommer få er bebis den 20 eller den 24 November, och jag tror ni får en liten pojke. Vad tror ni? Har ni kommit fram till några bra bebis namn ännu? :) Mvh Frida"

Väldigt kul i alla fall. Tack Frida!

Ja än finns det inga känningar, kanske kommer de snart och om bästavän-Elin och Adina ska få rätt så måste bebis skynda på, h*n har nämligen bara fram till 12 på sig, sen är deras gissade datum förbi! Haha..

 

Men ja, BB-väskan är packad, i stortsätt. I alla fall kläder och hygienartiklar. Skötväskan är också packad med allt till bebis så vi är liksom helt redo för skrutten nu. En sak till, babyskyddet är monterat i bilen också! Hujedamig.. kom nu bebis?

 

Men ja, än så länge är det ju omöjligt att veta något. Kanske får vi vänta 25 dagar till, det vill säga tills jag gått två veckor över tiden ;)

Nu är sista arbetsdagen klar. Känns dock inte så än, märker det nog först på måndag när jag inte behöver gå upp av någon klocka. Konstigt!

Kommer även sakna alla fina på jobbet, uschusch ♥

 

Över till något roligare, min finaste bästavän var här igår, myste med magen lite :) Hihi. Så vi + sambon då, åt lite tjockis mat och glodde på x-factor innan hon vid tio begav sig hemåt. Trevlans!

 

Har väl inte mycket att bjuda på så visar lite bilder istället.

 

Kroppen: Nu närmar sig förlossningen med stormsteg. Se till att du vet var din partner befinner sig och att du lätt kan få kontakt.
När barnets huvud har ställt in sig brukar det bli lite lättare för den blivande mamman att andas och äta igen eftersom det blir lite mer plats upptill i magen. Allt fler känner förvärkar. Det som skiljer förvärkar från sammandragningar är att värkarna oftare gör ont. Först blir magen hård, precis som tidigare, men efteråt kan en molande känsla finnas kvar. Smärtan sitter långt ner i magen eller ländryggen och påminner om mensvärk. Långt ifrån alla får dock någon förvarning om att förlossningen är på gång. När du väntar ditt första barn är det vanligast att barnet kommer efter beräknat datum. Är du omföderska föder du statistiskt sett nästa barn två till tre dagar tidigare.
 
Barnet: Nu är barnet helt fullgånget och navelsträngen är cirka 50 cm lång.

 

 

Egna tankar: Ja, allt är sig likt. Magen växer väl på men kan få för mig att den sjunkt lite, dock kan jag inte riktigt svara på om det verkligen är så eller ej. Hur som, bebisen pressar ut det ena och det andra och visar att den lever, vilket är skönt. Annars kanske jag helt enkelt ska lägga upp listan med alla Gissade datum istället :)